30+ som fick första barnet 2006 *4*

Hurra hurra hurra till Mandra på din födelsedag!!!! Ha en underbar dag!!!  

Milla, fy för allergi och hurra för sovmorgen... heller hur var det nu? Våra troll har återigen börjat vakna före 6 igen, så himla jobbigt. De sov ju till 7 ett bra tag innan.  Elvira har idag också fått sin nya säng (som barnen nu suttit och myst och läst i i ca 1½ h ;) - så det blir spännande med läggningen ikväll när hon vet att hon kan komma ut från sängen. Inga mer bebissaker här hemma nu alltså!

Assar, Alfred får ta ut pengar från sparbössan ibland. Han kan tex prata om något han gärna vill ha, och vi säger att antingen får han vänta till det är jul/födelsedag, eller så får han spara lite. Sen har vi gått och handlat. Men han förstår definitivt inte hela grejjen än När vi åkte till Finland fick han precis som du tänkt också en slant att köpa godis för, så berättade vi att det räcker till det men inte det etc. Som sagt, man måste ju börja nån gång.

Mandra, låter som en härlig födelsedag!!! Den var du värd! Och på din fråga om ridning - nej, jag har tyvärr inte ridit sen min ridresa. Och sjukgymnasten såg inte direkt optimistik ut när jag frågade henne om det med hänsyn till knät. Så jag vet inte... blev så himla sugen när jag åkte tåg till Zürich genom vackra landskap.... vill!!! Men vill inte pajja knät helt heller.....

Valborg blev att jag åkte till en svensk kompis här och grillade lite. Man och barn var välkomna, men både man och barn var trötta, och grillningen skulle börja vid 18.... så de stannade hemma. Inte kul med en trött 2-åring. Och Thorsten skulle till flygklubben idag, då måste han vara lite pigg också.

Nu ska det fixas lunch, sen ska Elvira försöka sova i nya sängen medan jag vilar och Alfred får spela bolibompa spel på min dator lite Ha en skön söndag!
 

Haha Assar, helt rätt med godiset där

Milla, det var väl lite så jag sa till Thorsten, men inte i de orden  

Kaz, jag har många funderingar på frågan du ställde, vi har haft det lite så med Alfred att vi liksom velat "tuffa till" honom lite, utan att tappa all mjukhet på vägen förståss.. men jag ska samla tankarna och skriver i morrn, nu är det sent och hjärnan är grötig

Mandra, hoppas tröttheten får ett slut - det är förödande för humöret hos alla..... puh! Våra änglar har ju börjat vakna tidigt igen (före 6) så vi känner oss lite slut, + att Elvira vaknar på nätterna och har mardrömmar, tror vi.

Än så länge har vi 95% positiva intryck av syskonskapet i huset, 5% nagg och tjafs. Så härligt att se dem tillsammans, speciellt på morgnarna. De vaknar och pratar och skrattar, Alfred hämtar några böcker och sätter sig i Elviras nya breda säng och så berättar han ur boken. Sen går de upp och jagar varandra (säkert till grannens stora förtret ;) och imorse lekte de koja med stolarna och täcket vi ställer mellan deras sängar på kvällen för att de inte ska störa varandra när de somnar. Och de är hela tiden så måna om att den andre är med, också får en frukt, inte glöms bort.. ska njuta så länge det varar! Antar att det kommer en tid då Alfred tycker hon är för liten för att vara med... ;o)

Nä ni. Nu ska jag sova. Har gjort Alfreds inbjudningskort till kalaset om ett par veckor - de ska vara indianer som går på marsvinsjakt, något ordnat av ett kulturmuseum här Natti! 

Hej alla goa!
Först av allt en kram till Mandra! Konflikter med vänner är inte roliga..... jag har haft en megakonflikt med min bästa väninna sen.....ca 27 år tillbaka. Det var länge sen, denna konflikt, men det var en luftrensare. Hon var den "starkare" av oss, vi var i tonåren, hon var populärare etc. Till sist fick jag nog av det jag stundvis uppfattade som översittarfasoner och exploderade. Vi pratade inte på ett par dagar, men sen pratade vi ut ordentligt istället och efter det är det kanon. Det finn en annan betydande (kvinnlig) person i mitt liv som jag ibland har konflikter med, som inte är lösbara på samma sätt. Vi är släkt, och jag har valt att acceptera våra olikheter och har lärt mig att uppskatta de gemensamma nämnarna. Vi ser till att röra oss i områden som passar oss båda, går inte in i diskussioner som upprör etc. Och det känns absolut inte som att trippa på tå, vi vet bara hur vi kan umgås idag (ja, sett från min sida iaf ;o) )  De konflikter vi haft var jobbiga för mig, jag kan inte förstå hur hon tolkat/sett på mig, tolkat mina handlingar om du förstår? Och hon kan säkert heller inte förstå hur jag tolkar henne ibland. Vi är helt enkelt bara väldigt olika på vissa punkter. Hoppas det löser sig för er! KRAM!

Juni, så jobbigt med magbråket och svårt att hitta kost som passar. Kram till er med!

Assasr, se till att ta det lite piano nu va Visst behövs det dammsugas ibland, men fogarna e viktigare!

Kaz, tillbaka till temat killigt/tjejigt etc - även om diskussionen kanske svalnat i tråden. Jag förstår dig, tror jag i alla fall, hade liknande tankar med Alfred. Han var tidigare så rädd för alla pojkar, vågade inte ta för sig, ville aldrig vara med och klättra, spela boll, etc. Lekte bara med barn som var yngre. Fick tankar om att han skulle bli mobbad, att killarna skulle tycka att han var ett lätt offer. Ville infoga mer "killighet" utan att ta bort hans mjukhet och känsliga sida....... och hur gör man det? Ingen aning, egentligen. För Alfreds del ser jag att tiden, åldern, och umgänget varit den förlösande faktorn. Han började sitt nya dagis här, där stämningen var lite tuffare. Han blev tvungen att lära sig att säga ifrån när det nu bara var barn i hans egen ålder eller äldre. Han började vilja klättra i klätterställningen och jag försökte låta bli att vara en hönsmamma även om jag såg hur han tampades med nervositet och tafatthet. Sen har det bara gått "framåt" (om man nu ska kalla det så). Han vill fortfarande ha pippi-tofsar som Elvira ibland, och självklart får han det. Han ammar fortfarande sin docka ibland, leker med "tjej-saker" etc. Men han gillar också fotboll, klättra, ser beundrat på de äldre killarna, väljer själv tuffare kläder när han är med och handlar etc. En kompis till mig här har problemet att hennes son är för tuff och defensiv etc, hennes lösning blev att ta med honom på musik. Han gillar sång och musik, en gång i veckan är de med i en sån grupp tillsammans, där han liksom tillåts vara mjuk. Det har påverkat honom i övrigt också. Jag funderar på att hitta någon fotbollsklubb till Alfred (om han vill) eftersom han plötsligt tycker det är jättekul. Vet inte, men att hitta balansen handlar kanske om att erbjuda olika miljöer där man är aktiv, lugn, där man utmanas eller får vara en tänkare. Och för många som jag pratat om detta med, låter det hela överdrivet och fjantigt, att man funderar så mycket på det. Men vi vet ju alla att mobbing förekommer, att barn kan nosa sig till sina offer, och våra egna barn kan komma att hamna på såväl mobbarens sida som den mobbades. Jag vill gärna undvika bägge.... Känns som att det blev lite rörigt... men det var mina tankar kring ämnet.

Nu har vi möblerat om och fixat, känns såååå skönt! Som en ny lägenhet! Vi äter inte längre i barnrummet - de har ett helt eget rum och vi gemensamt matrum/vardagsrum (går ej att sitta i köket). Luftigt och skönt! Men jag är slut - Elvira hade mardrömmar i natt och var vaken i flera timmar, ropade konstant. Till sist la jag mig med henne i bäddsoffan, somnade efter en lång stund. bar sen in henne till sin säng igen så att hon fick vakna där och känna att det inte var så läskigt. Men nu är jag i behov av en lur...... 

Ela, jag instämmer ockå med Mandra! Kram!
Gbg, jag säger bara - va?? Nu känner jag ju inte E men efter din beskrivning så låter han lite som Alfred på just det området. Lite känslig, empatisk, nyfiken men lite försiktig. Och Alfred reagerar precis som E när han blir exhalterad - också över små saker. Igår kom jag in till dagis och skulle hämta, och så sa jag att det skulle bli pannkakor till middag (storfavvissen...:). Både han och Elvira hoppade runt som galningar och sjöng PAAANKAKAPANNKAKAPAAAAAANNNNKAKAAAAA! Och när han träffar sin bästa kompis blir han också så glad att han hoppar ur brallorna. Han blir 5 i maj, och jag har inte några funderingar som helst på att något skulle vara tokigt med honom. Tycker det var en märklig sak att säga, liksom utan sammanhang? Bra att ni bett om möte, klart man vill veta vad de menar! Jag tror också att man som förälder skulle se andra "varningssignaler" om det faktiskt var problem? Eller?

Nåja. Nu är det fredag, vår Dramaqueen Elvira är för tillfället på bra humör och jag TRIVS nu i vår ny-ommöblerade-upp-piffade lägenhet! Så ikväll ska jag och maken äta mat efter barnen somnat, med tända ljus och lite musik! 

Wow , 10 kg!! Grattis Mandra!
Nä, jag kan aldrig hålla mig till olika dieter, så jag håller mig från dem Det enda som någonsin funkat (och som jag borde ta till igen, särskilt eftersom jag inte rört mig på länge pga knät) är "allt med måtta".....

Imorrn fyller min bebis 5 år, och jag sitter och tänker på att jag för 5 år sen var stor som en megafotboll och om några timmar fick de första värkarna. Nästan så att jag känner hur det kändes.... Blir lite nostalgisk minsann.... Svärföräldrarna var här idag, Alfred fick en bilbana och en uppblåsbar plaskpool till balkongen. Succe`! Oj vad de badade ungarna, Elvira gick i igen efter vi grillat och badade fast det var iskallt... Och bilbanan....  när vi åt lunch sa vi att bilbanan fick vila när Elvira skulle sova, så skulle vi gå ut medans. Och när han förstod att vi menade att han inte skulle få köra med den direkt efter lunch, blev ögonen stora, våta och valpiga, underläppen började darra. Det var äkta tårar som rann och som han försökte hålla tillbaka, lilla gubben! Kompromissen blev så att köra några varv efter maten och sen igen efter Elvira sovit. Så gick det bra igen
Nu sitter jag på balkongen med tända lyktor och njuter lite innan morgonens kalas drar igång. Men nu ser jag också att min bättre hälft gör sig redo för sängen.... kanske skulle joina och se till att hålla vår nytändning på det mer intima planet vid liv  

Tack för grattisar! Och Milla, haha, tänk att du minns det Ja, det hade varit spännande om han hade fötts i Norge... För 5 år sen hade jag oooonda värkar.... :-8 Nu mot Indianpartyt!

Pyttis, det låter underbart!

Kaz, att ha gäster är kul och intensivt som du säger... i sommar får en kompis till mig besök av en amerikansk familj de känner - i två veckor. Puh, hon ångrar lite att hon gick med på så lång tid, samtidigt är det ju inte direkt så att man kommer för en långhelg från USA.....

Och tack, det vart ett lyckat kalas! Så glad att jag inte hade alla ungar här hemma i alla fall Museet gjorde ett bra jobb, ungarna var nöjda och glada. Sen lekplatsen och sen kom Alfreds kompis Antonio med hem och lekte ett par timmar. Och himla bra presenter (bra att veta vilken standard det ska vara när A ska på kalas... hm...). Sen när jag frågade om han haft en bra dag, sa han nej, jag har haft en super-duper bra dag  Sen blev mamma Malin lite sentimental och började prata om att tänk att för 5 år sen var du liten bebis etc.... då kollade han allvarligt på mig och sa att Men mamma, nu ÄR jag faktiskt FEM år. Hahahha! Tji fick jag liksom, sentimental fick jag hålla för mig själv

Bilstolar e svårt! Vi har bara en Polo, Alfred kunde inte sitta bakåtvänt längre sen han blev 4 för han fick ont i benen när vi åkte längre än en kvart..... så han har setat på en sån kudde sen dess.

Sen ego. Thorsten har just åkt till Danmark för en segelflygartävling. Just dit han ska nu brukar vi följa med, en trevlig flygplats, men eftersom systerdottern tar studenten så åker jag och barnen till Sverige nästa lördag (kl 7 går planet, vad tänkte jag med??) Men tänk, att efter 11 år tillsammans kan jag inte låta bli att fälla en tår när han ska någonstans. Både för att jag ju kommer att sakna honom och sen på senare år finns någon orealistisk rädsla för att något ska hända när vi är ifrån varandra och vi inte kommer ses mer. Ja jag vet, knäppt att ens tänka så! Det kommer dock gå över om ett par timmar, ska med ungarna till ett fartygsmuseum T ringde dessutom från bilen nu när jag var som mest blödig och sa Jag älskar dig, och ja, jag kan ju inte ens svara då. Riktig bölfia :-8