30+ som fick första barnet 2006 *4*

Juni, jag tror du har rätt - huvudet är bara inte med, man försöker tänka logiskt samtidigt som man vill känna i maggrop och hjärta Och du har nog också rätt i att 6 månader ändå är länge - och visar det sig att vi ska tillbaka till SE till hösten så blir det ju en låååång sommarpaus mellan bytena. Blir nog det jag lobbar för.... Thorstens fundering var att detta dagis är en kedja, med många dagisar överallt. Att det skulle göra att de var mer ute efter att tjäna pengar än andra kanske, men jag tror inte det ska gå ut över kvaliteten. De är ju trots allt lika beroende av alla andra av att få kunder......

Nu ska jag snart iväg och bli bjuden på lunch av en kompis, sen ska vi till Danmark i em. Skönt! Men jag har just upptäckt en härlig mögelfläck i sovrummet som ska tas itu med också, ska kräva att de mäter luften här inne denna gång. Jag var ju också på mäklarträff igår! Lite spännande, även om jag tror att det blir väldans trögt att komma in på den marknaden som fotograf. Men jag knöt några kontakter, och det var spännande!

Ha en HÄRLIG helg alla! Och Juni, se til loch föda lite barn snart!  

Hurra för Agnes!!! Det är ju en upplevelse för de små (och de stora )

Juni, skickar några värkar och fyller på med den ork och det tålamod som Pyttis redan skickat!

Milla, vilka fina små ord! De är ju så kloka!

Mandra, du har så rätt! Vilka prylar i världen kan leva upp till den upplevelsen! Härligt att de också själva kan känna det!

Milla, det där bakvända tänkandet var ju helt rätt! Om vi inte flyttar tillbaka efter sommaren och jag då fortfarande inte bytt... skulle jag ångra mig! Och tack ALLA för era tankar och input, så värdefullt!

Jag pratade med en rätt nyanställd på dagis i lördags. Hon är runt de 50, varm, go, jobbar ett antal timmar i veckan. En sån man vill ha på dagis. Skrev och frågade om hon kunde tänka sig att prata med mig, hade förstått genom bit-pojkens (ursäkta uttrycket) mamma att  hon också hade synpunkter. Och efter att ha pratat med henne var det avgjort. Hon menade att dagis styrs med mycket pekfingrar och regler, lite kramar och värme. Dessutom ett straff jag inte hört om, ett ex - "nej X, du får ingen dessert efter maten idag för du var inte snäll på lekplatsen". Där fick jag rysningar. En bestraffning som ger barnet utanförskap när alla andra i gruppen får desserten, som är en ren kränkning. Visst ger jag konsekvenser, som att han inte får se på TV när han för 7:e gången inte lyssnat på kvällen, eller varit för bråkig. Då efter ett antal varningar. Men då sätter jag ju faktiskt heller inte på TV för Elvira. Och så tycker jag inte att det är det bästa jag har gjort.... och som pedagog, att ta till de metoderna! Och hon sa att hon kunde räkna upp många exempel. Hon sa mycket, och kunde också bekräfta mina farhågor, sa också att om hon ska fortsätta där så måste något förändras, annars blir hon del av problemet.

Som föräldrarrepresentant (i tre månader till ia alla fall) tänkte jag att jag skulle samla synpunkter från föräldrarna, både positivt, negativt och förbättringsförslag. Kanske kan de om inte annat ha det som underlag vid föräldrarmötet i februari, även om jag inte är med. Trist att det ska vara så, men jag känner nu verkligen att beslutet är rätt! Ska lämna underskrivna papper till nya stället idag, sen säga upp barnens platser där de är. Puh! Tack för allt stöd!!!

Härligt Juni, en liten "gutt"!! GRATTIS!

Vi4, jag tror som många andra här, att det är livet i stort som påverkar sexlust och "förmåga" (hemskt ord, men jag hittar inget annat) Sen kan jag tänka mig att det blir en dålig spiral, kanske känner han sig mindre manlig när han inte längre känner av sexet som förut, och så blir det svårare och svårare att faktiskt försöka, om du förstår hur jag menar? Oavsett hur mycket du bedyrar att det är ok och att du älskar honom.... handlar det nog mycket om självkänsla och hur man mår där långt inne. Mycket att jobba med, men ett steg i taget så kan det bara bli bättre? Att han hakar upp sig på åldern låter lite som en försvarsmekanism - det är ju lättare att säga att många runt den åldern inte har lusten eller "känseln" längre, då är man inte ensam. Svårare att säga att det är just JAG som har ett problem som ska lösas. Som människor försöker vi nog alltid hitta en orsak till ett problem, som "passar" oss i första hand - först när de är genom kammade och vi ser att det ligger något annat bakom kan vi kanske ta itu med det jobbiga. Bara en tanke....  KRAM! Och du, skönt att det verkar vara positiva besked med knölen, läskigt sånt!

Så Grattis till Agnes i efterskott, och skönt att det går så bra med brillorna!

Tack igen för allt stöd med dagisbyte, känns så rätt nu! När jag lämnade uppsägningspapprerna blev det också så märkligt. Jag sa, väldigt trevligt och "apropå", att vi kunde ju sätta oss och ha ett slags avlutningssamtal där vi kan ge feedback och synpunkter på hur vi upplevt vår tid på förskolan. Något som borde ses som positivt, eller? Men nej, hon utgick ifrån att jag endast ville prata om pojken som bits, och det ville hon inte, vi hade skött det lite dåligt (???) och hon var bara så färdig med det ämnet. Eeehhhhh? Jag nämnde inget om det.....sa att det var lite olika synpunkter, att vi kunde sätta oss innan jul kanske?  Mutter mutter, så gick hon in till kontoret. 5 min senare står jag utanför dagis, då kommer pedagog nr 2, som också har barn på dagis och gått på mammaledighet, för att hämta sin dotter. Kommer fram till mig direkt och hör om om kan träffas morgonen efter. Helt papp blir jag, säger att jag inte kan just den dagen och inser att pedagog nr 1 redan ringt till henne och vad hon har sagt vete sjutton. Men nu skulle det tydligen pratas? Fattar inget. Men låt oss se vad som sägs!
 

Men grattis Assar!!!
Och Gbg, gillar din beskrivning av trebarns-livet!  

Sara, kände att det var dags för ett byte

Känner som du - vill gärna uppleva gravid-föda barn igen ! Men jag känner mig nöjd med två.....  

Tre par tvillingar...? Jisses..... Såg ett program en gång med ett par som fått sexlingar eller åttlingar, minns inte vilket..........! Sen ville mamman så gärna ha en till bebis, så där bara ha EN att gosa med.... blev tvillingar.... Själv tänker jag att det kanske räckt med 6?

Milla, hoppas det blivit bättre och att det inte är en sån kamp med medicinen!

Dagiset har överraskat! Från att ena dagen inte vilja diskutera ämnet med pojken som bits, något som sagts både muntligt och skriftligt att de inte FÅR och inte BÖR diskutera, till att nästa dag inbjuda till föräldrarmöte om ämnet  Ja, inte om honom direkt, men det jag efterlyst (och säkert andra med) om att hitta riktlinjer. Den satt långt inne.. .

är idag hemma med febrig E, inte så illa, meeeen, tänkte att hon behövde en lugn dag! 

Pyttis, helt rätt!! Positiv överraskning!

Assar blä för VABB ovh grav-illamående! Med Alfred var jag också så där svimfärdig jämt i början. Innan jag fattade att jag var gravid trodde jag att det var sjösjuka som satt kvar (har läst att det kan göra det ;) efter en tur till Tallin

Idag körde jag ungarna till dagis för ovanlighetens skull, normalt sett är det ju cykel. Och så gick trafiken så himla långsamt... - så i en korsning var det en olycka, två bilar halvmosade, Airbag uppblåsta...... tycker det är så läskigt att se! Men man får sig en tankeställare, Alfred med. Och ibland här i Hamburg tänker jag att snart måste det hända något, för ofta finns det inte plats för två mötande bilar pga dubbelparkeringar, folk parkerar precis vid korsningar etc.... Hua!

Och igår poffade min dataskärm, höll på att fixa en blogg! Såg framför mig hur alla pengar bara flög ur kontot, men vår garanti räcker än och gäller även här, puh! Ny skärm inom 3 dagar! 

Visst, trygg och säker uppväxt... .nej ni, kan heller inte med icke-fastspända barn! Min mamma tyckte en gång att Elvira kunde sitta i mitt knä i en överfull bil när vi skulle från färjeläget i Helsingfors till min mormor... nej tack! Tar hellre bussen! Mammas - och mormors - argument var att de inte är fastspända där heller, vilket är helt sant. Men jag tror inte det händer lika många olyckor med bussar, de syns och folk aktar sig oftast. När E var bebis och skrek som en stucken gris i bilen satt jag ju och ammade henne i bile när vi åkte - hon fastspänd i sin stol, jag vid sidan av med färlängda bröst

Idag har jag klippt håret, vi ska fika hos några kompisar och jag har fått hem en av ett antal bilder som jag ska ställa ut på ett café. Utskriven på en slagt hård platta, superfint blev det! Och så hoppas jag nya datorskärmen kommer pronto, svårt att bearbeta bilder på en mörk skärm....

Juni, hoppas ni landat hemma! 

Usch vad jobbigt med medicintvång..! Här smakar penicillin och all annan medicin godis, så de vill bara ha MER.....

Här var det kaos i em! Elvira har på senaste tiden fåt STORA utbrott på eftermiddag/kväll , där inget hjälper. Och så kom DHL med min nya dataskärm som skulle ersätta den trasiga. Han menade att han måste ha med den gamla tillbaka, men eftersom vi fått veta att vi kunde skicka tillbaka den senare, hade jag inte förberett den för nedpackning. Så då skulle jag göra det lite snabbt, med grinig Elvira i hälarna. Då kommer Alfred till mig och säger att han inte kan se något... Hans ögon såg helt rödsprängda ut och han rullade liksom med ögonen och såg ut som att han skulle svimma! Detta föregicks inte av något skrik eller annat så jag fattade ju ingenting! Lade honom på soffan men då såg det ut som att han blev medvetslös så det gick inte, Lyfte upp honom i famnen och då sa han att det kändes lite bättre men han såg fortfarande konstig ut och ögonen röda och tårade.....Men nu satt han i soffan så jag skyndade mig att få iväg skärmen och så satte jag mig med A som var rejält uppskrämd. Usch vad läskigt det var! Men så testade om han kunde se och följa mitt finger med bägge ögonen och lite annat, och sen la han sig och blundade en stund på soffan. Visade sig att det var Elvira som kastat iväg två legobitar, som tack och lov träffat utanpå ögonlocken, annars var det nog sjukan som gällt...... Nu har han två blåmärken där, men det är allt. PUH!