Juni, hon har en svart och en prickig - den prickiga är inte riktigt min färg, men jättesnygg modell! Den svarta, tja den är svart 
Och där tycker jag byxan ser så låg ut, min häck kommer trilla ut, blir en sån där ränna därbak, hahaha!
Morrn alla, vill bara säga hej! Elvira står vid dörren och vill ut, så det ska vi snart. Kallt men liiite sol i alla fall, mysig stuga men allt för tidiga mornar. Kan inte barnen förstå att man får sova länge när man har semester??? 5.30 är allt för tidigt.... 
Mandra, hur går det med tösabiten? Är hon bättre? Hoppas det snart lägger sig, inte roligt med så långvarig feber och hosta. De kan ju inte få upp slemmet som vi kan heller 
Härligt!
Finne en slags cykel på området också, med en vagn man kan hänga bakpå. Där satt Elvira glatt igår medan A cyklade har haft hemska nätter i över en vecka nu, några värre än andra. Två senaste nätterna har vi varit mer vakna än sovit, men inatt kunde maken i alla fall avlösa - regnväder och därmed ingen flygning idag. Men även om hon sover som en kratta så ska hon ändå upp 5.30 ZzzZzzZzz..... Gäääääsp! Vi kom fram till att hon nog är jättehungrig, så imorse gav jag henne en banan, hon visade sen att hon ville ned i sängen igen, men all hostan gjorde at hon ville upp igen... jaja, bananen resulterade i alla fall i bättre humör så vi kan vänta lite med frukosten
Hej alla, läser med stort intresse över funderingar över era små, hur framåt eller försiktiga de är etc. Men jag är alldeles för trött för att svara med alla reflexioner jag får in i huvudet. Känner mig faktiskt som en urvriden disktrasa. Elvira (och Alfred nu också förståss) fortsätter vakna 5. - 5.30, ibland tidigare ändå. Utan att somna om . Igår kväll var resedag och då somnade Elvira inte förrän 22. Vaknade ändå 5.30. Gaaahhhhh! Inte nog med att man är fysiskt och psykiskt slut, tålamodet är i totalbotten, vilket tyvärr går ut över Alfred :( Brister och blir arg för fort. MEN - vi hade en bra dag på hans födelsedag, nästan helt konfliktfritt
Tack Mandra
Lite jobb med att hålle henne på fötter på fm men det är det förhoppningsvis värt i längden. Vora problem är ju dock inget jämfört med skogshuggarpojken
Mandra, stackars lilla Tyra! Måste ju slita på henne också, på immunförsvaret. Har ni en bra barnläkare?
Mandra, tack för uppmuntran! Och ni andra med!
För Alfred har springcykeln varit en succé! Hans balans är super och han kan nu cykla på vanlig cykel, även om han inte orkar cykla lika långt, och har svårt att liksom börja cykla. För Elvira, som är mer av ett yrväder, får vi se om vi vågar sätta henne på en sån
Assar, han kan cykla - men inte superstadigt än, och han orkar inte så långt. Men det går!
Härligt att det börjar kännas bra på jobbet, och ännu härligare med Mallis..... skönt med en paus i början av ett nytt jobb, det tar ju så mycket energi. Hoppas G:s utslag är något ni får bukt med också.
Pyttis, skönt med en bra natt igen!
Mandra, tackar som frågar! Vi har nu lagt henne kl 19 i två veckor tror jag, och det hjälper definitivt! Hon har vaknat kl 5 EN gång sen dess, och det var för att A vaknade och skrek Hon vaknar nu mellan 5.45 och 6.15 vilket i vår värld är helt ok Så himla skönt! Lite uppvak om nätterna fortfarande, där jag har svårt att somna om, men det är ju mer mitt problem...
Jag och Thorsten har kommit överrens om att sätta oss ned och göra en plan, eller en översikt eller vad man nu vill kalla det, över "uppfostran" för att sammanfatta det i ett ord. Jag känner att det blir många onödiga fajter med A, att jag ofta är trött och får dåligt tålamod etc. Vi ska försöka komma fram till lite av följande : Vad är INTE ok och därmed nolltolerans (tex slåss)? Vilka fighter kan vi släppa, för att de inte är så viktiga, eller för att A inte är redo att förstå (tex att vi pressar honom till att säga hej och hej då, för att det är något man bara ska)? När kan vi ge A möjlighet att själv välja mellan A och B? Hur ska vi hantera olika situationer? Vad vill vi att han ska lära sig här i livet, och hur kan vi hjälpa honom dit? Tex tänker jag ofta när jag kör med "om du inte...." metoden i vissa situationer, som när han inte säger förlåt, att det blir helt fel. Jag vill ju inte att han ska säga förlåt för att han annars inte får leka med en viss leksak eller se film på kvällen, vill ju att han ska lära sig varför man säger förlåt. Hur kommer vi dit? Såna saker har jag tänkt mycket på, vi hamnar allt för ofta i återvändsgränden "om du inte....", bara för att VI ska få vår vilja igenom... Någon av er som gjort liknade listor eller planer? Tips mottages
Pyttis, säger som Assar, många bra tankar där! Det är ju också såna tips och tankar vi ska dela med oss av
Ni med killar - har de börjat få stånd än?? 
Alfred pillar sig en del på snoppen, vilket ju är helt normalt, och när han blir kissnödig har jag märkt att han får lite stånd. Men nu ikväll när vi skulle läsa saga, sa han att det kändes lite konstigt och gjorde ont på snoppen. Tänkte att kalsongen kanske satt konstigt och klämde åt, så vi drog ned brallorna för att fixa till det- då sa han, "men den är helt hård mamma" Och han verkade inte tycka det var helt bekvämt..... Försökte säga att det är helt normalt, att snoppar gör så ibland. Men jag blev lite paff måste jag säga! Är det inte tidigt? Hur säger ni - både med tjejer och killar - när de pillar sig på de mer privata delarna? Vill ju att han ska känna att det är ok, samtidigt som jag vill markera att det inte är ok att göra det vart och när som helst om ni förstår vad jag menar.... Om man tycker detta känns svårt NU - tänk då när man ska prata blommor och bin... 