• Kavi81

    Vi som har prematura sammandragningar

    mariamamman skrev 2010-07-07 11:01:33 följande:
    Har fått reda på att min livmoder är hjärtformad. Barnet ligger på vänster sida där det finns störst plats för honom. Det är tydligen därför som jag har mest ont på vänster sida och att jag ser sned ut på magen (stor på vänster sida och tom/platt på höger sida). Skumt! Men det innebär tydligen inga större problem för barnet och mig, mer än att det finns ökad risk för att barnet måste förlösas med snitt pga att det inte finns plats för honom att vända sig rätt (ska ju ändå ha snitt pga placenta previa) + att det är en lite ökad risk att föda för tidigt (den risken fanns ju ändå pga uvi:erna och cervixpåverkan). Fått Dexofen utskrivet att ta när jag har som ondast. Cervix var iallafall sluten och 34 mm lång! Ska på ny kontroll 1 aug.
    Härligt att tappen var så lång! Vet du hur lång den var från början (alltså första mätningen)?
    060810 skrev 2010-07-07 09:09:43 följande:
    Tjejen är igång igen nu. Har nog haft 2 sovdagar eller nåt, för nu på morgonen har hon rört sig några gånger och jag kan slappna av igen! :)
    Har haft några bråkiga sd i natt, men de kommer oregelbundet och det är skönt det.
    Sover gör jag knappt längre... 3 timmar per natt blir det som regel och det väldigt utspritt.. Fler som sover dåligt??

    Skönt att hon är igång igen! Ja sömnen är väl inte på topp. sd, kissnödig typ varannan timme, bebisar som skriker och så ligger förpssningen ovanför mitt rum så jag vaknar då och då av desperata skrik! Usch! Men nu är det nästa tomt på min avdelning så denna natt blir kanske lugn!

    Bohman: vad gulligt Glad
     

  • Kavi81
    060810 skrev 2010-07-07 19:41:01 följande:
    Kavi:
    Usch det låter ju värre än min granne det som spelar musik hela kvällen och har kompisar o sitter o babblar till långt in på natten.. sen är här så jäkla lyhört att man vill flytta.... men flytta som höggravid? aldrig!! och vart? :p

    Fast det är ju "bättre" att ha detta på sjukhuset som ju är ett högst temporärt boende än att ha det vägg i vägg i sitt eget hem! Måste vara jättejobbigt för dig med sådana grannar!

    PennyJenny och 3Busfrön: stort grattis till er båda och väl kämpat! Når själv v. 26 på lördag! Men vi hänger i än många veckor eller hur tjejer Solig?

    Har haft mer sd idag och magen har varit spänd mest hela tiden men vill inte överstiga två bricanyl om dagen när det är så här tidigt så jag försöker slappna av och andas... ska nu vara uppe och gå lite några dagar och se vad som händer och så ska de undersöka på måndag och om tappen är lika lång som för två veckor sedan får jag åka hem på permission'! Även om det är ligga som gäller då oxå så skulle det kännas som rena himmelriket, bara att få umgås med min familj ´på dagarna istället för en timme om dagen i bästa fall (och även om sonen är jätteduktig och lugn så är han inte till sin fördel i ett litet sjukhusrum med ingenting att göra, iaf inte mer än en timme).

    Hur lång tycker era läkare att tappen ska vara (runt v. 26 typ) för att man ska få vara hemma och vila?

  • Kavi81

    jmynt: roligt att din sambo visar att han  tänker  på dig ialla fall! Jag får inte längre några biverkningar av bricanyl tab men jag minns förra gången när jag fick mycket bricanyldropp och det drog på för fullt, då blev jätteskakig och illamående och usch!! Men kroppen vänjer sig nog. 

    PennyJenny: härligt med flytten! Nu är du på rätt avd! Har de sagt något om hur länge de tror att du kommer gå? Kommer du att få vara kvar på sjukhuset även om du kommer uppåt v. 30 eller finns det chans att du får åka hem? Till mig sa läkarna förra gången (då jag öppnat mig) att de räknade med några dagar, max en vecka till, och detta fortsatte de sedan att säga... men det gick till v. 36+5 vilket ju var ett mirakel, hoppas så att du oxå får uppleva det miraklet - och jag oxå en gång till Glad.


    t0va: jag har oxå typ mensvärk en stor del av dagen. Vad är det för något? Vet du om det är normalt för att livmodern växer eller har det med sd att göra?
     

  • Kavi81

    Idag går jag in i v. 26!! Jippie!! Ska fira med att beställa något riktigt gott till kvällen, personal beställer alltid mat på helgerna och då brukar jag få vara med Solig

    PennyJenny: har du flyttat nu? Har du enkelrum och dator och tv och sånt så du kan fördriva tiden? Vad jobbigt att ni bor så långt ifrån sjukhuset! Tur att din man kan bo hos din bror ibland men man måste ju åka hem ibland oxå! När kan du bli flyttad till ett sjukhus som ligger närmare tror du? På mitt sjukhus tar de tex barn från v. 26 så nu vet jag att jag blir kvar här medan tidigare låg jag ju i Uppsala, ca 20 mil härifrån, det var jobbigt, då blev det inga besök alls!

    Under min förra grav var min man hos mig varje kväll på sjukhuset men nu med lille sonen funkar det ju inte, känner att sonen måste få en "riktig" sommar, allt är ju så upp och ned för honom ändå med mamma först sängliggandes och sen på sjukhus. Hat gått två månader nu och nu är han jättepappig, men det är en stor tröst när man ligger här att veta att de har det så bra tillsammans och gör roliga saker, även om det är jobbigt att inte träffas så mkt, nu har de varit i stugan igen 4 dagar och kommer hem först på måndag, längtar så Glad! Men vi har planerat så att min  man kan ta ut sin semester i höst, 2 dagar i veckan hela hösten så då får vi mycket tid tillsammans hela familjen då! Då har man iaf något att se fram emot Glad

  • Kavi81
    {#emotions_dlg.flower}PennyJenny skrev 2010-07-10 18:22:17 följande:
    Underbart!! Fira ordentligt Jag har flyttat, flyttade för ett par dagar sedan. Här går det upp och ner. Det är enormt jobbigt att bara ligga, ligga och ligga, är inne på min femte vecka nu och jag blir stundtals helt galen faktiskt. Är så trött på att titta på tv, surfa och läsa att jag kan kräkas. Samtidigt känns det så himla dumt att klaga, för jag vill ju inte att liten ska komma på många veckor till! Verkligen inte!  Känns det igen? ;)

    Kramar
    Känner precis likadant!! Det är så skönt att få klaga lite till er som förstår och som dessutom förstår att man ju samtidigt är villig att uthärda allt bara bebisen föds frisk men man måstë ju få klaga ibland... men får dåloigt samvete varje gång jag tänker att det är jobbigt att ligga, för varje vecka jag ligger slipper ju min bebis en vecka i kuvös... nu ligger jag bara och hoppas hoppas hoppas att undersökningen på måndag ska visa att min tapp blivit så lång att jag får åka hem, även om det bara är för några veckor! Fattar inte hur jag fixade 11 veckor i sängen på sjukhuset förra gången, men man har ju inget val när man är mitt i det.
     
    t0va: lycka till!
  • Kavi81

    Du är inte alls fånig som oroar dig för detta om du har sprutskräck, det enda du kan göra är att tänka på att läkarna gör det som de tror är bäst för ditt barn och det är ju det du också vill.  När du är så långt gången som du är så är det säkert tabletter som gäller om du inte kommer in jätteakut väldigt snart och då är det förmodligen dropp som gäller.

    Jag har oxå fått bricanyl som tablett, injektion och dropp men de använder de olika metoderna vid olika tillfällen eftersom de har olika effekt. Dropp är mest om man kommer in i ett akutskede, injektioner om de vill få stopp på sd snabbt (men effekten går över fortare) och tabletter om läget är ganska stabilt men man vill stoppa återkommande sd men har tid att vänta på effekten. Detta förklarade en läkare i Uppsala för mig då jag frågade. Dessutom, ligger man på förlossningen är det vanligare med injektioner (och dropp förstås) men ligger  man på avdelning är det lite vanligare med tabletter. 

    Det kommer gå bra ska du se Glad

  • Kavi81
    PennyJenny skrev 2010-07-11 15:14:29 följande:
    Hej girls

    Känner mig lite ledsen idag. Dels var det sambons sista natt här, så nu blir jag ganska mkt ensam. Dels verkar läkarna undanhålla viss information ang min livmoderdefekt. Hade en ny dr idag som sa att jag ska fundera på om jag vill steriliseras under snittet för jag utsätter mig för livsfara under graviditeten. Okej.... Sådär lät det inte innan min undersökning, då kunde jag ju upp och hoppa och kanske t om få gå på permis om några veckor. Nu är det inget sånt alls. Han sa även nåt om att det "buktar ut" och jag förstod det som att det var livmoderväggen.

    Känner mig ledsen och orolig. Är rädd att förlora bebis. Rädd för att jag ska dö om nåt händer för som han sa, det kommer bli snabba ryck om det händer nåt. Är rädd för en massa saker just nu och så ska sambon snart åka hem också :( Skit är vad det är idag :( Inga k-sprutor heller förrens jag blöder, sipprar vatten eller har regelbundna sd.
    Vilket jobbigt besked! Vad är det för defekt (om jag får fråga)? Kommer du alltså att snittas oberoende av när bebisen kommer? Förstår att du känner dig ledsen och orolig och tråkigt att du inte får komma hem ens på permiss! Men du får tänka att du ialla fall är på bästa stället om det skulle bli något, även om det är en klen tröst just nu. Har dina två tidigare graviditeter gått bra tillslut trots sjukhus, vila mm? Har du haft samma defekt då eller har problemet varit något annat? Jag håller alla tummar för att din bebis ska stanna ännu några veckor i magen (helst månader men det är ju viktigt att ta vecka för vecka och uppskatta varje dag bebisen är kvar, så försöker jag tänka i mitt fall i alla fall), även om det innebär många långa ensamma dagar i sängen för din del Gråter.

    Tänker på dig och skickar en styrkekram Nalle
  • Kavi81
    t0va skrev 2010-07-11 16:02:35 följande:
    tackar, nu är det ju bara idag och måndag sen är jag i 34+0 och då sa de att man inte stoppar alls. Skulle väl vara om det visar sig att bebis är pytteliten, men han var ändå 1700gr för 1.5vecka sedan på tul, och när jag pratade med bm på förlossningen så tyckte ju inte hon att det var någon tokpanik. 

    Innan jag fick gå i terapi för min fobi så var en av mina värsta mardrömmar att bli gravid för jag visste att det innebar nålar och sprutor.

    Idag så har jag bara haft någon liten känning så det var nog ett falskt alarm, ska till bm imorgon och tänkte ta med ett kisseprov så de får kolla uvi, fick massa sd sist jag hade det. Kanske är så nu igen känner inte några symtom på UVI men det gjorde jag inte sist heller.  
    Åh vad skönt att du snart går in i v. 34!! Grattis! Som du säger är ju den värsta faran över då, så då kan du nog känna dig lugn, kanske att du kan få tabletter om sd inte går över (om det nu inte är uvi).
    Själv har jag ormfobi och ganska allvarlig sådan... hur fungerade terapin du gick i? Kanske något man skulle prova men samtidigt tror jag inte att jag vågar, det känns lättare att bara undvika ormar, fast det är ju inte helt lätt eftersom jag kommer från Indien Glad och så vill jag ju inte överföra min nfobi till mina barn!
  • Kavi81

    PennyJenny: lider verkligen med dig! Har du någon som kan komma och vara hos dig som du kan prata med nu när din sambo åkt hem? Allt blir ju så mycket värre när man är ensam och har tid att tänka på allt som skulle kunna hända... Du har ju verkligen haft jättejobbiga graviditeter och förlossningar! Fattar inte att du fixat det!
    En fråga till, svara bara om/när du orkar, hur blev det för barnet som kom i v 28? Här har de sagt till mig att allt är öugnt bara jag kommer till v 28, stämmer det? Det verkar ju himla tidigt...  visst förstår jag att barnets chanser för överlevnad är stora då men hur blir det sen? Ibland tycker jag att läkarna har så svårt att leva sig in i hur det är att ligga här med all oro och alla tankar. För dem är det ett barn men för mig är det ju MITT barns hela liv det handlar om!


    Känns som ett virrigt inlägg men det blir lätt så med alla tankar som hiner snurra runt i huvudet Glad

  • Kavi81

    PennyJenny: tack för ditt svar! Vad roligt att höra att allt gått så bra för din son! Det ger nog hopp åt många av oss på den här tråden!

    Bohman: jag undrar oxå vad som hänt?? Kommer inte heller in på din blogg.

Svar på tråden Vi som har prematura sammandragningar