Vi som har prematura sammandragningar

När jag var runt de veckorna sa de att allt över 2,5cm var okmen när jag väntade dottern blev jag inlagd i v. 32 med en tapp som var runt 3cm, så det verkar som om det är mer ok om man är omföderska.

har inte hunnit läsa i kapp riktigt men måste fråga er en sak. Jag har fått sån jävilsk mensverk, känns som det gjorde när det drog igång med dottern. Känns som om jag är konstant skitnödig, men det är jag inte och jag är inte förstoppad. Det trycker massa nedåt, Men jag jag tror inte att jag har så mycket sd. har tagit bricanyl och panodil men det hjälper inte ett dugg. Vad tror ni att det beror på? börjar bli lite orolig. Min super tröga karl åkte till linköping med en kompis fast jag sa att jag kanske måste åka in, Är sååå trött på honom.

Jag tänkte försöka vänta till sambon kommer hem, är själv med dottern just nu. Jag är ju i alla fall 33+1 idag men hoppas väl att det inte är förlossning på g. känner att jag inte har tid med det nu. men men jag ska gå o packa väskan nu ifall att.

Det onda lugnade ner sig när jag började packa bb-väskan, det kom dock tillbaka när jag blev tvungen att gå till affären, nu kommer det o går lite som det vill men det gör inte alls så ont som tidigare idag. Sambon har fortfarande inte kommit hem och imorgon ska han iväg tidigt och åka rally. Får väl hoppas att det håller sig lungt tills han har tid att bli pappa är så trött i kroppen känner att det börjar att bli jobbigt att vara sjålv med en ettåring hela dagarna. men nu ska jag ta det lungt en stund och sen ska jag färga håret och göre en ansiktsmask och slutligen at ett bad.

nu har det börjat lossna lite slempropp med hoppas bara inte att det betyder nåt. förra gången höll det på o lossnade i tre veckor innan det var dags så jag hoppas att det dröjer minnst lika länge den här gången. Nu ska jag gå o sova hoppas alla får en lugn natt.

Mischooo, jag beklagar verkligen, kan inte fatta hur hemskt det måste kännas för dig. Önskar det fanns nåt man kunde säga eller göra för att det skulle kännas bättre, men jag sänder dig o din familj alla mina styrkekramar.

Kan man slänga ut sin karl så här sent i graviditeten? Jag har go lust att göra det nu, han säger att han ska till ett ställe när vi kommer dit är han inte där fast han vet att vi skulle komma förbi, sen svarar han inte i sin telefon heller. Blir galen på honom. Han är så jävla ego, jag har sagt till honom att knappt kan böja mig ner och har jätte svårt att lyfta och ändå låter han mig ta hela ansvaret för dottern. Igår kväll hade jag en ynka önskan, att få åka o bada, men han kunde inte fixa nån bil sa han, så jag sa att då fick han natta dottern så att jag kunde ta cykeln till stranden, då blev han skit sur och tyckte att han var minsan så himmla trött så han orkade inte att natta dottern. Så jag sa att då aker jag när hon har somnat, då blev han sur för att jag inte vill umgås med homon!! Till råga på allt så behövde vi storhandla och ni kan ju gissa vem som fick det uppdaraget. Så det slutade med att jag fick cykla till affären och strunta i badet, sen har han mage att komma och tjata om att jag ska smeka honom tills han kommer. Om jag sägre nej så blir han skit sur och drar igång en lång diskution.

Han har inte ens nåt jobb, han har sin verkstad o sina folkracebilar, sina vänner, och så åker han till tyskland en gång i veckan. Resten av tiden har jag inte en aning om vad han gör. Vad säger era män om allt det här med sex, jag vågar inte en bli upphetsad för det drar i gång en massa sd, men om jag inte vill hjälpa honom att komma varje dag så bliur han as sur. Det är jag som sköter allt här hemma. min mamma hjälper mig att städa en gång i veckan, och om jag behöver hjälp med dotter så hänvisar min sambo till sin mamma!!! Förra graviditeten var jag som ett plåster på honom, det gick ju bra när det bara var vi, när han inte ville ha mig med så släppte han av mig hos sina föräldrar. De är verkligen toppen snälla och jag står dem nästan närmare än mina egna, men jösses det är ju inte med dem jag har barn ju. det ska ju inte vara deras ansvar. Det största problemet är bara att han inte kan ta nån kritik det går inte att prata med honom för han blir bara sur och att söka hjälp hos nån profisionell vägrar han. Jag ska försöka prata med honom ikväll. om han behagar komma hem nån gång innan jag somnat.

känns skönt att höra andras åsikter för jag vet innerst inne att jag är för snäll. Och han är väldigt barnslig trots att han är 11år äldre än mig.

godmorgon allihopa!!

Jag försökte prata med honom igår men han vill inte alls lyssna, drar igång en massa att han ska skita i semesterracet och sälja bilen, men det är ju inte det som är problemet. Han har bara förberett för det här racet i några veckor typ två, men han har inte hjälpt till ett skit sen dottern föddes. När han väl är hemma och jag ber honom dyta en kissblöja, så vägrar han och oftast skyller han på att han mår illa, men i början av graviditeten när jag mådde så as illa hatt jag inte visste hur jag skulle klara att gå upp ens så fick jag byta alla blöjor för han mådde ju oxo illa. Sen vet jag att jag gör det största felet i världen, jag jämför honom med mitt ex, och har kommit fram till att om jag bara hade bil o körkort så skulle jag ha allt jag har nu och mycket mer, det här med bil är det ända som jag har i det här förhållandet som jag inte skulle ha med exet. Visst är det fel att tänka så men om jag behöver hjälp med nåt här hemma så är det mitt ex jag får ringa för min sambo aldrig har tid o lust.....

Uch på onsdag ska jag på ny kontroll av tappen, tror att den har blivit betydligt kortare nu. Men jag är ju 34 fulla veckor på torsdag så risken att bli inlagd är väl inte så stor eller vad tror ni. förra gången hade jag som mål att gå så långt så hon räknades som fullgången och det var ju precis att det blev så. Den här gången vill jag klara mig ännu längra har en resa till liseberg inplanerad v.30 och torsdagen den veckan går jag in i v38, så vi får väl hoppas på det bästa. BBväskan o barnstolen följer i alla fall med för säkerhes skull.