Vi som har prematura sammandragningar

Förstår att det är jobbigt att de inte tar sd på allvar! Vad gäller hur du ska veta när det är dags så kan jag bara säga vad min bm sagt denna gång. För mig gick det oxå väldigt snabbt förra gången (vet dock inte hur mkt öppen jag var när jag kom in för de v ille inte kolla...), bad flera gånger om bedövning men de sa att det gått så kort tid (bara en timme med värkar) så det var för tidigt att göra något, man bör va öppen minst 3-4 cm, ändå hade de inte undersökt mig. Jag fortsatte tjata och efter ytterligare en havltimme kollade de och då var jag öppen 9cm!! Då sa de att det m åste gjort jätteont att öppna sig så snabbt... jo det var ju det jag försökt säga liksom! Men iaf efter 2 tim med krystvärkar var han sen ute.

Så denna gång sa min bm att jag måste åka in så fort jag känner minsta "kraftigare" sd/värk för det kan gå ruskigt snabbt denna gång eftersom det gick så fort förra! Så det är nog mitt tips till dig oxå: åk hellre in en gång för mycket om du känner att de tar i lite extra! Vi har ju faktiskt rätt att bli kollade och oro oss och bli kollade igen och oroa oss  särskilt när vi ägnat de senaste 10-15-20(?) veckorna med att bedöma hur sd känns! Vet inte om du fick fram något bra stöd ur detta...men försökte i alla fall

Bohman och Demyra
Blir så upprörd när jag läser vad ni varit med om på sjukhusen! Jag skulle bli jätteledsen om jag blev bemött så! Det är ju en ´sak om de inte tar en på allvar men en helt annan om de dessutom är otrevliga för det har de absolut ingen anledning till! Usch, blir så arg! Det är väl grav. hormonerna !

Och sedan dessa barnläkare och barnsköterskor! De flesta jag har mött har varit väldigt bra dock, i synnerhet de på BB. Kanske var det för att jag legat inlagd i 11 veckor så de flesta kände mig eller visst allt om min situation och tyckte väl att jag hade rätt att vara lite orolig.

3Busfrön: är du neonatonalsköterska? Då träffar du hela tiden sådana där små antar jag. Hur goda är egentligen prognoserna runt v. 25-26? Jag vet ju typ vad statistiken säger men vilken typ av skador får de oftast osv? Här på tråden hör man ju om många som fått sina barn tidigt men i de flesta fall har det gått bra och det är "glada pigga 4-åringar" osv. Men hur lång är vägen dit? Och hur många får gå den vägen? Menade inte att prata jobb-prat med dig och förstår om du inte vill svara! Men man har ju alldeles för mycket tid att tänka, räkna dagar och veckor, oroa sig osv när man bara får ligga i soffan timme efter timme, dag efter dag...

Du är så välkommen så!
För det första är det nog ett bra tecken att sd går över när du lägger dig och vilar. jag trodde nog oxå att magen alltid var hård vid sd... men jag har oxå lite ont ibland även när magen är mjuk. Kommer sd så fort du går och rör dig eller "bara" när du lyfter? För om de kommer bara av att du rör dig tycker jag att du ska ringa igen och be/kräva att få komma på en läkarkoll imorgon. efter mina upplevelser tycker jag helt klart att det är värt att vara lite "påstridig" även om det skulle visa sig att allt ser bra ut vid en kontroll, då kan du ju iaf  slappna av lite sen.

Jag är i v 21+4 och har prematura sd med förkortad livmodertapp (´1:a grav likadant, men visste inget om sd då och kom in till sjukhuset i sista sekunden på koll, var i v 25 och öppen 4 cm) och har därför sängläge hela tiden. Får sd eller spänd, ond mage så fort jag ställer mig upp men ganska kraftiga sd även då jag ligger men bara några i timmen. Det kan nog vara väldigt olika. Jag har tex inte så ont av mina sd men de påverkar ändå tappen, medan en del här har riktigt ont av sina sd men opåverkad tapp. I vilket fall så är det ju jättejobbigt och bör tas på allvar. Så jag tycker nog att du ska be att få en koll även om proverna visar negativt (jag har tex inte haft uvi under någon av mina grav!). Jag menar inte att oroa dig på något sätt och det är säkert inte någon fara men är det ju bättre att kolla en gång för mycket. Kram och lycka till!

 

Har det blivit bättre med sd och det onda? Annars tycker jag oxå du ska ringa in igen och be att få komma in på koll. Du kommer ju ändå bara att ligga och oroa dig i natt annars och ändå inte sova något. Och du: du får vara nojjig och orolig! Det är nog snarare regel än undantag för oss här i tråden,  i all fall när det gäller mig   . Min nojja just nu är GBS och den får jag väl stå ut med till nästa torsdag när jag ska mäta tappen och de kan ta prov för GBS oxå.

*Kram* och lycka till!

Grattis fröken sol ! Och vilken förlossning sen  Det ger oss andra "soffliggare" en härlig boost ! 

Åh vad tråkigt JennyPenny! Jag håller alla tummar och tår för dig idag när du ska t Lund!

Det verkar vara så olika med om de sätter cerklage. Här i Dalarna sätter de nästan aldrig cerklage fick jag höra. Jag var i v. 19+3 när vi diskuterade det men läkaren (som jag har mycket förtroende för och som är väldigt bra) sade att de inte sätter det när man har sd, utan bara om tappen påverkas utan sd samt att det finns en risk att sätta igång något med ingreppet. Kändes väldigt deppigt först, men sen försökte jag vända på det och se det positiva i det, dvs att jag slipper risken att de triggar igång något (och hade jag fått cerklage hade ingen än jag varit lyckligare, man lär sig "vänd tankarna efter vinden" ) Och så v et jag ju att det går att hålla kvar bebisen trots att man har utplånad tapp och är öppen väldigt tidigt!

Så om du får cerklage så är det ju jättebra men även om du inte får det så kan det gå jättebra ändå! Men förstår att det är supertufft för dig nu och svårt att se ljuset i tunneln om 10-12 veckor! Men vi ska försöka stötta så mycket vi kan här från sofforna runt om i Sverige!
En stor kram till dig  

Hej tjejer!

Vad roligt att se att det är full aktivitet här! Eller det bästa vore ju om tråden inte behövdes alls... men ni förstår hur jag menar

Grattis till er som fått era små och välkomna alla nya !

Tyvärr har jag inte hunnit läsa allt som skrivits den senaste veckan och jag hoppas att ni ursäktar om jag inte är helt uppdaterad på allt och ställer dumma frågor

Ja nu är jag tillbaka i tråden igen med bebisen kvar i magen, känns så skönt
Förra torsdagen blev jag inlagd här i Falun då tappen blivit kortare och på fredagen skickade de mig till Uppsala där de kan ta emot barn från v. 22 (var då 21+6) och sen fick jag ligga där med sprutor och tabletter. Men igår tyckte de att läget var så stabilt och tappen hållit sig bra och tom blivit lite längre så jag fick komma tillbaka till Falun!!

Så nu ligger jag på min gamla avdelning 37 igen och väntar... men det känns så långt till den 15 oktober (BF)!! Men är bara så glad att bebisen är kvar i magen!!

Hej Bohman!
Först: vilken jättejobbig upplevelse du har haft! Kände hur det knöt sig i magen när jag läste att du kommit hem från förlossningen...men sedan läste jag lite mer och förstod att bebisen är kvar och mår bra, puh!
Jag har också läst på din blogg (skrev ett svar och skulle bara trycka på sänd när jag fick åka in förra torsdagen och sedan har jag inte haft tillgång till internet) och jag blev verkligen rörd! Håller alla tummar och tår för dig och din bebis den här gången! Men du bara måste ha oddsen på din sida nu .
Stor kram

Hej PennyJenny!
Tänkte bara kommentera det här med bricanyl. Instämmer helt med vad de andra har skrivit, det är ju NU det behövs! Dessutom sade läkarna i Uppsala att det inte är så stor risk för tillvänjning, inte ens om man tar 1-2 om dagen i 7-8 veckor... det är mer risk om man står på det hela tiden, typ morgon, middag, kväll oavsett om man har sd eller inte. Men behöver man det 2 ggr om dagen om det behövs är det ok. Och de har ju tractocildropp att sätta in om det blir problem. Så sa de till mig i alla fall. Här i Falun är de mer restriktiva, men jag behöver bara 1 och ibland ingen varje dag. Om sd kommer regelbundet i mer än en timme så ger de en, annars inte. Men alla läkare och bm säger ju så olika...!

Ja som sagt, alla läkare och bm säger olika...  
Det beror nog oxå på om man har kommit uppåt vecka 25-26, då sa de till mig att det inte är så stort problem längre om man skulle bli lite tillvänjd men att risken för det ändå är liten jämfört med risken att inte ta tabletterna. Och jag tänker att det väl borde vara bättre att skjuta på det så länge det funkar än att riskera att barnet kommer för tidigt för då har man ju ändå ingen nytta av att ha "bricanyleffekten" kvar, om barnet inte är kvar i magen....