Vi som väntar vårt första barn Mars 2010 - Del 3

Hehe, grejer man inser efter förlossningen:

Liian: Håll ut. Inom 9 dagar har du klimpen i din famn! (om ditt landsting har 14 dagar över tiden som policy) Tänk dig nio dagar i ett ogravid tillstånd - det är ju ingenting!

Här har Casper gått från att äta ett rejält mål mat var tredje-fjärde timme till att småäta varje eller varannan timme istället. Småsvårt att dosera maten då... Annars är han en lugn och nöjd liten pojke (vill inte skriva "snäll" - är ledsna barn elaka då?) som ligger och kikar på oss och världen när han är vaken och sover lugnt övrig tid.
Enda gången han är ledsen är när magen kniper eller maten inte kommer fort nog.

Vilken tur, det var ju precis en sån jag beställde!

Bananflugan: Åh, vad härligt! Vi längtar och väntar på ett svarsleende vi med.

Goseplutt: Ja, man är mer än lovligt nojig... Trodde jag skulle kunna vara sval och världsvan i min föräldraroll men det är ju stört omöjligt. 

Är det fler än jag som har sjukt ont i rygg och axlar? I och med att jag flaskmatar sitter jag och matar honom på precis samma sätt hela tiden. När jag ammade bytte jag ändå sida på honom så det blev lite mer jämnfördelat, men nu är jag snedbelastad så det sjunger om det. Att jag bara bär honom på vänsterarmen kanske inte heller bidrar till något gott...

Vad kan jag göra? Jag är så högerhänt att om jag skulle försöka mata honom på högerarmen lär jag peta ut ögonen på honom.

Lindai: Ja, idag har jag försökt. Han har kvar bägge ögonen Ska försöka ta tag i träningen så fort fogarna tillåter och underredet inte längre känns som om det ska trilla ur...

För vår egna mentala hälsa får Casper sova i egen säng. Det började med att han de första nätterna sov mellan oss, sen tyckte vi det var lite läskigt så vi satte helt sonika in mjukliften mellan oss. Trångt till tusen men han sov säkert i alla fall. Men man hoppade ju högt varje gång han ändrade takt i andningen så efter ett par dagar fick han sova i egen säng i vår fotända, men med våra huvuden på "fel" håll (som Pippi, ni vet). Nu, sista steget, är att han sover gott i egen säng i vår fotända och vi sover med huvudena på rätt plats.

Det samma, det samma!

Grattis Swiitii!

Bananflugan: hihi, trulpellar!

Vi var också iväg och fotograferade oss för ett tag sedan. Världens piggaste unge sov som en klubbad säl fram tills dess att vi tog steget ut ur fotostudion, typiskt nog.

Vi var idag hos BVC. Fick en vikarie för vikarien eftersom vår ordinarie bvc-sköterska hade påsklov och hennes vikarie var sjuk. Då får man nöja sig med en gammal skolsköterska som inte kunde svara på en enda fråga... Han hade desstutom gått upp 440 g på nio dagar, vilket inte föll i god jord. Hon tyckte han fick för mycket mat vilket han inte gör, i alla fall inte enligt rekommendationerna på NAN-paketet. Trams, sa vi, och längtar tills nästa besök med vår ordinarie.

Men nu väger vår lille knubbsäl 4640 g och har då gått upp 810 g sedan han föddes för snart fyra veckor sedan.

Ja, vi struntar högaktningsfullt i vad hon säger

Vi är bara glada för att han går upp i vikt med tanke på att han gick ner så himla mycket den första tiden.

Hehe, ett kg på tre veckor - det var en del