Vi som väntar vårt första barn Mars 2010 - Del 3

Idag har vi varit på återbesök på ögonkliniken! Äntligen! Det har bara varit krångel och vi har fått vänta i månader så nu var det äntligen på tiden. Dom kollade av dom och försökte även undersöka på ett ungefär hur bra dom ser, men det gick väl sådär. Det var inte jätteroligt att bli undersökta! Glasögon kommer det att bli iaf, den dagen det går att mäta styrka och då dom kan tänkas vilja ha dom på sig.. nu hade dom bara flygt av i all världens fart!

Vi fick även veta att dom misstänker, och det har vi också misstänkt väldigt länge.. att dom har någon form av albinism. Eftersom dom föddes så väldigt ljusa i håret och att dom har nystagmus plus att dom såg lite annat med ögonen så är dom i stort dett 100% säkra. Vi ska upp till Göteborg för där vet dom mer och för att göra test vilken sort dom har i såfall, för det finns mååånga.. så det kommer inte som någon överraskning precis. Det är klart att det kommer att betyda en del i framtiden och det känns lite ovisst.. men samtidigt så får vi ta ett år i taget typ, och inte oroa oss för mycket frammåt!

Det kändes liksom som att.. ja, det var inte oväntat. Allt med dom här barnen har varit speciellt, så varför inte det här också, liksom? För att få barn med albinism så krävs det att båda föräldrarna bär på den genen (kan vem som helst göra utan att det märks), sen att två människor träffas som har den genen, det är inte så stor chans.. och även om båda har den genen, så är det ändå bara 25% risk/chans att barnet får det. Och vi fick tvillingar! Så det gör dom bara ännu mer speciella, för oss. Dom valde att komma till oss av en anledning. Det är ju fortfarande samma barn, våra älskade ungar, dom är precis som alla andra, bara det att dom ser sämre, är ljusare i håret och har väldigt ljusa ögonfransar.

Haha, nej, det är inte puckat. Det kan innebära ganska mycket.. eller ja, till utseende iaf. Det värsta sorten är ju dom som är alldeles vita i huden och har röda ögon, och det har dom inte iaf, vilket är skönt. Sen finns det i massa olika varianter typ.. det kan sitta i bara ögonen, därav att dom ser dåligt. Eller så kan det påverkar hud, ögon och hår. Våra är inte ljusare i huden än vad t.ex. jag är, jag har ljust pigment. Dom har väldigt ljust hår, men med inslag av lite rött, och mörkblå ögon. Så vi vet inte vilken sort dom har än. Det vi vet, är att det påverkar deras syn och dom kommer att få glasögon. Har dom den typen som sitter i huden så kommer vi att få vara väldigt noga med att akta dom från solen, men med en jätteblek mamma som inte kan vara i solen längre än 10 minuter så hade det varit konstigt ändå.
Annars är dom som vilka som helst annars, det påverkar inget annat, som tur är!

längtan: Ja, det finns ungefär 500 i Sverige som har någon variant av det och vi har två, så nog är dom speciella...

Men hade det inte varit för deras väldigt ljusa ögonfransar så hade dom sett ut som vilka barn som helst, så får vi väl se om det ändras elle hur det blir. Dom är inte ljuskänsliga iaf, vilket är väldigt vanligt annars, och det är jätteskönt!!

Silje: Grattis!!

Här lämnade vi barnen hos deras mormor igår och var på partaj. Var jätteroligt!! Andra gången jag var ute sen killarna kom. Men vad fel det känns att vara hemma utan barnen! När vi var iväg kändes det bra, men just att gå hemma och dom inte är där. Och att veta att dom inte ligger i sina sängar. Jag gick och längtade efter dom hela förmiddagen idag tills vi skulle hämta dom.

Måste bara visa min sötnötter! Dom fick en saccosäck igår. Tog bilder på dom när dom satt i den idag och tittade på Molly Mus. Först busade dom en massa och sen låg dom bara myste tillsammans.

Paincake: men oj! vad roligt! nu får ni snart springa ännu mer.

våra har precis börjat knata lite med gåvagnen och går om vi håller i dom, oliver går ok om man håller honom i bara en hand också. men det kommer nog ta ett tag innan dom går, med tanke på deras dåliga syn. hade själv varit väldigt försiktig om jag inte såg ordenligt!

idag badade jag killarna och oliver gjorde ett ofrivilligt dyk. han skulle ställa sig upp i badkaret och halkade och kom under vattnet. min lilla kille fick panik, såklart, och fy vad obehagligt det var, trots att jag fick upp honom med en gång..

ja, usch, det var riktigt läskigt. o så är man ju så dum att man tänker "tänk om". tänk om jag inte varit i närheten, vilket jag självklart är!! men ändå, man är ju så dum så man tänker så hemska tankar. När han hade lugnat ner sig så satte jag honom i badet igen, vill inte att han ska bli skrämd för framtida bad och han var lugn igen och det gick jättebra.

Ludvig böjer sig också frammåt ibland och doppar ansiktet, varpå han blir ledsen för det är såklart jätteäckligt.

Och här höll vi på som tokiga innan Ludvig kunde sätta sig ner själv! Han skulle bara stå mot deras leksakslåda HELA tiden, fast han inte kunde sätta sig ner själv, vilket gjorde att han gallskrek stup i kvarten..

Hehe, här är papperskorgen i badrummet och själva toaletten jätterolig.. helst att bita i.. blä! Och kattlådan.. nej, det är inte ofta där är öppet, om jag säger så. Dom har fattat att dom kan putta upp dörrarna nu, om dom inte är stängda på riktigt, så nu måste vi se till att dom är ordentligt stängda.
Vårt sovrum är också väldigt roligt, att välta klockradion och helst dra ner våra lampor.. där är heller aldrig öppet. Dom är snabba som små vässlor när dom hör att vi öppnar nånstans! Ett jäkla jobb ibland, när man precis burit ut den ena, så kryper den andre tillbaks, så tar man ut honom igen, så kryper nästa in igen.. ja, så kan det hålla på ett tag. Inte lätt att tas en under varje arm längre, liksom.