Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Känner igen mig till en viss del. Ammade ju Linnéa tills hon var strax över 1 år och det var jag som tog henne på nätterna. Alla ggr hon vaknade bara för att snutta. Sen hon äntligen accepterade välling så sover hon bättre. Är fortfarande jag som tar nätterna då hon kör veket race i 3 timmar men nu för tiden är dom få. (sambon kör lastbil på dagarna och jag vill att han ska vara någorlunda pigg när han kör) Nätterna när jag jobbar då får han ta henne fast då sover hon oftast bra... Vill F inte ha välling eller är det du som inte  vill sluta amma? (för visst ammar du fortfarande?) Linnéa har även kommit på charmen med napp emellanåt när hon ska sova. 16 månader gammal! Hoppas det löser sig för dig /er. Sömn är ett måste för att kroppen och framför allt hjärnan ska fungera.

Stor, stor kram!! Vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom att du gör ett superjobb! Det går över en dag, förr eller senare! Massor av styrkekramar!!!

Karlstadtös: Åh, jag lider med dig och inser samtidigt vilken stark tjej/kvinna du måste vara för jag hade nog gett upp för länge sen. Jag är egentligen inte för sömnmetoder eller andra knep men går det inte att ordna att du åker bort en helg, kanske ta med äldsta barnet, och så får mannen ta hela helgen och hela nätterna och köra sömnmetod med yngsta och sedan fortsätta så veckan ut så att han vänjer sig?! Han vet ju att du kommer varje timme på natten så det är klart att han helst föredrar det men finns bara pappa, jaa då brukar ju pappa också funka bra. Och så slipper du ligga och höra hans gråt för det är ju det värsta för mammahjärtat. Eller så är det bara en period han går igenom och så får ni rida ut den.

Tack!

Saza: Har också läst din blogg och förstått att det är tufft för tillfället. Skickar en stor kram och hoppas på ljusare tider SNART (gärna nu!!) Jag är också lite halv-nere idag... Har sen i typ måndags sett lite dimmigt, om man kan säga så. Började undra om mina nya glasögon, som jag haft några veckor, egentligen inte var så bra. Men jag kan liksom se bra, men allt känns suddigt. Ibland är jag expert på att dra ut saker på tiden, som att ringa läkare, men imorse gjorde jag faktiskt dte och fick tid på VC direkt. Han sa att mina hornhinnor ser grumliga ut och att det är små sår på dem. Jag hade ungefär samma grej innan  jul, och nu börjar jag bli rädd att det är något som är mer permanent...och direkt börjar jag tänka på ögonoperation, vilket gör mig livrädd! Är lite tramsig med sånt, operationer skrämmer mig jättemycket, I alla fall så fick jag tid direkt till ögonkliniken, ska dit i eftermiddag, och förhoppningsvis räcker det med droppar som det gjorde sist. Ursäkta att jag maler på, är bara trött på att ha ögonklydd!!!

Mamma och dotter matchar Polarns jeanstunika, dock saknas en liten tigerkaka i magen men den kommer väl funkar utan men mysigt att få bära ett liv Hoppas de är bra med er, läst att de går både upp och ner i er vardagen och skickar en extra kram till er. Längtar tills vi får se lite nya trådbebisar här, Melina blir bara mer och mer MELINA, just nu älskar hon hjälpa mamma slänga tvätt i tvättkorgen och städa. Hon har haft problem med magen nu 1 vecka och igår sa de  att hon måste vara hemma. Har ingen anning vad det är men hon är pigg och dansgalen

Suck. Vi fick tråkiga besked ikväll och 2010 känns än så länge som ett fett skämt. Först blev Jens uppsagd, sen bestämmer sig två av våra bästa vänner att separera (beslutet fattat av killen i det förhållandet, flickvännen numera helt knäckt), en av familjens vänner blir mördad i afghanistan, en bloggkompis dotter dör i magen i vecka 33 och nu har Jens mamma fått en tumör i halsen. När ska vi vakna upp från den här mardrömmen? Jag minns när vi skålade in det nya året att jag tänkte; det här ska bli ett BRA år (efter ett halvsketet år med en arbetslös man) och nu sex veckor senare så har det bara blivit skit av allting. Suck igen.

HEJ TJEJER  Gissa vart jag är?! På BB, ligger här och snusar på en liten flicka! Känns helt otroligt och jag fattar inte att det är sant!! Kom in igår kväll vid 20.00tiden då vattnet börjat sippra, dock inte en endaste känning av att ngt var på G. Fick ett rum på BB, strax efter tolv började en molande värk ge sig till känna, vid halv fyra hade jag oregelbundna värkar men hade iaf ca 3 värkar på 10 min. Tog en dusch på vårt BB-rum innan vi gick in i en förlossningssal kl 05.45 - lustgas! Kl 06.40 frågar jag BM om hon kan uppskatta när bebben kommer komma och blir helt chockad när hon säger att den förmodligen är ute vid 7-7.30. Börjar krysta vid ca kl 7.00 och 07.12 föddes lilla Greta (verkar det som hon får heta: ), 3860 gram och 51 cm lång. Jag är fortfarande i chock och skakar lite, allt är för bra för att vara sant. Inte ens en spricka i underlivet, jag är så GLAD. Förlåt, nubara rabblar jag - går förmodligen fortfarande på ett adrenalinpåslag Haha! Hoppas allt är bra med er! Måste kika bakåt i tråden och se om det kommit ngn bebis för L33L00 eller Anuya, är så nyfiken och håller tummarna för er! STORA STORA KRAMAR från oss!!

GRATTIS FRÖKEN M!!!! Vad underbart med en liten gosig Greta-tjej. Och vilket ballt namn ni kommit på. Här har vi spenderat natten på Astrid Lindgren. Han har ju varit magsjuk i en vecka och sen i torsdags haft hög feber. Inatt vaknade jag av att han gnydde konstigt och efter en check hade han 41,2 och sjukvårdsupplysningen sa bara: Åk in direkt. Sagt och gjort. Satt med en apatisk kille som var stekhet i ett litet rum i 3 timmar. Jonas var ute och frågade om vi kunde få hjälp en gång i timmen men det var liksom lönlöst. När klockan var 8 kom en tant in och sa: " Jo här är rena "vilda Western idag så jag rekomenderar er att gå upp till Närakuten (cityakuten) som ligger bakom, i anslutning till Astrid L.  Snacka om att vi suttit med lill-killen helt i onödan. Vi gick upp till andra barnakuten och där fick vi hjälp. Han hade ingen infektion utan en kombination av virus, Magsjukan och mässlingvaccinen (som han fick på 18-månadersdagen). När vi kom hem byttes magsjuke-blöjorna ut mot kräksjuka och återigen 41 graders feber. *suck*. Nu på kvällen fick vi faktiskt i honom en hel flaska vatten och lite lite spaggethi, som han fick behålla. Så jag håller tummarna att det ite blir fler kräkningar och definitivit inte mer 41-greders toppar. Vidrigt när han är så borta! Ett egoinlägg från min sida. Är för trött för att kommentera era inlägg nu. Kram!