Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Saza:
Känner så igen mej i det du skriver.
Ida är likadan. Hon bråkar, skriker, hittar på "bus", klättrar och har sej.
Sen är det inte bättre att hon har en 2 år äldre storasyster. De gaddar ihop sej nå enormt.
Får säga NEJ flera gånger om dagen, försöka få dem att förstå varför de inte får göra si och så. 
Bristningsgränsen är uppnådd sedan länge, kan bryta ihop totalt ibland.

Förhoppningsvis blir det bättre  (=

Tack tjejer! Underbart att ni finns!

Milo går ju på dagis i vanliga fall och då är pressen lite mindre, även om de timmarna han är hemma yttrar sig så som jag beskrivit.
Just nu har Andreas semester och barnen är hemma. Jag vet inte om det inte blir tillräckligt med aktivitet för Milo då, att han inte får utlopp för sin energi.
Även om Andreas är hemma så är påfrestningen stor. Milo är som jag skrev ett heltidsjobb, men när man har två barn till att ta hand om så räcker knappt två personer heller. Caspian är dessutom otroligt mammig vilket gör allting mycket värre.

Saza: Förstår dig precis och anar att jag kommer att vara i en liknande sits om bara några veckor. Felix är galet trotsig just nu. Som du säger så får man säga ifrån och varna mest hela tiden och hör Felix ordet nej, jaa då ska han kasta saker och förstöra i ren ilska och trots. Jag tror dessutom att han känner på sig att hela situationen är på väg att förändras för han är såå mammig. Ska bli skönt med dagis imorgon - han behöver få vara med andra barn och leka av sig om dagarna. Och jag behöver vila för nu är jag faktiskt trött.

Idag har jag och Dante 1-årig bröllopsdag som vi ska fira på restaurang i alla fall. Felix ska vara hos sina kusiner så länge. Innan dess ska jag dock försöka träna samt åka till Kista C och inhandla lite kläder till Felix. Behöver uppdatera på byxfronten när han nu ska tillbaka till dagis. Shorts funkar inte hur länge som helst

Saza: jag kan förstå din frustration och oro trots att jag inte har en riktigt lika vild 2-åring här hemma. Vi har en lekpark här i närheten med en plaskdamm som Molly älskar att bada i, att då vara ensam med henne och Otto är som att be om magsår, skakar av stress ibland. Otto är heller inget barn som ligger och är nöjd i vagnen/hemma så honom måste jag vara nära heeela tiden.

Tror säkert att avsaknaden av dagisstimulansen gör sitt... Man får försöka aktivera dem så gott det går, ta en timme i taget och mångå långa djupa andetag. Kom ihåg att ingen är perfekt, ibland tar tålamodet slut. Få inte dåligt samvete för du är världens bästa mamma! Stor kram!

Grattis på bröllopsdagen sara!

Oj vad här skrivs mycket, och ändå är det nog mindre skrivet än det brukar vara. Blir mycket att läsa när man inte är inne här så ofta nu på semestern... semestern som slutade i fredags egentligen. Imorrn blir det dagis för små som stora här. Hela den här veckan har vi försökt vända tillbaka Alvins sovtider, så att han vaknar självmant vid 6-tiden på morgonen. Att behöva vecka honom är en pina, för hans morgonhumör tillsammans med trotsen är fruktansvärt om han inte sovit färdigt, så då blir det en timmes skrikande om mornarna. Vi vill gärna _försöka_ undvika det, om det går.

Läggningarna här tar alltid lång tid, förmodligen för att vi som föräldrar är på tok för "mesiga". Vi läser bok och myser, tills dess att han somnar, vilket kan ta upp till en timme, bara för att han ska "Inte läsa den boken", "ha me'a kudda", "ha banban", "ha vatten" osv, men vi har aldrig velat bråka så mycket vid läggningen. Såklart får han inte allt han ber om, så ibland blir det bråk.... Han sover i stor säng sen några månader, men fortfarande i vårt rum, men nu ska vi så smått flytta över honom till hans egna rum. Måste vara underbart att ha barn som somnar så lätt själva. Vi får sträva efter det nu i höst, för när den lille/lilla bebisen kommer så kan det bli skönt

@lia:
Grattis till jobbet.... dvs om Säpo godkänner dig, men varför skulle de inte göra det :) 

@saza:
Usch och fy vad det låter frustrerande, pressande och tufft. Precis det där bävar jag för. Alvin har haft grymma trotsperioder nu under semestern, men det låter inte som det ens är i närheten av Milos vildhet och bus. Kommer nästa bebis vara lika snuttig (vilket nog hänger lite på mig själv) så finns det ingen tid i världen över till Alvin längre. Jag har sån grym ångest, redan....

För övrigt är Alvin just nu inne i en lite lugnare period, men det beror nog oxå på att vi börjat lära oss hur vi ska hantera hans trots. Innan hamnade vi ofta i de där situationerna då han får chans att svara "Nej".... vi typ frågade honom om ALLT. Vill du ha lite vatten? Vill du ha en smörgås? Ska vi byta din blöja nu? Osv.... Men nu försöker vi mer att i vissa fall ge honom alternativ och i andra fall, då han inte får lov att bestämma, så säger vi bara att nu ska vi göra såhär. Oftast funkar det bra, men protester blir det såklart... och vi får lirka i evigheter ibland. Sen har vi lärt oss att alltid fråga om han vill göra saker själv innan vi hjälper honom, som att dela maten, fixa kaffet (ja, Alvin älskar faktiskt kaffe, men han får samma koffeinfria som jag dricker). Skulle man föregå hans vilja att göra "hälv"; då kommer utbrottet och man får lixom börja om.
Annars är han helt underbar nu. Så många hjärtliga skratt man får av honom varje dag, av hans funderingar och hans förmåga att uttrycka sig. Han imponerar minst en gång i timmen =)

Bävar lite för morgondagen då vi ska hinna till dagis utan alltför mycket bråk. Är inte kul att börja dagen med en timmes skrik, inte för nån. Hoppas vi får gossen i säng i tid ikväll.

HINNSVEPNING, tänkte jag fråga er om. Har ni några erfarenheter av det? Jag har nu jordens skönaste barnmorska. Hon har humor och är lättsam, samtidigt som hon har svar på allt och är kunnig och påläst. Hon är redan nu irriterad på min arroganta chef som har lite svårt för att hantera min graviditet, så min BM har bestämt att om jag inte får lov att gå hem 4 veckor före BF, så ska hon sjukskriva mig.
När hon fick veta att vi har BF den 23:e dec så tyckte hon absolut att vi skulle försöka få ut "ungen" lite tidigare och därför sa hon att hon kommer vilja göra en hinnsvepning sådär runt Lucia, samt så sa hon till min sambo att förföra mig, men det fick inte bli någon långkörare, för det var bara hans spermier som vi var ute efter :)
Själv är jag skeptisk till hinnsvepning. Jag kan tycka att det verkar kanon i medicinskt syfte, om man går på övertid, eller om mamman har en jobbig graviditet som går att avsluta lite tidigare. Men annars vill jag snarare lita på min egen kropp, att bebisen kommer när den är färdig OCH när kroppen är redo. Alvin kom 2 dgr före BF, och kroppen hade förberett sig så bra att jag var öppen hela 6 cm när vi kom in till förlossningen och Alvin var ute 6,5 timmar senare. Det känns lixom inte helt rätt att forcera den med hinnsvepning. Jag är rädd för att förlossningen då ska bli smärtsammare och mer långdragen, med pinvärkar eller smärtsamma sammandragningar som kroppen inte riktigt är redo för. Vad tror ni?

Oj, det blev långt, som vanligt. Måste bara säga att det här absolut är FL's bästa tråd, prestigelös, öppenhjärtlig och ärlig. Här behöver man aldrig vara rädd för att skriva vad man vill, hur man känner, om det är jobbigt osv. Underbart!

Tack igen för erat stöd!

Jag är grymt tacksam för att Wilma iallafall är lugn. Hade hon också varit galen och trotsig så hade jag nog brytit ihop för länge sen.
Caspian är faktiskt en väldigt nöjd bebis, men väldigt närhetskrävande och det är ju det som gör det svårt att hinna med.

Kram saza!!! Vill du låna min sjal? Det är en bärsjal som heter sino. Du får gärna använda den.

Skogsbollen: jag fick en hinnsvepning fredagen före igångsättningen, måste då ha varit på bf+10 men det gjorde ingenting för min förlossning. Var öppen 3 cm redan då och exakt samma på onsdagen när de satte igång mig. Har hört både bra och dåligt ang hinnsvepningar...