Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

För ganska exakt 2 år sen började min mammaresa...vattnet gick natten mellan 9 och 10:e...sen låg vi och kämpade och skrattade om vartannat hela dan. Fram till 15:52 då lille fine Hugo tittade ut. Tänk att min lille prins fyller 2 år nu

Har inte varit här på mer än 1 vecka efter att ha haft en helt underbar semester på Rhodos.... Ska leta reda på karlsadtös inlägg om trotsig 6 åring nu. För oh my god! Min son är förbytt,,, snácka om tonåring i miniatyr.... Håller på att bli galen..

Sen världens busigaste lilla snart 2 åring som gör allt med bus i blicken....

Ska försöka läsa i kapp sen men det är lite mkt nu eftersom me&i har kollektionssläpp i morgon... Packade upp godbitarna i går och fölrbereder alla lappar m.m i dag.,........

GRATTIS HUGO!!

Ja, det är så skönt att mardrömslämningarna är över. Idag var det inte en enda tår som föll, varken på vägen dit eller där. När vi kom dit drog hon av sig jackan och bara gick in och satte sig vid frukostbordet. Tror det har hjälpt mig att jag har erfarenhet av "branschen", och vet att de flesta blir lugna efter en stund. men det har ändå känts för jäkligt att lämna henne så. Nästan som att jag svikit henne. Men är också arg att man ska behöva känna så bara för att inte vi kunde ta semester under just de veckorna.

Säger era barn också NEJ till allt? Vet inte om det egentligen är trots, mer bara att allt just nu är nej för Maja. Har hållt på ett tag. typ om vi varit på stranden, så har jag frågat: Vill du bada? och hon bara: NEJ!! och börjat gråta. Sen så fort hon är ombytt har hon glatt sprungit och badat!!!

Igår kom jag hem från Åbo-kryssningen och idag gjorde jag en vända till Stockholm igen.
Skrev på ett kontrakt (anställningsvillkor) som Supporttekniker hos Försvarsmakten i Arboga
Säkertehetsintervju för SÄPO. Om drygt 2 veckor får jag besked om jag får jobba hos Försvarsmakten eller ej (=

Tänkte bara skriva att jag fortfarande är aktiv här. Jag läser iaf allt ni skriver, men har varit lite dålig på att kommentera.
Vissa av er läser ju bloggen och vet att vi har varit iväg på en liten semester också

Milo går igenom värsta sortens tvåårstrots och är samtidigt GALET vild. Han är ett heltidsjobb. Att då dessutom ha en tremånaders bebis... jag är slut som människa...
Man måste ha 100% koll på Milo hela tiden, men det går inte. För några dagar sen stoppade Andreas honom i sista sekund från att dricka ur diskmedelsflaskan och igår ramlade han ner från soffan och slog i huvudet så hårt att han var helt borta en stund efteråt.
Han har en enorm överskottsenergi och är på precis ALLT hela tiden och jag bara väntar på att nåt allvarligt ska hända. Jag vill ha full koll på honom, men med Caspian så funkar det inte.
Han har en enorm vilja och ett fruktansvärt humör. Om det inte går hans väg så bryter helvetet lös. Utbrott utan dess like.

Ibland undrar jag hur jag orkar... Jag är rädd att energin en dag är helt förbrukad, att jag bryter ihop.
Än så länge håller jag humöret uppe (även om jag är väldigt nära bristningsgränsen varje dag), men jag är så trött på att jaga. Så trött på att säga "NEJ!". Så trött på att försöka få tyst på honom när han bara skriker och skriker. Så trött på att behöva bli arg på honom.

Han är självklart också en helt underbar kille. Som pratar (på sitt sätt), skrattar, busar, kramas och hittar på saker man gapskrattar åt. Och jag tror det är där jag hittar energin för att orka med det andra.

Att ha det så här med Milo och sen ha en liten bebis är ibland mer än psyket klarar.
Jag går runt med en ständig oro över att nåt ska hända honom när jag inte har koll. Jag KAN INTE ha koll hela tiden.
Jag är död av utmattning, men måste ändå ha total fokus hela tiden.

Jag vet inte varför jag skriver det här, det bara blev så.
Nåt som behövde ut helt enkelt... och allt vill man inte skriva i bloggen

@nenne:
Jobbigt att hamna i "mellanläge" vad det gäller kub-siffror.... det var nog det jag var mest orolig för.... Men vänder man på siffrorna, som du gjorde, och väger in magkänslan, så känns det som du kan vara lugn :) Resultatet av nackspaltsmätningen och blodprovet måste ju ha varit riktigt bra, eftersom ni fick mycket lägre risk än den åldersbaserade. Skönt!

@korv:
Jag har en manlig chef, och det lilla företaget som jag jobbar på är hans skötebarn. Han kan inte riktigt förstå att vi andra anställda har ett liv utanför jobbet (trots att han själv har "varannan-vecka-barn"). Jag vet ju att det ställer till det att gå på mammaledighet, när vi är så få anställda (4 projektledare/säljare/tekniker i Sthlm och så vi, 3 utvecklare här i stan) och vår chef kan inte låta bli att visa det, vilket känns jobbigt. Han har svårt att ta in att allt inte går enligt hans planer (där graviditeter inte får plats). Kommentarerna jag fick när jag berättade var förvisso ganska hjärtliga, men jag vet ju att där finns en underton: "hur i helvete planerer du eg?", "har ni aldrig hört talas om kondom därnere?", "som din chef kan jag inte gratulera dig", "jaja, nu får vi se till att utnyttja dig in i det sista".... Allt det där gör att man känner att man ställt till det och att det krävs massvis av mig nu, fram till förlossningsdagen, typ.
Nåväl, på många andra punkter är han dock kanon. Det går att deala mycket med honom och jag har en bra deal vad det gäller arbetstider ihop med dagishämtning mm.... så han är bra, förutom på just det här, vilket just för stunden fråntar glädjen av att jobba litegrann.

Vinteroveraller!!
Vad tänker ni köpa för storlek till era 2-åringar? Kör ni på overall eller 2-delat? Nån särskild overall/dress att rekommendera?

Nenne:
Jobbigt att inte veta hur man ska göra... Är inte så insatt i det där, men riskerna med ev. fostervattensprov är väl väldigt, väldigt små? Det är ju omöjligt att säga hur man hade gjort i samma situation, men nojig och missfallsrädd som jag är så hade jag nog hoppat över provet, för det är ju ändå väldigt låga siffror även om man såklart hoppas på "bättre". Usch vad svårt, får säga som dom andra att gå på din magkänsla.
Jag är jätterädd över att den här bebisen ska komma ut och inte må bra till 100% emellanåt, men samtidigt tänker jag tanken att tänk om Moa hade fötts med någon sjukdom eller åkomma- det hade ju inte rört mig i ryggen! Jag är övertygad om att jag kommer att älska lilla tvåan högre än himlen också vad som än kan tänkas visa sig efter förlossningen.

Skogsbollen:
Oj, jag har inte tänkt på vinteroverallen än, men det blir nog minst två uppsättningar så då kan det ju vara smidigt med en uppsättning tvådelat och en hel. Förra vintern hade vi en overall från Me Too som var jättebra, men då kunde Moa knappt gå utomhus och blötte inte ner sig i närheten av vad hon lär göra nu... Det blir nog något ur mellanprisklassen i alla fall, alternativt begagnat.
Vad har era barn för storlek nu? Har tänkt köpa alla nya höstkläder i storlek 98 från och med nu, även om det nog kan vara lite stort än.

Vad mysigt det låter att era barn sover ute på dagis! Vi har sökt plats från oktober, det ska bli spännande!
Inget tecken på bebis än, BF imorgon. Ska be BM om hinnsvepning om hon gör sånt, jag är villig att ta till alla knep för det är bannemej inte roligt längre! Magen är så full med bebis att allt är obekvämt och det känns som om huden brinner där den ligger och skaver... 

Nenne: Jättesvårt beslut, men det är inget direkt man kan ge råd om, det är bara du/ni som kan känna vad som är rätt för er. Men visst, det är som du säger, att även om siffrona inte var helt toppen så är det ju ändå väldigt liten risk att det ska vara något fel på er lilla plutt.

Bay: Skönt att inskolningen gick så pass bra. inget konstigt ju att han tyckte det var lite sådär i början, det kommer säkert gå jättebra. Och mysigt att de sover ute. Där jag jobbar och praktiserar sover småbarnen ute i vagn. på vintern ligger de i gosiga sovsäckar, ser härligt ut!!

Maja verkar fortfarande vara en av minstingarna i tråden, om man ser till vilka storlekar era barn har. Här är fortfarande 86 perfekt, 80 funkar i vissa fall. I klänningar och shorts har fortfarande en del 74:or!