Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Jag har inte blivit sjuk så TJOHOO!! Felix är lite konstig i magen men han har definitivt inte magsjuka. Måste ha varit något annat. Skönt!!

Winnertaco:
Det är lite av den anledningen vi dragit ut på det med diagnosen och vill avvakta och se om de säger något på dagis. Vi vill inte ha honom märkt för livet om det är något som faktiskt kan växa bort, mogna fram eller "uppfostras" bort med rätt förutsättningar hemifrån, speciellt inte om det är något ganska så lindrigt som det skulle handla om för oss. Det är ju det där med extra resurser i skolan som dock ligger och spökar. Vi vill ju att han ska kunna ha rätt att få det stöd han behöver.

Vi tror att många beteenden kan mycket väl "uppfostras" bort med rätt förutsättningar. Jag har nämnt det lite för andra när vi kommit in på ämnet och då har ju givetvis alla deras barn diagnoser och så kämpar de med att få diagnos på något annat barn för att det är lite jobbigt.
I vissa fall så verkar det finnas grund till att det kollas upp. Men jag har sött på någon ibland som jag bara vill säga "det låter helt normalt" när de börjar prata om att barnet inte lyssnar / trotsar, att det får utbrott när det inte får som det vill eller som inte orkar sitta stilla när det är dags att äta.

 

Jag har själv en lillebror med damp. Men han skulle mycket väl kunna klara sig själv om han bara fick chansen och lite högre krav på sig. Det är ju inte astronomi och kvantumfysik att lära sig tvätta, hålla på hygienen, hålla tiden (till en praktik o.s.v.), hålla budget och betala räkningar, läsa recept eller tidtabeller och städa upp efter sig. Visst kan de väl behöva stöd och påminnelser ibland och inom vissa områden mer än andra, men allt som allt kan de flesta som inte har grövre handikapp lära sig det grundläggande bara de får hjälp att organisera upp det bra.

vad ska ni ge era ungar eller har gett? själv har jag problem....Ristin vill bara ha ett får som hon nog får av sambons morbror..Men vet inte...någon sida med bra barnkläder inte dyrt heller? vet inte vad man ska ge en tjej som blir två år....mins bara vad pojken fick och det var bilar......
HJÄLP...hon fyller ju år snart

Jo jag förstår precis vad du menar! Och jag är så less på folk som utnyttjar barnens diagnoser till att "slippa uppfostra" eller till att få bidrag!!!

Vi kan tänka oss att ta med Axel på utredning om de anser på dagis att det kan behövas för framtioda resurster och extra stöd i skolan. Men säger dom inget så kommer vi inte heller att söka för det.

Men för att byta till något roligare: presenter!

Jag har inte ens börjat tänka i dem banorna än. Men Yrsa har visat sig ÄLSKA böcker (till skillnad motför hennes storebror). Så det är möjligt att det blir lite nya böcker till barnrummet.
Utöver det vet jag ärligt talat inte.

Men iaf: Dagslägesrapporten!
Yrsa svalde en enkrona, (eller rättare sagt, satte en i halsen) sambon vände upp och ned på henne och ruskade och  fick ut den. Yrsa skrek som en stucken gris av chocken och kräktes upp all mat (jag som lyckats få i henne en hel tallrik för en gångs skull...) och skrek sen ännu högre när hon fick kräks på foten som den "kladdallergiker" hon är.

Nu är ju allt frid och fröjd igen, men jag gör gärna inte om det...

Pormo:
Huvva vilket situation  
Skönt att han fick ut den så ni slapp en tur in till akuten.

Min ena svägerskas dotter fick en femtioöring i halsen men det visste de inte.
Hon kunde inte behålla något hon drack eller åt utan kräktes upp det. 
De tog henne till doktorn och de påstod att hon hade magsjuka så de fick åka hem igen.
Hon fortsatte att kräkas i ca 1 vecka och då åkte de in till akuten med henne.
De röntgade henne och upptäckte att en femtiöring var på högkant i hennes hals.
Men den låg så pass att hon kunde andas och så, men den blockerade maten som kom ner. 

Det blev operation så de kunde få ut femtioöringen och blankare femtioöring hade de aldrig sett
Hon fick med sej den hem i en burk och har den kvar än i dag

Nenne:
Det är så härligt att höra om din stolthet över viktigt! Jag tycker verkligen att du är hur duktig som helst (och din supergravida kompis också! Inte illa pinkat med stavgång fem ggr denna vecka!!!)! Ska bli roligt att få följa dig under denna andra resa!

Åh, vi har haft en underbar dag idag! Började med lunch med två tjejkompisar till mig. Den ena nyfölöst och i sällskap med sin pojke EN VECKA GAMMAL! Men ni förstår ju! Och den andra, som jag inte träffat på sju, åtta år (FAN! Hatar att räkna år sådär!) med sin ettåriga dotter. Det är helt fantastiskt vad gamla vänner kommer tillbaka in i ens liv med barnen!

Efter det drog vi in till stan och mötte min pappa på Tekniska Museet som kan stoltsera med en flygplansutställning a la Abbefavorit! Han älskar flygplan just nu! Dessutom en massa roligt för vuxna också! Åt på restaurang efteråt och jag blev förstås Mamma Stolt som en Tupp då pappa var HELT SÅLD och IMPONERAD av Abbes skötsamma, duktiga och snälla jag. För han har verkligen varit ett praktexemplar var det gäller blivande tvååringar idag!

Sen kommer vi till tågresan hem. Love sover skönt i vagnen, på barnvagnsplatsen tåget har. Vi sitter på säterna strax intill. Varför ska folk envisas med att sitta där när de varken har packning, hund eller vagn själva? Och så kommer det in en full, gammal, spinkig, smutsig gubbe med sina två hundar och ska såklart sitta där inne i barnvagnsdelen. Och på ett säte, som inte går att fälla ner för att fotstödet till barnvagnen tog emot. Men här är vi envisa och varken blyga eller rädda av sig. Och eftersom Love sover, så ska vi gulla med honom, tänker han. Gulligull! Klapp! Klapp!

Jonas säger till honom, att inte röra. Och han var helt okej med det. Tills det slog slint.
- Vadå Så JAG ÄR PEDOFIL? A! JAG ÄR EN PEDOFIL! så börjar han ta på Loves händer igen. Varpå Jonas springer fram och slår bort hans hand och säger - Pilla inte på min son! Han sover! Okej?
Då började han gapa och gasta om att han var pedofil och att alla jävlar lyssnar på för mycket på kvinnor och rapport och hej och hå. Jonas ber honom att hålla käften. Äckliga gubben fortsätter att skrika om att Jonas är sjuk i huvudet och inga hjärnceller har. Tror du att jag är sjuk eller? frågar gubben och Jonas svarar, såklart - Ja, det verkar uppenbarligen så. Gubben börjar surna till än mer och min lillebror som varit med oss hela dagen höjer rösten, som jag aldrig hört honom förut - NU HÅLLER DU KÄFTEN OCH BYTER PLATS! DE VILL INTE ATT DU SKA PETA PÅ DERAS UNGE SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FATTA? Helt plötsligt förvandlas tåget till en filmstudio. Gubben reser sig upp och börjar skrika så högt han kan, likt en björn, en mördare, en sinnessjuk - WWWWWWAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH WAH WAAAAAAAAAAAH WWWOOOOOOOOOOOIAAAAAAAAAAAAAAAHH, och började springa fram mot våra platser. Folk som satt precis bakom sprang och gömde sig längre bak i tåget. Och kvar satt vi med förvånade ögon. Han böjer sig över min bror och fortsätter sitt brutala vrålande. Alltså VRÅL (ingenting annat). Så sätter han sig mitt emot honom och börjar slå honom på armen som vilar mot fönsterbrädan. En gång. Två gånger. Tre gånger. Sen reste han sig mot Victor (min bror) igen, varpå han också reser sig beredd på attack och gör något fotbollstrick med sin egna kropp och hamnade mer bredvid oss andra. Jonas ber gubben att lugna ner sig och faktiskt så gör han det och säger "MEH DET VAR JU HAN SOM BÖRJADE!" och pekar på Victor! Sen gick han tillbaka till barnvagnsplatsen med sina två hundar. Då kom konduktören och bad honom med bestämd ton att byta vagn eller gå av ("för det här var hans tåg! Och det var han som bestämde på det"!). Gubben börjar försöka psyka och snacka om små snoppar, förminskade hjärnor och avsaknad av hjärnceller (..igen.. mot Jonas) och ville att både Jonas och Victor skulle ta av sig solglasögen och så att han "KUNDE SE DEM".

Till slut gick han av. Och Abbe blev återigen en vilding som ville göra allt annat än att sitta stilla (under tiden satt han med snutten i mitt knä o nappen i munnen och bara råglodde - han undrade väl varför den där mannen helt plötsligt skulle komma och leka monster).

@Korvmedbröd:
 Men shit.... vilken grej! Vilka j-a typer det finns. Jäkligt otrevligt... kan se det framför mig, vilken dramatik. Obehagligt att råka ut för såna där typer som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Man vet lixom inte vilken värld de befinner sig i för stunden.
Det påminner mig om en händelse för drygt 2 år sen, då jag med min gravida Alvin-mage går på stan med en nästan lika gravid kompis och möter en hyfsat påtänd kille. Just när vi börjar närma oss honom så skriker han "kom inte närmare, för då kastar jag ost på er", och sen börjar han kasta små ostbitar efter oss. Helt galet! Vi lade händerna över våra magar för att skydda de små därinne och pep iväg illa kvickt. Obehagligt!

Pust! Vilken pärs vi hade förut. Alvin sov länge inatt och vaknade sent och när han inte velat somna vid 14-tiden idag så bestämde vi oss för att försöka hålla honom vaken istället. Han var på jordens jobbigaste humör, men lite lek med granntjejen höll honom i hyfsad form. Vid 17-tiden blev det dock en riktig konflikt då Alvin skulle ha en macka med smör. Efter att ha sagt till honom 3 ggr att INTE äta smör med kniven direkt från smörbyttan, så fick han ta en sista klick smör med kniven till sin macka och sedan tog jag bort smörpaketet. Då tog det hus i helvete, övertröttheten i samband med att inte få sin vilja igenom triggade igång ett hysteriskt utbrott. Han kunde inte alls komma till sans utan bara skrek, grät och hulkade. Till sist somnade han i Oskars knä, utan blöja och med Foppa-dojjorna på sig, utan mat i magen.... stackaren. Oskar la ner honom i sängen och när han slumrat några minuter försökte vi lirka av dojjorna, men då vaknar han, blir vansinnig igen och skriker och gråter ytterligare 10 min, trots att han fått tillbaka skorna. Nu äntligen har vi lyckats få av honom skorna och på en blöja, så nu får det lilla gossebarnet sova så länge han vill. Usch, det är så jobbigt när de blir så ledsna. Någon som känner igen sig?

Läste i nån bok om trots att 2-åringen ofta lever i ett ständigt dilemma av att vilja och inte vilja på samma gång, de vill ha kakan i handen, samtidigt som de vill äta den, de vill både "ja" och "nej" och det är så enormt tydligt på Alvin just nu. Kakproblemet löser han iofs med att alltid ta två kakor och bara äta en men annars.... ena sekunden "ha vatten" å sen när man tar fram ett glas "inte ha vatten" och ställer man då tillbaka glaset så är det återigen "ha vatten" med ett efterföljande litet utbrott för att man enligt honom gjort fel. Vad var det mer det stod i den där boken....jo, att en 2-3-åring har en liten konflikt med sina föräldrar var 3:e minut och 2-3 stora konflikter per timme. HJÄLP!!??

Oups!
Nu vaknade han därinne.... "vill inte ha blöja....huhuhu".... Hans far tar det.

 

Sjögurka:
Abbes balans sitter inte heller på sin rätta plats just nu! Just därför som han bara stod rätt upp och ner på en studsmatta (på kanten utanför studsmattanätet), och bara trillade ner, utan att röra sig! En liten släng av hjärnskakning men det gick bra!

Skogsbollen:
Jag har hört att 2-årstrotsen ska vara den värsta! Varken barnet eller du själv kan göra sig förstådda till 100% (fast nu tycker jag att det verkar som att ditt lilla A är en mästare på att prata?), just därför blir det så fruktansvärt frustrerande för både barn och vuxna. Så all annan trots kommer nog vara rena rama drömmen!

Karlstadstös:
Haha! Men VA? Du får förlåta att jag skrattar till, men du måste fått en chock när du fått den frågan!

Sjögurka:
Anledningen till varför jag tror att Abbe halkar runt som på ett bananskal just nu, är för att han skjutit iväg på längden en hel del. Och han har ingen koll alls på vart han är Haha. Sött men oroande

Abbe hade en släng av tvåårstrots förut i kombination med storebrorrollen. Men hans tvåårighet kommer alltid fram i samband med glass. DÄR vet han inte alls vad han vill. Äta den, ha den kvar, hålla i den, inte hålla i den (man blir ju kladdig och den kan smälta och den kan ta slut). Annars är han bara helt fantastiskt! Just nu är det Love som är inne i sin separationsångestfas - som kan vara lite nervryckande ibland. Men det bästa är att MAN VET att den kommer går över. Och det är snart! Älskar man sin mamma, så gör man

För i övrigt står barnen i en varsin säng och skrattar åt varann. Vadå gaddat ihop sig i en vägrar-sova-grupp! Men nu är det nog dags för mig att gå in och säga godnatt "på skarpen". Hehe.