Inlägg från: Winnertaco |Visa alla inlägg
  • Winnertaco

    Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

    Johanna var 20 månader när Ludvig föddes, och vi hade ingen syskonvagn. Ståbräda funkade utmärkt, och vi har inte så stort behov av vagn heller när vi bor som vi bor. Det är liksom bilen som gäller om man ska någonstans. Hade vi bott mitt i stan och gått och åkt buss mycket hade läget antagligen varit ett annat.

    Vi har faktiskt inget ord för den kvinliga motsvarigheten till snopp. Jag vet inte vad vi säger till Johanna faktiskt, rumpan kanske. Har aldrig haft behovet att benämna det.

    Ludvig babblar massor! Johanna sa inte ens hälften av allt han säger vid samma ålder, så det kan verkligen vara väldigt olika!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Jag är också impad över att man kan blogga under förlossningen! Samt smått avundsjuk på er som har härliga upplevelser av förlossningen! Men, men, alla är ju olika och för oss som det inte funkar för finns det ju snitt.

    Är glad att du fick uppleva en vaginal förlossning, Sjögurka!!! Precis som du ville!!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Kikar in och säger GRATTIS till Sjögurka! Du gjorde det, tjejen!!

    Är inte alls mycket på fl numer, men försöker kika in och kolla vad ni skrivit lite då och då!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Ludvig är jätteintresserad av både potta och toalett, men när han väl sitter där kommer det ingenting. Han pekar på toan och säger att man kissar där, men han kan inte kontrollera sitt eget kisseri än, det märks. Johanna blev blöjfri på dagtid sommaren innan hon skulle fylla 3, dvs när hon var ca 2,5 år, men sen kom det massor av bakslag på hösten. Något som förvånar mig är att hon för nån vecka sedan sa att hon hade slutat med nattblöja och faktiskt klarat av det sånär som på två olyckor. Från att blöjan var jättetung varje morgon till att vara utan nattblöja på ett par veckor. Jag tror på att vänta tills de är redo för det, tror att vi tog bort blöjan för tidigt på Johanna, vi skulle ha väntat några månader till.

    Jag tror även som Nenne att barn har perioder, och när de märker att de kan bestämma nått själva blir viljan VÄLDIGT stark! Ludvig är ett matvrak, han äter dubbelt så mycket som Johanna, men ibland får han för sig saker, som att han SKA ha en macka och då går det verklligen inte att få honom att äta maten först (vilket vi har som regel vid matbordet, att man äter maten först och sen får man en macka). Vi är lite slappa ibland och låter honom få som han vill, men jag tror inte att det är hela världen. Som du skriver, Skogsbollen, så går även Ludvig ifrån bordet ibland för att sedan komma tillbaka och äta mer. Jag tror inte att det är hela världen.

    Jag har läst att barn i den här åldern (runt 2 år) ofta vet hur man ska göra och vad man inte får göra, men att de saknar impulskontroll och konsekvenstänkande och helt enkelt inte kan låta bli att göra saker de vill, även fast de vet att de inte får. Det stämmer verkligen på Ludvig, han VET att man tex inte får klättra upp på köksbänken och hälla ut tepåsarna, men kan verkligen inte låta bli.


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco
    Tezz81 skrev 2010-07-31 20:53:15 följande:
    Precis så tänkte jag också när jag väntade Linnéa... Undrade om man kunde älska ett till barn lika mkt som jag älskade Jonatan...

    Jag älskar båda mina barn... Fast bäbiskärleken jag hade till Jonatan är lite annorlunda när han blev ett barn. Just nu är han fruktansvärt trotsig. Är som en tonåring i mini format och jag håller på att bli galen.

    Visst älskar jag honom även då, men Linnéa är lättare att tycka om sådana dagar. Jag älskar inte mina barn på samma vis, men lika mkt. Låter det knäppt?
    Jag upplever att kärleken till barnen är olika under olika skeden av deras liv, och det kommer säkert att vara helt annorlunda när de är vuxna. Johanna är bara snart 4 år och jag har ändå redan upplevt att känslorna för dem förändras, men utan att kärleken blir svagare! Jag älskar dem inte heller på samma vis, och jag tror att det beror på att de helt enkelt är olika och att det varit olika förutsättningar under livets gång!
    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Angående diagnoser så har jag en lärare på högskolan som jobbar väldigt mycker med barn med matematiksvårigheter, och hon är väldigt emot det här med att det ska sättas en diagnos på ett barn såfort det är i behov av extra stöd eller bara inte är exakt som alla andra. Tyvärr är det ju så att det behövs en diagnos på ett papper för att barnet ska få extra resurser i skolan, men detta är hon emot eftersom hon har varit med om att diagnosen varit felaktig, och har ett barn en gång fått en diagnos så är det väldigt svårt att få den upphävd. Hon och föräldrar har tex slagits med näbbar och klor för att få diagnoser som ADHD upphävda, för det har visat sig att det helt enkelt bara var sen språkutveckling.

    Själv är jag kluven. Det jag önskar mest är ju att skolan och samhället ska bli mindre stelbent och kunna ge alla barn det de behöver oavsett om det finns en diagnos på ett papper eller inte, men det är väl en utopi antar jag... Att verkligen få diagnosen kan ju även underlätta eftersom man då vet vilka insatser som behövs.

    Jag håller även med om att det råder diagnos-hysteri idag. Såfort ett barn är lite bråkigt eller trotsigt så börjas det mummlas om ADHD eller nått annat. Min mamma jobbar som rektor och hon upplever att det är vanligt att föräldrar gärna vill ha en diagnos på sitt barn, som nån sorts "ursäkt" för ett dåligt beteende. Helt fel, för det är ju inte så att en diagnos ska ursäkta nånting. Om man tex har dyslexi så kan man ju inte lägga ner läs- och skrivinlärningen, då måste man ju istället jobba ÄNNU hårdare med det!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco
    cassis23 skrev 2010-10-08 13:35:50 följande:
    Jag har en liten fråga till er som har fler barn:

    Jag har aldrig vågat lämna Cajsa i bilen om så bara för att parkera bilen breve kiosken o gå in o köpa tuggimi. Nu kommer ju nästa och då är de ju nästan omöjligt att krångla ur båda barnen för bara någon minut.
    Hur gör ni?
    Jag är livrädd att lämna i bilen speciellt så är jag rädd för hur Cajsa ska reagera om hon blir själv i någon minut i bilen.
    Jag lämnar dem i bilen om jag ska göra nått snabbt och de sover. Ska jag göra nått som tar en minut får de snällt sitta kvar även om de är vakna. De får sitta kvar i bilen och sova på uppfarten om de sover när vi kommer hem. Jag är inte alls orolig för att bilen ska självantända.
    Man gör det som känns bra för en själv, känns det inte bra att lämna dem så gör man det itne
    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco
    cassis23 skrev 2010-10-09 18:25:10 följande:
    Är inte rädd att den ska börja  brinna men att larmet ska gå eller ännu värre, kidnappning! De sker ju i stort sätt aldrig i Sverige men de är nått som jag är livrädd för...
    Jag tror jag får ta de som de kommer och hur situtionen känns när jag väl är där
    Jag tror att du löser det när det väl är den tiden Det brukar ju vara så
    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Supergrattis till Jenn!!!

    Till Taneli vill jag säga att jag tycker att ni har kommit fram till en vettig lösning! Kämpa på så visar det sig om ni ska vara tillsammans eller inte! Du klarar det!!

    Jag har en ny blogg: winnertaco.blogspot.com/

    Annars har jag inte så mycket att säga!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco
    Taneli skrev 2010-11-17 21:21:43 följande:
    Fick höra en hemsk sak när jag kom hem idag. Socialen hade ringt min sambo, grannkärringen under oss har anmält oss till socialen. Nu gick hon verkligen för långt, de kommer ringa mig imorrn. Kvinnan från soc hade iaf varit jättetrevlig o sagt till min sambo att det mer lät som en grannfejd o det kan man ju påstå. Imorgon kommer jag polisanmäla henne för trakasserier för hon kan inte anmäla oss utan bevis. Har påstått att vi slår våra barn, skriker, bråkar och super. Visst blir det en del bråk och skrik men det är ju normalt i en barnfamilj enligt mig. Jag har aldrig druckit en droppe alkohol i våran lägenhet och skulle aldrig göra det inför barnen. Ska bli så himla skönt att flytta härifrån, har fått tag i en lägenhet i närheten. Ska bli så skönt att slippa vara stressad pga henne, hon hade tom klagat att vi för liv under dagen. Då om nån gång ska man väl få föra liv, vore ju värre om vi väsnades om nätterna. Som våra grannar vägg i vägg med oss som hade fest för nån helg sen och stod i trappen och sjöng i säkert 20 min mitt i natten så tom våran dotter vaknade. Det är ju konstigt att de inte klagat på oss en enda gång, de borde ju höra oss bättre än vad hon under oss gör. Hopaps detta helvete tar slut snart
    Vi bråkar en hel del. Jag tycker trots detta inte att det är nått fel på vare sig vårt förhållande eller vårt föräldraskap.
    Det är väl så att soc MÅSTE följa upp alla anmälningar, även om de verkar absurda. Så ett samtal och sedan är det ur världen!
    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Fy så tråkigt att höra, Isis! Jag håller såklart tummmarna för att det bara är en blödning.

    Jag är typ aldrig inloggad här. Vi skulle inte försöka få lite mer fart på vår fb-grupp? Det går ju att göra den till en "dold" grupp så att ingen annan kan gå in och titta vad som skrivs.

    Hur som helst så sitter jag och pluggar till en mattetenta på fredag. Känns inte bra, men det brukar lösa sig!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Om gruppen ska vara hemlig på fb så måste Camilla göra den hemlig, eftersom hon är administratör


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Jag är helt klart positiv till att börja babbla här igen, tycker inte alls att det blir samma sak på facebook!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Pust! Ibland suger de små liven verkligen musten ur en... Var först och främst slut efter en dag med skolavslutning och utvecklingssamtal för båda barnen, och här hemma har det dessutom varit trots heeeela kvällen. Suck. Men nu sover de (eller ligger i sängarna i alla fall) och jag pustar ut i soffan. Tusen saker som borde göras, till exempel tvätt och några återstående skoluppgifter (så att jag någonsin kan få ut min examen...). Men nej, ikväll orkar jag verkligen inte!

    Så, vad händer i era liv? Jag är äntligen (nästan) klar med mina studier och har jobbat en termin. Har lite små-panik över att jag inte har nån tjänst till hösten, det suger rejält :( Den tjänst jag har nu är ett vikariat och eftersom jag inte är fritidspedagog utan lärare så får jag tyvärr inte fortsätta. Annars börjar väl många saker ordna sig, en termin med lön har gjort under för ekonomin och det känns otroligt skönt att vara klar med plugget snart! Johanna börjar förskoleklass till hösten Förvånad, och Ludvig stormtrivs på dagis!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Jag håller med om att det blir lättare och lättare med barnen, våra leker rätt bra ihop. Vissa dagar undrar man ju dock varför man skaffade barn.... Flört

    Trakka: Det låter konstigt att man inte får skolskjuts för att man har en fritidsplats. I vår kommun kan man, om man är berättigad till skolskjuts, gå på fritids de dagar man behöver det och åka skolbuss övriga dagar.


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Ja, det är ju verkligen inte det lättaste att få förhållandet att funka samtidigt som familjelivet ska fungera. Jag funderar ofta på hur det ska bli när barnen blir några år äldre och börjar på en massa aktiviteter osv.. När fasen har man tid för varandra då...? Men det viktiga är nog, tror jag, att man trivs med vardagen. Kan inte påstå att vi har sex osv speciellt ofta, men vi trivs ändå med våra liv och har inte en tanke på att separera.


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Jag hälsar också alla en härlig fredag, om än lite sent! Jag har just klarat av andra veckan på nytt jobb, och nu börjar nog verkligheten och tröttheten att komma ifatt mig...  Hoppas alla har det bra! Jag saknar diskussionerna med er och hoppas att vi kan återta dem, aningen här eller på fb-gruppen! Helgkram på er!


    Johanna -06 Ludvig -08
  • Winnertaco

    Vad gör ni nuförtiden, brudar? Minns typ inte vad en enda jobbar med/pluggar till eller fördriver dagarna med?
    Själv är jag numer lärare på mellanstadiet. Trodde aldrig att jag skulle jobba på mellanstadiet. Lågstadiet var mitt klara mål under hela utbildningen. Men så kan det gå! Jag trivs bra! Man kan ju inte göra annat när man får höra saker som:

    - Nu får ni samla ihop er och sätta er ner, för nu börjar vi. Tror jag i alla fall, för nu har jag helt glömt vad jag skulle börja med. (Jag)
    - Jag hoppas för din skull att det inte handlar om Obama, för den smörjan har vi nyss lyssnat på i 70 minuter på SO:n!
    (Elev i sexan)


    Johanna -06 Ludvig -08
Svar på tråden Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7