Vi på CvL fortsättningen

Dahlia: Det är samma som suprefact fast som injektion. Man drar det ur en flaska men jag behövde bara en injektion om dagen.  Det var därför det var så mycket lättare än att spraya fyra gånger om dagen, som jag annars var tvungen att göra (detta var för flera år sen...). Flaskan räckte rätt många dagar har jag för mig.

Idag är jag på riktigt negativt humör. Vet inte om det är oro inför behandlingen eller om det bara är en sån där dag. Men jag är rätt orolig för hur allt ska gå nu när det börjar närma sig. Var nästan åtta år sen sist...

Hoppas ni andra har det bra!

/S

Smassk- När jag gjorde mitt första ivf så blev jag överstimulerad av sprayen innan jag ens börjat med fsh. Då var det prat om att jag skulle nedregleras med sprutor ist. Men dr tänkte om och jag fick göra en antagonistbehandling isf med fsh injektioner och orgalutransprutor.

Jobbigt att det vart en tuff dag. Men det är nog som du skriver, oro inför behandlingen. Och det är inte så konstigt att man är orolig heller.

Jag har vart sjukskriven sen förlossningen den 7 feb och fick idag vidare sjukskrivning i en månad och det vart jag glad för. Känner mig inte alls redo att gå tillbaka ännu. Är livrädd för arbetskamraternas frågor... Men en dag måste man ta det! Kan ju inte gömma sig för all framtid.

Dahlia: Välkommen tillbaka till tråden även om jag önskar att du fick vara på en gravidtråd istället. Läste din blogg och har inte ord för vad jag ska säga.
Har en kompis som var gravid (väntade barn i maj) men som ramlade på magen i februari och två dagar senare dog barnet i magen och hon höll själv på att stryka med i samband med detta. Hon mår inte så bra men har börjat jobba heltid, vet dock inte vad hon tycker om det.
Hoppas ni får bra bemötande av omvärlden och att ni orkar möta våren och sommaren så småningom
Kram på dig!!

cah- Vilket gulligt välkomnande. Tack!
Usch vad tråkigt med din kompis... Det är nog det värsta man kan gå igenom! Jag trodde man upplevt allt men tydligen inte.
Du får ge din kompis en kram från en annan änglamamma här

När mitt vatten gick med Elias så levde han och jag fick efter två dagar en allvarlig infektion. Och tydligen kan man stryka med av den, så kanske din kompis också fick en infektion.
När de såg hur snabbt det gick med infektionen så blev jag igångsatt direkt. Jag sa att jag hellre dör bara de räddar livet på Elias. Men dr höll inte med så Elias dog under värkarbetet.
Jävla skitvärld vi lever i!!!!

Hur går det för dig? Håller du på med nåt försök just nu? Vad är planen här framöver?

Dahlia; jag vet inte hur länge man ska vänta för att prolaktinet går ner, men jag kan tänka mig att det går ganska fort; typ ingen mjölk kvar = inget förhöjt prolaktin. Jag har inte haft en kort lutealfas förut (har ju kollat flera gånger innan grav. med ÄL test). nu gäller det i alla fall ha koll på ÄL och mens i  några månader/någon månad till.

Kan du börja på en gång nu med behandlingen (nedregleringen?) efter förlossningen? Eller gör nedregleringen att din kropp hamnar i normal hormonbalans igen?? Om du skulle bli gravid igen antar jag att du kommer att stå under extra kontroll av läkaren/spec. mödravård?

Skönt att du kan vara hemma en månad till, du och din familj lär behöva det. Jag kan tänka mig att det också är svårt för dina barn som också var inställt på en lillebror. Kram och lycka till med framtiden behandling!

pp08- Ja det kanske är så att när mjölken försvinner så sjunker prolaktinet snabbt också.
Hoppas att ni kan köra igång när ni vill efter amningen.

Japp, jag kunde börja nu direkt. Fick en dag efter förlossningen några tabletter som gjorde att mjölken aldrig kom igång. Så i måndags var det bara att börja med nedregleringen och om några veckor äp.

Min lilla Eddie har ju inte förstått riktigt vad som hänt eftersom han är så liten. Men han har fått vara med på allt så man när han är stor kan berätta att han också var med på begravningen osv..
Min äldsta blir ju 14 iår och hon har haft det ganska jobbigt efter det som hänt. Mycket frågor om döden osv..Hon var livrädd när jag låg inne på förlossningen och ingen visste vad som skulle hända.

Ni är så goa här, hoppas att ni vet det

Dahlia - Det finns inga ord!!

Marvin- Hoppas hoppas hoppas ni får ett plus. Och ni kommer säkert vilja ha syskon sen
Den känslan är lika stor som man vill ha första barnet.
Men det är klart man är nöjd med det första man får.... Jaja.. svårt att förklara!

Och det är så sant.. Livet blir aldrig som man tänkt sig!
Jag trodde i slutet på 90-talet att jag hade JÄTTELÄTT att bli gravid. Men år 2000 när jag började med pergo började det klarna för mig att det inte var så...

Fast vi kvinnor är fruktansvärt starka, vi ger inte upp!

Hej allesammans,
idag är det RD 6 och jag har fortfarande som mensvärk till och från. Är nojjig och inbillar mig att jag känner att mensen kommit. Idag har jag också världens chokladsug och fått en finne på hakan vilket också är menstecken. Fyfabian vad detta är frusterande. Är det någon annan som vet när man som tidigast kan testa? Jag orkar inte vänta!!!!!!! Sköt om er. Hälsn M