Hej alla och tack för alla grattis!
Angående VUL och vad som syns: Mitt pyre visade sig som en liten gullig nalle med huvud, kropp och knoppar till armar och ben, eventuellt också resterna av svansen. Det här var vecka 8+3 och jag blev själv mycket förvånad att så mycket kunde urskiljas, hade förväntat mig en böna bara. Däremot var hjärtat svårt att se, där trodde jag efter att ha läst en massa inlägg om hjärtan som slår att det skulle vara jättetydligt, men nej, visst syntes hjärtslag men bara knappt. Jag antar att det beror på ultraljudsmaskinens kvalitet.
Angående att berätta: Jag var tvungen att berätta på jobbet för de jag jobbar närmast med, då hela IVF-proceduren påverkar mig och mina åtaganden. Kändes inte så kul först, men å andra sidan vet de nu varför jag är oändligt trött och seg. Skulle allt skita sig känns det naturligt att berätta det också och då förväntar jag mig förstås visst stöd av dem. Det svåraste är nog att jag är lärare på gymnasiet och undervisar i biologi och mina elever är väldigt uppmärksamma och känsliga för den här typen av förändringar. Jag har ännu inte fått frågan, men bävar för att kanske behöva ljuga om de skulle fråga rakt ut, det känns inte bra, de är ju mina gullungar! Under julhelgen berättade vi för våra respektive familjer, trots att det var jättetidigt. Jag brukar inte spotta i glaset direkt och då är det svårt att förklara varför jag plötsligt blivit "nykterist". Jag förväntar mig stöd där också, om det här inte går bra.
Angående att orka med trötthet och illamående: Hur gör ni? Jag vill bara åka hem och sova så fort jag kommit till jobbet. Eftersom jag är lärare kan jag heller inte ta en soft dag vid skrivbordet om det behövs, jag är ju "on stage" inför eleverna nästan hela tiden. Har ni några tips? Hur klarar ni vardagen? Jag har hört att de här jobbiga symptomen (trötthet och illamående) ska försvinna efter vecka 12, stämmer det?