Lapsang skrev 2009-12-29 20:22:13 följande:
Hej alla! Jag hakar på här! Jag är i v8 (v7+1, BF 15/8) och har blivit gravid på första IVF-försöket! Har innan det försöket nedreglerats ca 6 mån och gjort en operation där endometrioscystor tagits bort. innan ivf var det oklart om det skulle gå att stimulera fram ägg, läkaren sa att cystorna kunde förstört äggstockarna, så det var en nervös väntan! Nästa milstolpe är VUL 8/1, då jag är i v9 (v8+4). Hade varit bra med ett till VUL som ni skrivit om, kanske ska be om det...Jag mår ganska illa och är trött, sover 11 timmar per dygn nu när jag är ledig. När jag inte mår illa blir jag nervös över det, sen blir jag tacksam när illamåendet kommer tillbaka, men då orkar jag ingenting, särskilt inte vara trevlig. Jag är ett riktigt litet charmtroll just nu!
ollemia skrev 2009-12-29 21:32:21 följande:
Hej alla och stort grattis än så länge! Jag hoppas det är okej att hoppa in här?Jag har plussat på mitt IVF-försök och är i vecka 7 (6+1) och BF 22 augusti enligt Familjelivs beräkning. Det är i och för sig mitt första IVF, men jag har längtat och försökt bli gravid så länge att det känns som flera (!).Jag har vissa symptom: enorm trötthet, molvärk och illamående kommer då och då, men går över när jag äter, brösten ömmar när jag tar i dem, men bara lite, magen är svullen och jag vågade inte heller ligga på mage först, men nu har jag skärpt till mig - det KAN ju inte ha någon betydelse så här tidigt!Trots givna symptom vågar jag inte riktigt tro eller hoppas på det här. Jag vågar knappt känna efter om symptomen finns där - tänk om de försvunnit! Jag vågar inte ta något nytt gravtest - tänk om det är svagare! Jag vågar knappt röra mig - fast raska promenader borde vara lämpliga för mig som slutade träna på riktigt i somras!Jag har tid för VUL den 14 jan, men innan dess ska jag ut och resa med jobbet mellan 2/1 - 12/1 och det känns inget vidare egentligen. Det är väl ungefär nu som hjärtat ska börja slå och då embryot är som mest känsligt för misfall? Jag tänker ändå att om det skulle hända, så händer det, inget jag kan göra något åt egentligen, tror jag!?Hur vågar ni andra hoppas?
Hej o välkomna!!! Va roligt att vi blivit några stycken :)
Bäbifabriken: Jobbigt med illamående men jag förstår vad du menar med att det ändå e skönt att känna något så "konkret" .. Jag som inte känner något alls nästan blir ju nojjig över det...
Tycker absolut du ska fråga om ett extra VUL... Verkar ju inte ovanligt att få göra det.
ollemia: Visst blir man extra nojjig över minsta lilla.... Jag har oxå svårt att ligga på magen även om det inte alls har nån betydelse, dessutom har jag säkert tagit ett tjugotal test sen det första positiva just för att se att plusset inte blivit svagare el nåt sånt...-Men d e nog oxå dumt för det kan ju bero på hur koncentrerad urinen är o så.... Ja, ja denna oro kommer nog fortsätta ett bra tag ;) Måste dock säga att jag känner mig något lugnare sen vi var på VUL.