Vi som bor i Malmö och är gravida eller planerar barn - del 4

Tian, Claire och Lurven, trevligt att träffas och skönt att vara innomhus, inte helt rätt väder för en promenad. Vi saknade bara en liten bebis så hade vi haft alla stadier av barnskaffande *ler*

Tian och Lurven, sorry att jag övergav er. Min hjärna såg buss och tänkte bara hem-värme.

Tror att jag missade att svara på din fråga. Ja, det är pga av blodvärdena. Mitt beta-hcg är dubbelt så högt som normalt och mitt papp-a är en tredjedel av vad det borde vara. Vad hcgvärdet leder till vet jag inte men papp-p ökar risken för allt från för tidig födsel, låg födelsevikt, moderkaksavlossning, havandeskapsförgiftning, interuterin fosterdöd etc etc etc. Jag har 2-3ggr så hög risk för komplikationer.

Läste om all otur ni haft och jag tycker verkligen att ni fått gå igenom mer än nödvändigt så nu förtjänar du en fantastiskt graviditet utan några komplikationer alls. Illamående, foglossning och annat får du skicka vidare till nån annan

Är under 30 och hade min inskrivning efter att det varit aktuellt med kub. Valde att göra det privat på Emmas Ultraljudsklinik, vi har satsat så mycket på att få en frisk bebis att vi redan innan jag blev gravid räknade med att göra ett kub.

Det var där de hittade mina avvikande blodvärden och tydligen var just mina värden ur-typiska för Downs.... Men som sagt så var det inte det. Ska på rul om 2 veckor och det ska bli skönt att bekräfta att allt står rätt till där inne

Välkommen till den sexlösa fasen   När jag mådde illa räckte det med att ens tänka på rytmiska rörelser för att må ännu värre. Men det går över, förr eller senare

Började gå över i vecka 12 men inte helt förrän närmare vecka 15. Fast värst var det mellan vecka 7-10, har jag för mig. Nu har jag inte längre svårt för lukter, innan luktade allt sååååå mycket och det fick mig att må ännu mer illa.

För mig fungerade surt lindrande, mådde mindre illa när jag åt citrondoppade äppelbitar.   Men alla är olika, håller dock med om att kaffe inte var nåt vidare, det har jag dock fått smak för igen, lyxigt kaffe på praktiken!

Mint i alla former fungerade oxå bra för mig, tuggummmi, minttabletter, mintchoklad etc etc

Hade svårt för att inte berätta för någon tidigt i graviditeten, såååå skönt att berätta för familjen på julafton i vecka 10. Sen har det hänt så mycket så nu tänker jag inte berätta för fler förrän efter rul i vecka 18 då jag kan känna mig trygg igen.

Hade precis blivit av med gravidtröttheten men nu har jag åkt på en förkylningströtthet *suckar*  Vill bara hem och krypa ner under filten i soffan och sova.

Claire, tråkigt men kanske för det bästa

Puchiko, hoppas det visar sig vara något lättåtgärdat, tänker på dig

Bimare, hoppas det går vägen denna gång!

Sitter hemma och känner mig förkyld. Vaknade imorse till ljudet av en kräkandes man, han tror sig fått vinterkräksjukan... Nu hoppas jag på att jag har rätt i att jag är immun! Att åka på det oxå är det sista jag orkar med just nu.

Jag hade lite bråttom innan idag, var sen till ett möte med en kompis och valde att halvspringa över innergården. Såg att det var lite isigt men tänkte att jag är ung, spänstig och har bra skor. Såg husets surtant komma gående och hann precis tänka att "hon kommer att skälla på mig som är dum och springer på is" när mina ben försvann under mig...

Landade med all kraft på mitt ena underben, är såååå glad att jag inte slog i magen! I högerhanden höll jag en soppåse som jag tänkt slänga på vägen och den skyddade min hand/handled i fallet. Hela underbenet är svullet nu och det kommer att bli ett grymt blåmärke men jag är glad att jag inte skadade mig värre!

Känner dock mig rätt dum som utsatte mig för en sådan risk, vid eftertanke så hade inte de sekunder jag sparat varit värda det, nu kom jag sent ändå för jag var tvungen att svära färdigt först och sen fick jag gå långsamt dit.

....

Träffade en annan kompis sen och berättade att jag var gravid. Det tog henne säkert fem minuter att förstå att jag inte skämtade... Det var jätte-roligt

Claire: livet blir inte alltid som man önskat sig, förstår hur det känns. Tror dock att det kan vara värt att vänta lite med bebis och passa på att leva livet lite först, din pojkvän kommer att mogna mycket på det och i slutändan kommer även du tycka att det är värt det. Förstår dock om allt känns skit just nu. Passa på att unna dig själv roliga upplevelser nu oxå!

Tänker på dig och hoppas att du får jobbet!!!

Vi är alltid kvar här för dig när du än vill titta in

*kram*