Utomkveds - Vad händer sedan?

Vad konstigt att de inte undersöker! På mig konstaterades det snabbt nu senast jag fick mf att det nog inte skulle gå vägen då hcg inte hade ökat så snabbt inom 3 dygn. PÅ ett dygn så ska det ha höjts ca 33 % för att vara normalt (sen finns det några få undantag). Och på mig stämde det väldigt väl.

Om ditt nu har både sjunkit och stått still ett tag och med tanke på din historik så är det ju megakonstigt att de inte gör en undersökning! OM det skulle vara en vanlig grav. så ser de det garanterat nu om du är i v. 8-9. Är det ett X så bör de väl kunna se det nu också.

Usch, stackare! Blir så upprörd av sånt här!

Jag får nog åka in ikväll. Fick ont och började blöda. Är beredd på det värsta. Väntar bara på min man som mjölkar hos sin far. Har packat lite om ifall att man blir inlagd.

Frikadellen hur går det? Har du testat idag eller du vill vänta lite till?
Jag känner också att man blir helt skadad i psyket efter den här "X-historien".

volvo, bra att du åker, nu tycker jag absolut att dom måste undersöka dig. Vet att du försökt få till en undersökning och man kan ju inte tvinga dom men förstår inte att dom inte kan ta sig tid att göra det. Det tar inte mycker mer än ett par minuter liksom.

Volvo, stora stora styrkekramar till dig. Hoppas att allt går väl. Skriv och håll oss uppdaterade. Tänker på dig!

Siggedigg, tack för omtanken. Jag har testat mig nu. Det var megaminus. När jag ahde X:et hade jag ett svagt plus, nu var det inte ens minsta tillstymelse till spökstreck. Fortfarande bara färgade flytningar sedan i Lördags. Har haft "avbrutet" som metod, som ju kanske inte är den säkraste. Men inte oskyddat, förutom när jag trodde att jag var bara ett par dagar före mens. Nu när mensen är sen så tänker jag i min förhoppningsfulla hjärna att jag kasnke hade sen ägglossning o nu nidblödning? Antagligen är det itne så utan helt vanlig sen och konstig mens. Men med allt som har hänt tar man ingen anomali coolt.

volvo bm 814 skrev 2009-11-17 18:16:38 följande:

volvo, nu vill jag inte vara elak. men jag va hos gyn och tog cellprov. visste att jag va tidigt grav. Hon såg hinnsäck och allt. Men någon dag senare fick jag ont i magen... va då i v 8. Åkte in och fick höra att det inte fanns någon hinnsäck kvar. MF.. jag blev otroligt ledsen. MEN.. de tog hcg för säkerhetsskull.... fick ta det igen dagen efter och dagen efter det. det steg sakta... och sen stannade det av... och låg kvar där... sen började det smyga upp... fick vul och de såg något i vänster äggledare. plötsligt gick det från att jag va "jobbig" som ville kolla, till att de inte ville släppa hem mig. blev inlagd och opererades dagen därpå för x. Nu behöver det ju inte alls vara fallet för dig!!! jag hade inte alls så högt hcg som du och alla reagerar ju olika etc. Men tycker det är konstigt att de inte kollar. Tycker du ska kräva en kontroll! Håller tummarna för att allt är bra!!

har hört om personer som går upp mycket i vikt efter x. har någon av er varit med om det? Läste här om någon som hade fått häftigt humör (Sorry, lyckats glömma namnet...) Jag har också haft det! Monster är en bra beskrivning av hur jag är. och jag vill ju inte vara så! Så.. monster.. sen skuldkänslor och typ ledsen.. sen lite skraj för att försäka igen.. arg.. ledsen... *suck*

Skönt att komma in här och läsa det alla positiva människor skriver! Ska rycka upp mig nu!! :)

Jag har mått skit efter mitt x sista juli. Varit sjukskriven för utbrändhetssyndrom. Försökte börja jobba men det gick inte. Värst mår jag runt mens, är helt slut och orkeslös. Mensen är också oregelbunden. Hur mår ni andra efter x?

volvo... håller alla tummar för att du fick hjälp!

Vixon
Emellanåt mår jag helt ok. Men sen är det som allting helt plötsligt släpper och jag försvinner ner i ett svart hål. Det är som att jag lyckas gå i kanske två tre veckor o må jättebra, och sen ur ingenting blir allt dödsmörkt. Då är det som om en motor satte igång i huvudet, och att ajg blir en helt annan människa. Helt plötsligt snurrar tankarna bara runt, och jag akn itne jobba äta umgås med vänner, läsa en bok eller ngt alls. Sen ett par dagar eller ngn vecka senare känner jag mig bättre igen. Börjar nästan bli rädd för mig själv och de nattsvarta depressioner jag faller ned i. Som tur är finns det folk runt om kring mig som tar hand om mig. Men det hjälper inte när de t är som värst. Då är det som jag är fånge i min kropp och i mina onda tankar. Försöker tänka att nu är jag i en dipp, och jag vet att dippen går över om ett tag, men det är svårt när man är mitt inne i det. Nu var min mens ett par dagar sen, och jag var i upplösningstillstånd för så var det när jag fick mitt X. Alltså sen ett par dagar sen mens sen positivt test. Så då läste jag in allt jag kände i kroppen som ett X fastän jag rimligtvis inte ens skuille kunna ha blivit gravid eftersom vi har skyddat oss. Men men. När tankar går igång går det inte att stoppa.

En sak som hjälper i alla fall, det är att veta att man inte är den enda som mår så här, utan att ens reaktioner är normala. SKönt att prata av sig här i tråden.

Hej!
Ville bara tassa in och berätta att jag idag fått se ett yttepytte pickande hjärta på vul-undersökningen
Jag borde vara lyckligast i världen men kan inte riktigt slappna av, fast att det inte är någon tvekan om att den sitter rätt och nu även att jag fick se att den lever. Kommer jag nånsin kunna njuta av den här graviditeten och bara gå och mysa? Ja, jag tror det, men jag behöver lite tid till på mig.

Vixon; är du sjukskriven nu? Vad jobbar du med?

Frikadellen: ja det är klart att det tär på psyket, men till denna grad känns nästan för mycket. Tack för att du delar med dig, det betyder mycket.

Grattis siggedigg! Förstår att det känns nervöst och att du inte kan känna den där hundaprocentiga lyckan så här första tiden, men det kommer nog med tiden. Jag är sjukskriven heltid, jobbar som psykolog.