BF Januari :-) del 3

underbara ungar- låter riktigt jobbigt. Är det något speciellt som tynger er med att han är för tidigt född? Eller det är bara att du inte var riktigt redo än? För det kan jag känna. Jag är inte redo för en förlossning riktigt än..

alltså vi ska på inskrivning samtalet bara den 30/12 snittet blir den 4/1 och då kommer sambon att vara med min syster tar barnen då under dagen

hade jag aldrig vågat och klara av....

Licens To Kiss skrev 2009-12-27 11:57:37 följande: bella rör sig också mer och mer. Hon spänner ut diverse delar så det känns som magen ska spricka

Begynnande mjölkstockning - IGEN. Andra gången på en vecka. Så här sitter man nu med jäkligt ont i bröstet o 39 graders feber. Najs! Tacka vet jag tubsockar fyllda med risgryn Kan va den billigaste värmekudden ever.Snart dax o väcka lilleman o utfodra honom... Vi ska försöka att bara amma o inte sonda under dagtid o se hur länge han står sig. Han fick mat vid 7 o sover fortfarande. Gött!

shit! föda hemma i sängen. Det låter inte som en dröm. Men värkar som inte känns jobbiga, snabb förlossning, utan att spricka, låter som en dröm

Jag har absolut kommit in i mitt efter-förlossnings.depp nu! Vi har kollat på gamla bilder (vi håller på att sortera rätt på alla våra bilder som förut har legat överallt utspritt typ) plus att jag gjorde en garderobsrensning i förrgår och såg alla mina gamla kläder i normal storlek... Och jag kände mig ju verkligen FET förr, före barnen. Nu är jag en strl 44 eller 46 istället för 38-40, väger 25 kg för mycket, och är i så extremt dålig form så det finns inte! Jag bara vantrivs nåt fruktansvärt... Och jag vet att det är en oootroligt hemsk tanke, men man tänker till och med ibland att "jag skulle aldrig ha skaffat barn"... Man ångrar det ju i samma sekund, för barnen är ju värt att se ut som en idiot i resten av sitt liv, men man mår ju verkligen inte bra!!! Absolut tyngst är det ju nu med amningen, när jag VET att jag inte kommer gå ner i vikt sålänge jag ammar. Och jag VET att jag inte kan ens ta en promenad nu pga fogarna, utan måste vänta i 2 månader eller nåt minst... Man lixom bara sitter och kan inte ens ta tag i problemet lixom....Ja, nu har jag skrivit av mig, så får vi se om det känns bättre snart....

Känner igen vad du skrev tidigare.För oss förändrades myckett i och med profylaxkursen vi gick under hösten. Då hittade han sin roll och fick koll på hur förlossningen kan gå till. Jag ska väl ärligt säga att det blev mer verkligt för mig också då. Att höra andras förlossningsberättelser är ju bra, men då pratade vi mycket om hur vi vill ha det, vad målbilden är och vad han/jag oroar oss för. T.ex. berättade han då att han mest oroade sig för att inte vara till nytta och att jag ska tycka att han är i vägen. Vilket jag inte alls tror är någon risk. Men så blev det ju av att vi pratade om vad jag tror att jag behöver och så.Det var fint. Annars känns det lätt som att man bara inte vågar tänka så mycket på det, för att man ju inte varit med förut och alls vet vad man kan vänta sig.Sedan var det han som ville läsa och prata om bebistiden och barns utveckling och så... :)