ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Vi ska fira jul hemma hos oss i år, för första gången någonsin ska alla komma hit. Det ska bli roligt tycker jag, men jag har delegerat lite uppgifter redan orkar inte som ensamstående mamma med I och en liten bebis ta på mig att laga all mat alldeles själv heller.
Annars har vi ofta firat jul hemma hos min mamma, men hon är sjuk och dålig i reumatism och orkar inte hålla i det längre. Det har funkat jättebra att vara hemma hos henne, hon är verkligen bra och accepterar I helt och fullt som han är och hennes man också, så där kan man verkligen slappna av och känna sig som hemma när man är där. Hemma hos min pappa däremot är det helt annorlunda, han gillar inte när I sätter igång och anser honom vara ouppfostrad, I är jättekänslig för andras sinnestämning och känner av när han inte är accepterad och blir bara värre. Och så vill han bara börja bråka med I om varje liten småsak, medan jag försöker välja mina strider lite mer.

I har aldrig deltagit i något luciatåg eller skolavslutning. Han vägrar.
Usch nu börjar det bli krångel med maten det var ett tag sen. Han kan inte sitta still så han hinner få i sig nån mat alls. Tar en tugga och skriker jag är mätt och springer iväg. Så får jag hämta tillbaks honom och säga att lite mer får du nog äta för å bli mätt men då halvstår han på stolen och försöker ta en tugga men spiller ut allt för han inte kan vara still och så skriker han MÄTT och springer iväg så får jag hämta honom igen. Så håller det på och ingen middag får han i magen, sen går han i skafferiet och småäter hela dagen för han är hungrig såklart och tjatar var tionde minut att jag ska ge honom en macka för han "håller på att svälta ihjäl". Någon som har några bra tips?

Karina09: Min mamma bor ganska långt bort och är dålig i reumatism så det känns lite mycket begärt att be henne åka upp hit för en evk. Jag får väl bara försöka återberätta vad förra läraren sa till mig på senaste utvecklingssamtalet och säga att de kanske borde ligga på att det blir en utredning om de vill veta mer hur de ska kunna hjälpa honom på bästa sätt.

pcalma: Ja det låter ju jättebra, fast kanske inte för en sjuåring.
Karina09: Lät jag offensiv i mitt inlägg? Det var inte meningen :-S
Ska verkligen försöka tänka på hur jag uttrycker mig, jag är socialt klumpig det har jag ärvt av min far

Okej, vi har inget schema, borde vi ha ett schema för jag måste erkänna att jag är själv vansinnigt dålig på att planera, tyvärr tyvärr för jag vet att han behöver planering, jag med antagligen. Hur gör man ett schema? Hur detaljerat ska det vara menar jag?? Äggklocka låter ju supersmart, undrar hur lång tid man ska börja med, inte för lång gissar jag för det är synd att starta något nytt med ett misslyckande, eller hur. I gör sina egna scheman faktiskt, han har noga planerat in när han ska kolla på vampyrskolan eller pål plutt och allt vad de där programmen heter. Helt plötsligt kan han bryta ihop totalt om jag vill gå till affären och skriker nä det går inte för pål plutt börjar om en kvart och vi kommer inte hinna. Fattar inte hur han kan komma ihåg vilken tid alla olika program går för varje dag i veckan, men det gör han och planerar sin dag därefter, så det hade ju vart MYCKET bättre om jag kunde få göra schemat istället för barnkanalen.

Trollet Ludenben skrev 2009-12-06 23:05:37 följande:

Haha I står med ena foten på stolen, lutad över bordet, och andra foten rätt ut i luften. Inte konstigt att han inte får i sig nån mat, han har ju fullt upp att hålla balansen. Om rumpan nuddar stolen så är jag nöjd.

två lingon och ett blåbär skrev 2009-12-07 08:31:37 följande:

Jag brukar lägga upp maten på tallrikar och ställa fram innan jag tar barnen till bordet. Tycker det blir mindra kaos så, ingen tar först för alla får samtidigt. Men vissa barn är ju rätt petiga med att maten läggs upp på precis rätt sätt och då funkar det ju inte förståss. Jag vet hur I vill ha sin mat, det enda viktiga är att alla olika delar av måltiden ligger åtskilt och inte nuddar varann på tallriken

Tittade in på skolan lite i morse när jag lämnade I. Kaos idag igen. Barnen gick omkring hur som helst och egentligen skulle de ha gympa så det var det jag hade förberett I på, men då skulle de inte alls ha gympa utan pysseldag och det hade de delat ut lappar om sa läraren men jag hade inte fått nån så antagligen har I inte fått hjälp att lägga lappen i väskan. I alla fall barnen gick omkring hursomhelst in och ut ur klassrummet och skulle få olika nummer för de skulle till olika klassrum. I fattade inte vad som hände och inte jag heller, ingen information till barnen eller uppsamling i klassrummet. Så målade läraren bara en etta på I´s hand, och han förstod ju inte varför och så började han med varför ritar du på mig jag vill inte få bakterier på mig. Och så 10 ungar bredvid som står och tjatar vad får jag för nummer?
Jag fattar inte denna skolan. Varför kunde inte alla fått gå in och sätta sig först så kunde hon ju i lugn och ro berätta vad de skulle göra, hur det skulle gå till och sen delat ut nummer.
I är jättestressad när han kommer hem från skolan och uppe i varv, igår hade han ett utbrott i två timmar och det var längesen kan jag säga som det var så illa med humöret. Detta var väntat då det är en stor omställning att flytta och börja i ny skola, men den röriga situationen i skolan gör knappast saken bättre.

sol1: Usch jobbigt, en till som inte fattar att man inte ska störa för mycket i rutinerna. I´s pappa brukar ringa och lova att komma och sen inte dyka upp, jobbigt för vilket barn som helst men för I är det ju en total katastrof. Även när han sen plötsligt dyker upp utan att ha ringt och stör i rutinerna så slår det liksom över för I, sen undrar han varför han e så jobbig och tycker att det är mitt fel som inte uppfostrat honom ordentligt. Vägrar ju att inse att I skulle ha några som helst problem med nånting egentligen, det är bara jag som gör allt fel.
Hoppas ändå att ni klarar morgondagen utan allt för stora problem.

Välkommen. Min son har inte fått någon utredning än så han har ingen diagnos, men han är också 7 år.
Jag berättar om han ska gå hem till någon, då vill jag prata med den föräldern först och då berättar jag lite vad som kan hända, vad som hänt tidigare tex när han vart hemma hos nån, säger att de ska ringa mig med en gång om det blir problem. Det är ju viktigt att de inte är helt oförberedda om det skulle va nåt. Min son har en gång fått utbrott hemma hos en kompis och kastat grejer på det barnets mamma, så nu brukar jag faktiskt följa med om han ska hem till nån, men det kan man väl kanske inte fortsätta med i all evighet heller. Om det funkar bra nu en längre period så blir det väl dags att försöka låta honom gå själv hem till kompisar igen.

Oj vad ni skriver, har inte tittat in på bara några dar men hur ska jag nu hinna läsa ikapp? I är forsatt stressad i och efter skolan, idag skulle vi haft elevvårdskonferensen men då blir såklart lillasyster magsjuk så fick ställa in. Undrar när det nu kommer bli av. Häromdagen kastade I en sten stor som en knytnäve mot mig, träffade suffletten på barnvagnen och studsade ut. A hade lika gärna kunnat få den i huvudet. Anledningen var att I ville leka med en kompis och jag har inte deras telefonnummer men lämnade vårat till kompisen så att hans föräldrar skulle kunna ringa sen. Men de hade inte ringt och I vägrade tro på det och påstod att det var jag som inte hade svarat. Gick inte att övertyga honom om att det inte var sant. Det är svårt att veta exakt tycker jag, vad det är för grejer som fyller på den där bägaren. Det kan vara så totalt olika saker hela tiden, som bara blir fel. När jag hämtar från skolan är bägaren i regel redan full, och nånting KOMMER att orsaka ett utbrott, det är bara att vänta och se vad det blir just idag.