ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig
Hur länge har ni alla fått vänta på utredning?
Inlägg från: TwistedSister
|
-
-
Jag vet inte vad BNK är. Vad jag har hört måste man gå genom skolhälsovården, bup hänvisar också till dem.
-
Vi gick genom bvc första gången när han utreddes pga talförseningen och fick rätt snabbt komma till barnpsykolog. Skolhälsovården händer ingenting i.
-
Jag måste hålla med petra clowner e läskiga, var på mc donalds för ett tag sen och den där äckliga clownen skulle komma och busa med I jag var tvungen att gå och ställa mig längre bort... gillade djungelvrålen bättre fast jag blev så himla sugen.
-
Hej och välkommen in i tråden
-
Vad menas med distanslös?
-
*håller tummarnaKarina09 skrev 2009-11-19 18:12:35 följande:Jag är lyssnad på fast jag inte trodde det! I förrgår var vi till BUP för en återgivning tillsammans med skolpersonal. "Snodde" lite tid för att för tratusenelfte gången rapportera om utbrotten. För ett par år sedan tog jag kontakt med dem igen eftersom utbrotten blivit långt, långt över vad vi klarar av. Helaa tiden samma svar "sådär kan ni ju inte ha det" samt hänvisat till kommunen. Kontaktat kommunen och fått bra samtalskontakt med mycket kompetenta personer. Förstående och stöttande. Det är bara det att vi behöver inte proffs, vi behöver SUPERPROFFS. Äntligen verkar det som vi kommer att få komma till sådana inom barnpsykiatrin. Nu var det ju så att vi (och läkaren) funderar över det där med ev. bipolaritet. För min del tycker jag ofta utbrotten är så ångestladdade att tankarna gått mot psykos eller andra "affektiva" psykiska sjukdomar. Specialister på uppförandestörning och trossyndrom lär nog se skillnaden. Projektet har inte helt rott iland eftersom specialistteamet ännu inte sagt ja. Snälla, håll tummarna. De har möte om en vecka.
-
Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 18:13:12 följande:
inte veta skillnaden på känd och okänd person. visar ingen normal blygsel...Hmm svårt att veta vad är normal blygsel. I har då aldrig visat några tendenser till någon som helst blygsel, har aldrig sett det som udda på något sätt iaf han är sån bara. Sätter sig i knäet på främlingar utan att ens säga hej först, inte nu då han är stor för att sitta i knäet nu. Men ibland undrar jag hur han törs gå fram och börja bråka med helt okända vuxna i affären eller ute jag hade inte vågat det som barn. Jag tycker det är otäckt bara att tänka att han skulle kunna följa med vem som helst utan att fundera mer på det. -
Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 22:20:58 följande:
ungefär sån är Frodo. Han känner alla. Begreppet känd och okänd existerar inte hos honom.En händelse som är typisk honom.Vi var på stranden i somras. Andra barnfamiljer var med där. Han gjorde sig kompis med ett annat barn. Det andra barnet gick och satte sig för att fika med sina föräldrar på deras filt. Frodo slog sig ner där och var "en av dom" trots han aldrig sett dom innan. Han vill med ha deras fika, det finns liksom inte i hans värld att man gör inte så. Man kan inte sätta sig på alls filtar och ta från allas fika för att man lekt med deras barn på stranden 10 min. Jag får ju ta honom därifrån. Jag pratar med honom om att han fikar med oss. Han får leka med andra barn på stranden men inte sätta sig på allas filtar och ta fika från alla. Han blir jättearg och han förstår inte detta. Sånna saker dyker upp ideligen.Exakt denna situationen har vi varit med om ca 100 ggr!!! Men I behöver inte ens ha lekt med deras barn innan, de behöver inte ens ha barn. Han bara sätter sig på andras filt och tar för sig av maten, kan typ säga "Åh kyckling, det gillar jag" och bara ta för sig. I affären om han vill ha en peng till tuggummiautomaten så frågar han närmaste person efter pengar, han bryr sig inte ens om att fråga mig i första hand. Han kan också bli arg på en främling som nekar att ge honom pengar, på samma sätt som han hade blivit arg om det var jag som nekade.
I kan leka rollekar, men ett annat barn får tilldela honom rollen. På dagis lekte han bara en enda rollek i alla år och det var hund. Han var från början helt ointresserad av att leka med andra barn, men han lekte gärna bredvid andra barn. När han kom till resursavdelning har de tränat så mycket med honom på detta att han numera verkar bete sig ganska normalt när han leker med andra barn. Men... de andra barnen hotar inte att skära halsen av kompisen för han inte vill hjälpa med legobygget nu på sekunden, och I kan inte förstå att kompisen blir upprörd och sen inte vill leka med honom pga detta. Då är det bara kompisen som är taskig mot honom och inte vill leka. Men som jag sagt typ 100 ggr jag tycker inte att I verkar vara speciellt udda, men när jag skriver om saker han gör och sedan läser det låter det jättekonstigt. Som om jag skrev om nåt annat barn och inte min goa fina lilla kille. Vem sa nåt om att vara hemmablind?? -
Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 22:46:47 följande:
twistedsister: min son gör exakt samma med tuggummiautomater. Frågar närmsta person efter pengar. Och folk ger honom pengar. När vi handlar på våran lilla ICA Nära, så klarar han av att sitta i den där bilen man stoppar pengar i utanför kassan och där är ju tuggumina med. Då har jag någorlunda koll på honom för affären är så liten. Det funkar bättre än om han är med inne. Men varje gång innan måste jag prata med honom att han har inga pengar och han kan inte åka bilen eller köpa tuggumi från automaten och han får bara fråga mig efter pengar. Absolut inga andra. Ibland har han fått i alla fall från nån.Vad bra att han kan sitta där! Jag tar sällan med I till affären, han blir som en flipperkula därinne, jag får ställa mig i vägen för han så springer han allt han kan åt andra hållet, springer på folk, river ner saker från hyllorna, klättrar på allt, är jag inte snabb nog att hejda honom försvinner han in på lagret, går in bakom kassorna och ber kassörskorna om pengar eller helt enkelt stoppar handen i kassan om jag inte hinner hejda honom, pillar sönder krukväxter. Medan jag försöker stå i kö smiter han alltid ut och tigger pengar till tuggummi sen när jag har packat kassen brukar han vara spårlöst försvunnen. Efter att ha letat en halvtimme får jag tillkalla vakterna ibland att hjälpa mig leta, ropa upp honom i högtalarna funkar inte alls för han kommer inte för det. Alltså av dessa anledningar, jag undviker det. Ska jag köpa mer än en sak så blir det omöjligt att hålla reda på honom också. Det är detta jag tycker är lite omoget beteende från en sjuåring. Mer som en treåring. Igen, när jag läser detta låter det mycket värre än jag upplever det till vardags men det är så det är. Jag har blivit lite avtrubbad kanske, jag orkar inte bli upprörd över att det är på det här viset längre. Mina barns pappa har aldrig barnen och mina föräldrar bor långt bort så jag har ingen barnvakt eller avlastning på något sätt, om jag skulle bli upprörd så skulle jag nog inte orka med speciellt länge.