5års mobbing, vad gör vi för fel?

Tror knappast heller lösningen är att dotterns ska bli kompis med mobbarna, snacka om underläge.

Fy faan för en del ungar, både aktiva OCH passiva mobbare!

Jag känner igen mig i vad din dotter säger.

Själv så blev jag mobbad i mellanstadiet. Jag var ensam och hela klassen var emot mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort för fel. Jag försökte ju bara lära känna de. det började precis när skolan började för årk 5 och jag var ny i klassen. Jag började på en skola med majoritet utländska barn, vilket kändes som att det var därför jag hamnade utanför. De höll liksom ihop och jag blev kallad diverse olika saker.

Mina föräldrar med var separerade så det blev problem. Min far som jag bodde hos gjorde ingenting. Jag skolkade ofta och var hemma för jag ville inte heller gå till skolan.

Min mor gick på skola inte så långt ifrån så jag gick gråtandes från skolan ner till henne där jag fick tröst.

Allt detta började med ord, sedan övergick det i grövre ord och sedan misshandel. Blev mycket slag, sparkar osv. En gång skulle de slå mig i huvudet med en magnetlinjan som finns på whiteboardtavlan. Lyckades skydda mig med min cykelhjälm.

Detta slutade inte trots prat med kurator samt psykolog. Vi satt jag och de värsta mobbande tjejerna inne hos kuratorn och pratade men det hjälpte inte.
Alla ansåg att det var mig som det var fel på, även psykologen. Hon kom och tvingade mig ut från klassrummet för att prata inför alla de mobbarna jag hade, vilket inte gjorde saken bättre utan tvärtom.
Det som hjälpte för mig var att börja på ny skola där de kände till det som redan hade hänt tidigare.

Jag hoppas verkligen inte att du blir vettskrämd av detta, men jag vill uppmärksamma dig på att det kan bli värre än vad det redan är. Så prata med din dotter, fråga vad som händer, om det är värre än vad det redan är. Jag vågade inte riktigt berätta vad de gjorde mot mig.

Och jättebra att du har tagit kontakt med kurator och skolans rektor! Hoppas de är mycket bättre än vad mina var. Begär gärna att de ska ha uppföljande möten ofta med dig som förälder och att de verkligen tar tag i detta problemet!
Jag håller tummarna för att det löser sig. Din dotter ska inte behöva gå igenom samma som jag.
Det gör att man har svårare att lära känna folk senare i livet och har svårt att lita på människor.

Hej TS! Har inte läst hela tråden... Men mitt råd till dig är att sköta detta snyggt, absolut ska du göra allt i din makt för att detta ska sluta MEN om dom andra ungarna får reda på att hon "hänger med rektorn, kuratorn går på bup" så är risken väldigt stor att hon blir ännu mer mobbad...
Hon måste tuffa till sig lite, inte lätt men jag tror det är det enda sättet, tuffa till sig och se om det inte går att skaffa en kompis som är med henne, kanske lika "töntig och mobbad" men hon har iallafall henne.
Fy vilken situation TS, lider verkligen med er!!!
Hoppas du får bukt med det på nåt vis...

länken funkade visst inte, www.skolverket.se/sb/d/777 en bit ned har du länk till skollagen.

jo just det.. du gär inte något fel, inte din dotter heller utan det är skolan och mobbarna...

Man kan givetvis inte skrämma någon till vänskap men man kan skrämma någon till att inte mobba..

Om det är så att dessa barn inte vet om att de mobbas så undrar jag varför de puttar och pickar på ts dotter.. Det är väl medveten mobbning om nåt om de dessutom är fysiska mot henne eller hur?

Ja men då kör vi på sofies linje då. Istället för att kalla till möte och prata om saken så ska TS själv åka till skolan och hota och skrämma barnen. Mitt förslag om att försöka få barnen att inse vad de gör är jävla lärarfasoner och fullkomligt idiotiska! Skrämma och hota barn kommer att leda till vänskap! Fint!