För oss som har barn med män i fängelse del 13

Mitt barn är det bästa som hänt mig men jag ångrar valet av kille men inte mitt barn. Han har väl lite kontakt när det passar honom men han vill mest kämpa för att få vh så småningom för att kriga med mig och det är så fel. Jag tror han har börjat missbruka igen oxå tyvärr och detta kommer sluta illa så jag försöker skydda min son så mkt jag kan, för jag känner inte att det är VÅRAT barn utan MITT barn.

Håller med! Kunde inte sagt det bättre själv. Var tvungen att läsa alla inlägg innan jag kunde se ett sammanhang, läste man bara första så kändes det som att du hackade ner på henne men nu ser jag mönstret.

Stå på dig och var stark för ditt barn! När han är mogen och är ren så ser jag inget problem med att han ska få träffa sitt barn, men innan dess är det nog bara negativt för barnet att träffa sin pappa. Mina föräldrar var missbrukare, jag och min bror blev lvu:ade och det var det bästa som kunde hända, för de var INTE bra för oss! Så din son har det bra som har en mamma som bryr sig.
Det är du som är mamman och har funnits där alltid för barnet, så förstår att du ser det som att det är ditt barn och inte ert.

Nej jag skulle inte komma med sådan kritik om det inte fanns belägg för det...Anser att barnen kommer först och i det fallet verkar det tyvärr som om de inte har det så bra. Det gör ont i mig när barn far illa.

Ja jag har funderat över varför vi alltid blir anonymt anmälda och det är p.g.a svartsjuka, avundsjuka och en tro visa har att det är som för, du kanske inte vet hur det är i en liten by. SOm jag säger en gång dömd alltid dömd, det spelar liksom ingen roll hur bra det går så får man endå höra något. Man får nog bo i edsbyn för att fatta det här!
Sen vet du att det finns orsaker till varför man hamnar som man gör också finns en barndoms och ungdomstid också och faror som lurar på vägen.

Vi är inga missbrukare och vi lever inget kriminellt liv i dag, tyvär svårt med jobb här och många är arbetslösa och finns det ett jobb så söker minst sju åtta hundra samma jobb och folk vet vem man var och därför svårt att komma in på något jobb, utbildning har vi säger jag ju min man är utbildad inom trä och jag undersköterska och ja vi lever på socialbidrag fläckvis dom skjuter upp till norm det som fattas och svaret på din fråga blir då JA JAG ANSER ATT VI TAR HAND OM OSS SJÄLV OCH ÄR LÄMPLIGA FÖRÄLDRAR! Thats it!

Det jag menar med att ingen tänker utbilda sej i dagen läge ligger till som följer att min ev har jobb från Januarie och jag har redan studielån på 95 tusen eftersom ja utbilda mej som undersköterska hösten -98 och jag har ett dåligt mående och det viktigast i dag är att försöka må bra och se till så att barnen mår bra. Men det kanske du inte förstår.

Häng gärna med i min blogg vilda78.blogspot.com jag håller mest till där och där kan ni som undrar få en massa svar om ni väljer att komentera hoppas vi ses där.

Jag har läst lite i din blogg, och har skrivit till dig där (Sandra).

Jo jag känner till Edsbyn, och jag är själv från ett litet samhälle så vet precis hur det är.
Men jag anser att gör ni någon radikal förändring så kommer folk att ändra uppfattning. Vill du inte jobba så fine - men jag tror att det är bra att komma ut i samhället och tror du skulle må bättre av det än att gå hemma. På så vis får ju folk en annan uppfattning av dig med, när de lär känna dig. Och har ni båda jobb sedan så kan ni flytta och börja om, eller? Det hade ju varit det ultimata för barnen med, anser jag. Så de slipper bli dömda på förhand innan de ens börjat skolan. Och det är ingen bra start i livet att inte må bra och trivas/ha vänner i skolan.

Hjesan,

Vet inte riktigt om jag hör hemma här,
Min pojkvänn sitter på tillberga anstalten och jag ska för första gången få hälsa på honnom nästa helg.
Har aldrig varit inett fängelse hur går de till när man kommer dit?
Blir man vissiterad får vi vara ensamna i hans rum eller är de besöksrumet som gäller har även otrolig cellskräck och är riktigt nervös för det här kommer jag att klara att bli "inlåst" med honom eller får jag panik då och om jag får det vad händer då får jag bara gå ut har så många frågor men inga svar.

Hoppas någon kan hjälpa mig att svara på mina frågor.

Nettan

Hej nu har jag äntligen hittat hit igen:)
Min pojkvän har nu suttit på behandlingshemmet i 5 månader.. och varit nykter och drogfri i 7månader..
Nu har jag äntligen fått reda på när han får åka hem för gott från behanldingshemmet de blir någon gång mellan juni-sep nästa år..
Yngste sonen blir 6 månader idag minns de som igår när pojkvännen fick komma på förlossningen i handfängsel tillsammans med två plitar...
På fredag ska jag åka till behanldingshemmet och ha trepartsamtal någon som förklara vad de är för något?

Styrkekramar till er alla där ute..

Anonym (Mamma89) skrev 2009-10-27 13:26:59 följande:

Trepartssamtal är när tre parter ska samlas och prata. I ditt fall din pojkvän, du och kanske hemmet.

Äntligen har jag hittat hit också... hette 2,5 år i förra tråden också...
www.metrobloggen.se/kakfararenshustru

Min gubbe har inte sagt något illa om "plitarna" förutom vissa som han inte gillar...
Jag har inte fått dåliga vibbar från någon, egentligen, men kan uppleva vissa av dem som litegrand miniHitlers... men dem är det ju bara att ignorera...

De gör ju faktiskt bara sitt jobb...