För oss som har barn med män i fängelse del 13

Ot, men har kollat in din blogg lite. Förstår det som om ni avtjänat fängelsestraff pga grov misshandel och stöld? Har ni arbete nu, ngn utbildning? Förstår inte hur ni kan ha 6 barn, om ni inte kan ta hand om dem och vara bra förbilder för dem. Blir irriterad, och hoppas att de trots allt har en trygg uppväxt med bra förebilder så de har en ärlig chans till ett bra liv.
Jag har erfarenhet av föräldrar som var missbrukare/kriminella. Man har inte samma chans som andra barn till en bra uppväxt.

Men om ni tar hand om era barn, varför är då soc inblandat och hur kan du påstå att ni tagit hand om dem om ni båda suttit i fängelse för stölder/misshandel? Så uppträder väl inte en stabil/trygg/mogen förälder? Förstår inte tankegången om man väljer att skaffa fler barn när man redan har 4 st sedan innan, går på soc och suttit i fängelse. Förstod ni inte att det var fel att misshandla och stjäla eller vad? Ni har 6 barn nu, hur klarar ni av att försörja dem och er om bara en av er har jobb, och bara praktik dessutom? Har du planer på att utbilda dig/skaffa ett jobb? Ursäkta om jag lägger mig i, men är bara intresserad av hur du resonerar. Läste din blogg och du verkar ju bara ha gått högstadiet och sedan inte jobbet, eller har jag fel? Klart att alla kan begå misstag, jag dömer ingen. Men att välja att skaffa barn när man sitter i en sådan sits, det tycker jag är egoistiskt.

Kanske inte det bästa valet, men vi gör alla misstag. Det betyder inte att ditt barn är ett misstag, och du kan gör det bästa för ditt barn genom att vara en bra förebild själv. Vad pappan gör kan du tyvärr inte hjälpa, men har man ett missbruk och är kriminell (hänger ju ofta ihop) så är det inte att prioritera sitt barn. Får han träffa erat barn ensam, eller han kanske inte har kontakt med barnet?

Har du funderat över varför ni blir anmälda hela tiden? Tror inte att folk anmäler utan att ha en orsak till det.
Jag personligen förstår inte att man kan välja att skaffa barn när man lever destruktivt och inte prioriterar barnen framför droger. Det är inte att välja det bästa för barnet, att ge det en trygg framtid. Klart att alla har rätt att skaffa barn, det är trots allt en mänsklig rättighet- men frågan är om alla är lämpliga att bli föräldrar. Kan man inte ta hand om sig själv ska man inte skaffa barn anser jag. Och är man missbrukare, kriminell, inte har någon som helst utbildning, inget jobb och lever på soc; anser du då att man kan ta hand om sig själv då och är en lämplig förälder?

Vad menar du med att "ingen planerar att utbilda sig i dagens läge pga omständigheter?" Så du menar att det är bättre att vara outbildad och arbetslös än att ta ett lån för att studera? Har du ens tagit upp saken med soc, för de hjälper säkert till om intresset finns för att förbättra situationen för dig och dina barn.

Stå på dig och var stark för ditt barn! När han är mogen och är ren så ser jag inget problem med att han ska få träffa sitt barn, men innan dess är det nog bara negativt för barnet att träffa sin pappa. Mina föräldrar var missbrukare, jag och min bror blev lvu:ade och det var det bästa som kunde hända, för de var INTE bra för oss! Så din son har det bra som har en mamma som bryr sig.
Det är du som är mamman och har funnits där alltid för barnet, så förstår att du ser det som att det är ditt barn och inte ert.

Nej jag skulle inte komma med sådan kritik om det inte fanns belägg för det...Anser att barnen kommer först och i det fallet verkar det tyvärr som om de inte har det så bra. Det gör ont i mig när barn far illa.

Jag har läst lite i din blogg, och har skrivit till dig där (Sandra).

Jo jag känner till Edsbyn, och jag är själv från ett litet samhälle så vet precis hur det är.
Men jag anser att gör ni någon radikal förändring så kommer folk att ändra uppfattning. Vill du inte jobba så fine - men jag tror att det är bra att komma ut i samhället och tror du skulle må bättre av det än att gå hemma. På så vis får ju folk en annan uppfattning av dig med, när de lär känna dig. Och har ni båda jobb sedan så kan ni flytta och börja om, eller? Det hade ju varit det ultimata för barnen med, anser jag. Så de slipper bli dömda på förhand innan de ens börjat skolan. Och det är ingen bra start i livet att inte må bra och trivas/ha vänner i skolan.