När är man änglaförälder?

Kan ju bara svara för mig själv, har ett mf i bagaget i v. 6-7 någon gång. Och nej, jag ser inte mig själv som änglaförälder, definitivt inte. Har en fd kollega som förlorade ett barn i magen runt v. 20-22 och dem ser jag nog som att det har ett barn mer än dem de har i livet.

Jag tycker att man är en änglaförälder när man mister ett barn som räknas som livsdugligt efter typ 22 veckor eller vad det nu är för gräns.
Låter kanske hårt. Vet inte om jag hade känt annorlunda om jag mist ett barn i vecka 18 eller 20. Men så tycker jag just nu.

Det har jag lättare att förstå. Jag har ett ma i bagaget och jag kallar mig inte heller för änglaförälder även om det var jobbigt och gjorde ont. Det blev inget barn. Att kalla sig änglaförälder varje gång man får mens är att ganska brutalt bagatellisera fullt utvecklade barns död och det är direkt osmakligt.

I de veckorna lägger jag mig inte i vad man kallar sig. Då är man så långt gången i graviditeten att det ju faktiskt finns ett foster att identifiera sig med.

Efter rul tycker jag. Eller, känner jag. Handlar mer om känsla än om åsikter.

Att kalla sig änglaförälder för att man får mens tycker jag är ett hån mot alla som mist ett barn. För egen del tycker jag nog att de som mist barn som hade kunnat klara sig utanför magen är änglaföräldrar.

Min definition är när man ofrivilligt har förlorat ett barn.

Håller med. Men känslan av att vara gravid innan mens och besvikelsen över att återse sin kära gamla mens är inte jämförbar med att få beskedet att ens barn är dött två veckor innan förlossning när barnkammaren står klar och bebisen är färdig att komma ut helt färdig.

Jag har ett MA (upptäckt i vecka 10) bakom mig och anser inte att jag är en änglaförälder.

Det är min personliga uppfattning om min egen situation.

Jag har väldigt svårt att få det där jämförbart. Jag har själv fått missfall, jag ser mig inte som en änglaförälder och jag vet att jag skulle reagera på ett helt annat sätt om barnet i min mage dog nu.