Känner igen det där. När jag väntade vår yngsta var det några dagar runt v. 24-25 någonstans då jag inte kände några rörelser alls. Jag var ordentligt uppriven även om jag försökte mörka för omgivningen. Det var något helt annat än när jag hade mf.
Mariohn skrev 2009-09-10 16:40:33 följande:
Det är så mina tankar går också. Hade ett riktigt skrämselskott natten till måndag och har inte riktigt hämtat mig eller blivit av med ångestkänslan. Det är inte jämförbart med mitt ma i vecka 9. Kanske därför jag blir så upprörd när folk sitter och hävdar att varje mens är ett dött barn.
Apropå änglaförälder så är man väl det när man förlorat barn, även om barnet så var i skolåldern redan. Barnet = en ängel, man är alltså en änglaförälder. Så har iaf jag tolkat ordet. Sen kan jag tycka att det är en omskrivning men det kanske är lättare att säga än att säga att ens barn dog. Jag har ju lyckligtvis sluppit känna efter vilket som känns lättast att använda.
