• Mariohn

    När är man änglaförälder?

    Jag inser att detta ämnet är oerhört känsligt att röra vid men jag har faktiskt seriösa funderingar. Jag startade en tråd angående missfall och har av den tråden förstått att det finns människor som tycker att ett befruktat ägg som inte fäster i livmodern är ett barn och att de är änglaföräldrar när mensen kommer punktligt. Detta avgörs genom att man har känt graviditetssymtom innan mensen. Jag anser inte att det finns en exakt vecka eller tidpunkt där det blir tillåtet att sörja på ett högre plan men jag anser ändå att det är ett hån mot alla som förlorat sitt barn i magen i vecka 38 att kalla sig änglaförälder när man får mens. Hur tänker andra kring detta?

  • Svar på tråden När är man änglaförälder?
  • PixL
    Mariohn skrev 2009-09-10 16:55:09 följande:
    Äh folk är ju mammor till allt möjligt. Änglar, prinsar, snuttar
    Jo, jag är i alla fall mamma till en liten skitunge
  • Fisk i en skål

    Jag tycker att vi är änglaföräldrar..vi miste vår dotter i vecka 23...Hon dog på kvällen och föddes mitt på dagen dan efter..Kände starka sparkar och rörelser från vecka 16..


    10 fingrar,10 tår,naglar,hår på huvudet,ögonfransar..och väldigt väldigt lik pappan(sambon)...
    Var en väldigt jobbig tid före födseln och en oerhört tuff förlossing...och en otroligt,otroligt jobbig tid efteråt...
    Så jag ser mig som en änglaförälder...
  • Mariohn

    Användarnamn är för mesar skrev 2009-09-10 16:57:13 följande:


    Då ligger jag nof risigt till... Visst får folk kalla sig änglaföräldrar, och sina döda barn som änglabarn, men när jag hör de orden vill jag bara kräkas, lite som med snippa och "tanten" (när man menar mens). Hos mig väcker det mycket mer sympati att bara skriva "Jag förlorade mitt barn" istället för "jag blev änglamamma"
    Jag förstår dig väldigt väl. Tanten gör mig inte lika illamående som förbannad.
  • Mariohn

    Fisk i en skål skrev 2009-09-10 16:58:12 följande:


    Jag tycker att vi är änglaföräldrar..vi miste vår dotter i vecka 23...Hon dog på kvällen och föddes mitt på dagen dan efter..Kände starka sparkar och rörelser från vecka 16.. 10 fingrar,10 tår,naglar,hår på huvudet,ögonfransar..och väldigt väldigt lik pappan(sambon)... Var en väldigt jobbig tid före födseln och en oerhört tuff förlossing...och en otroligt,otroligt jobbig tid efteråt... Så jag ser mig som en änglaförälder...
    Det förstår jag och beklagar verkligen
  • PixL

    Användarnamn är för mesar skrev 2009-09-10 16:57:13 följande:


    Då ligger jag nof risigt till...Visst får folk kalla sig änglaföräldrar, och sina döda barn som änglabarn, men när jag hör de orden vill jag bara kräkas, lite som med snippa och "tanten" (när man menar mens).Hos mig väcker det mycket mer sympati att bara skriva "Jag förlorade mitt barn" istället för "jag blev änglamamma"
    (Mysa - vad tycker du om "mysa" då? När man ser den där reklamen på TV där de sjunger om fredagsmys så börjar man ju undra vad fan de menar)

    Jo, men visst är det så. Änglamamma låter töntigt, att ha förlorat ett barn är däremot väldigt tragiskt.
  • Användarnamn är för mesar
    PixL skrev 2009-09-10 16:59:45 följande:
    Användarnamn är för mesar skrev 2009-09-10 16:57:13 följande: (Mysa - vad tycker du om "mysa" då? När man ser den där reklamen på TV där de sjunger om fredagsmys så börjar man ju undra vad fan de menar) Jo, men visst är det så. Änglamamma låter töntigt, att ha förlorat ett barn är däremot väldigt tragiskt.
    Mysa - kanske det värsta av alla. Här knullar vi, myser gör vi i soffan med glass och film.
  • Användarnamn är för mesar

    Sen undrar jag, om man nu ska använda ord som änglamamma eller änglabarn, var går den övre gränsen då? När har man förlorat en ängel, och när nedgraderas det förlorade barnet till "bara" ett förlorat barn?

    Är det när barnet lärt sig prata? När barnet börjat skolan?

  • hewa

    Känner igen det där. När jag väntade vår yngsta var det några dagar runt v. 24-25 någonstans då jag inte kände några rörelser alls. Jag var ordentligt uppriven även om jag försökte mörka för omgivningen. Det var något helt annat än när jag hade mf.


    Mariohn skrev 2009-09-10 16:40:33 följande:
    Det är så mina tankar går också. Hade ett riktigt skrämselskott natten till måndag och har inte riktigt hämtat mig eller blivit av med ångestkänslan. Det är inte jämförbart med mitt ma i vecka 9. Kanske därför jag blir så upprörd när folk sitter och hävdar att varje mens är ett dött barn.
    Apropå änglaförälder så är man väl det när man förlorat barn, även om barnet så var i skolåldern redan. Barnet = en ängel, man är alltså en änglaförälder. Så har iaf jag tolkat ordet. Sen kan jag tycka att det är en omskrivning men det kanske är lättare att säga än att säga att ens barn dog. Jag har ju lyckligtvis sluppit känna efter vilket som känns lättast att använda.
  • Michas

    Ämne som varit på tapeten förut och som säkert kommer att spåra ur som vanligt...

    Min gräns för vad som är ett "änglabarn" (tycker inte heller om uttrycket) alt. förlorat barn är när barnet föds fram (levande eller dött) och man kan se att det är ett barn om än i miniatyr, man kan hålla barnet osv.

  • Michas

    Och för att förtydliga mig... mens är mens. Varken mer eller mindre.

Svar på tråden När är man änglaförälder?