Vi som gör äggdonation ute i Europa

Kan du förklara skillnaden på fästa och implanteras? Jag trodde det var samma sak.

Tack Makima!Jag vill inte vänta, men måste eftersom det blev dubbelt så dyrtsom jag trodde. Ett litet problem dock om jag skulle bli gravid så födsbarnet/barnen i december och det är ju en nackdel.Men allt går inte att detaljplanera, kanske blir det missfall. Eller för tidig födselDet lät inte så positivt detta här men i bland är det jobbigt att planera allt.

Idag tror jag Knoll och Totta rör på sig där inne... äntligen får jag känna att de finns där inne!!

Tack Makima och Rödluvan! Min mans kusin och hennes två väninnor har lyckats få barn genom ÄD. De är alla över 40. Jag känner därför ett större hopp om att det kan gå vägen, jämfört med hur jag känt inför de sista försöken med IVF.Hinos: Härligt med lite liv därinne!My Trouble: Hoppas det nya livet i Norrland känns bra! Alla: Ha en skön kväll!

Slänger in en fråga till, hoppas att det är ok!Hur lång tid efter ET har ni haft TD???/Geten

oj vad ni skriver instämmer i caribes och isisisis inlägg. så jag lägger mig inte i...mytrouble: tror jag passerat nervvrak och blivit galen nästan iaf hehe. esther: vad tufft du har haft det stort lycka till i riga nu! KRAMtjorvar: åhhh stort grattis! så härligt!!hinos: så härligt!sodkt: hoppas du kan få myomet fixat rödluvan: hihi! jag är fortfarnade hungrig typ kosntant och blandat med illamående om jag blir för hungrig. Fortfarande uppe på natten och äter RD 11 och jag är mer än tookigHur går det för er andra ruvare??kram på er alla

Hej alla tappra!Hoppas att ni hade en bra helg. Jag hade det bra men det var frustrerande att inte kunna plocka svamp. ; ) Längtade efter min Sambo under helgen och det var initialt så mysigt när jag kom hem till hans famn. Men efter mindre än 1 timme så bråkade jag med honom och han blev så besviken. Vi brukar inte bråka men jag kände mig bara så irriterad. När han sedan reagerade så blev jag jätteledsen och storgrät och han fick trösta mig. Vet inte varför men känner mig så himla nere idag att jag bara gråter. Är på ruvardag 7 och har vissa graviditetstecken som ömma bröst, gasig mage och som om jag har svalt en massa luft. Dessa tecken borde göra mig glad men istället så känner mig bara ledsen. Sist jag hade dessa känningar så trodde jag att jag var gravid med det visade sig endast vara en rejäl hormonrubbning. När jag senare fick höra att jag inte kunde bli gravid så kände jag mig så dum över att jag hade trott att jag var gravid . Är lite rädd att det ska bli samma sak igen, tro att jag är gravid och känna mig upprymd och sedan visar det sig vara helt fel. Det var endast tabletterna som spelade mig ett spratt.Kram

Gottisen: Skicka en STOR kram till dig, hoppas du ser ljuset snart igen. Du skriver ju själv "Jag vill verkligen ha mina små men min hjärna verkar inte våga ta till sig dom." Tror det är din rädsla att förlora något du längat så länge efter som gör att du inte vågar glädjas att du faktiskt är gravid.

Heja alla ruvare! Jag nervigt värre är det att vänta, men bit ihop och håll ut! Jag tyckte också att de var de 2 längsta veckorna i mitt liv. Och då testade jag ju bl.a. att spela fiol med min granne och rocka loss på guitar hero några timmar - det var guld värt att göra något nytt/annorlunda/roligt som för bort tankarna från ruvningen och vardagen en liten stund, tyckte jag. Skratta och ha kul, gör sånt som gör er glad! Caribe och isis - ni är så kloka, så. Tack för inlägget om att behålla en ödmjuk och trevlig ton här i forumet, även när man inte håller med eller vill argumentera för eller emot något. Vi få nog med dumma kommentarer från alla möjliga håll, och då är det som en fristad att kunna ventilera sina tankar här. Jag (och inte minst min man ) är mycket glad för att ni finns här - goa, snälla, rara tjejer som peppar och stöttar, delar med er och kommer med bra information. Ny fråga till er som har fått minus efter behandling: när kommer man tillbaka till den vanliga menscykeln? Är blödningen som kommer efter behandlingen inom den "normala menscykeln"?