40+ och lyckats med ivf? Hur många försök krävdes innan ni lyckades?

Mmm.
Får hoppas då
Stort lycka till

Jag VET att missfallsrisken är hög! Jag må hoppas och vilja men du behöver inte slå mig i ansiktet med fakta jag redan vet. Läs TS och vad jag frågade efter?!

Mmm?
Jag ångrar jag la upp tråden.

isisisis skrev 2009-08-30 19:48:44 följande:

Vi får lägga oss ner och självdö min vän.. Varför hoppas när det _är_ hopplöst tydligen?

Jag är redan självmordsbenägen så nu fick jag ytterligare skäl att göra slut på helvetet.

Nejdå,nu slutar vi lyssna på dyster statistik och tar nya tag. Finns på messen-det vet du!

Du behöver väl inte bli förbannad för det?
Jag har varit vänlig i min ton hela tiden.Jjag vill inget illa liksom

Så varför komma med en massa fakta jag inte bett om? Har du läst TS? Ett tips för att undvika att sparka på någon som redan ligger.

Att tro att jag är så korkad att jag missat risken för missfall?

Jag frågade inte efter allt detta. Och skriver man "Mmm" är det i min värld ett sätt att säga, "Jaja, tror du det så".

Vänlig,men oerhört negativ vilket inte kalimero efterfrågade. Men som vanligt tycker ni som gjort ÄD eller gett upp helt eller adopterat att just _er_ lösning är bäst,men det kanske den inte är för alla andra. Vi kanske vill pröva ALLT innan vi ger upp och övergår till ÄD. Och framförallt vill vi inte bli påprackade trist statistik-den säger inget egentligen. Vi är nog medvetna om hur gamla vi är ändå och att vi inte är 20 längre,men en 20-åring kan ha ännu svårare än mig att få barn och en 42-åring lättare än den mest fertila 20-åring. Känner båda sorterna och då är det tur man inte trycker upp statistiken i deras ansikten. Den i sig förbättrar inte _vår_ sits. Vet en tjej på 42 som försökte 15 månader med första och andra gick mycket fortare så det blir 2 år mellan.

Hej igen TS.

Det känns som om tråden har börjat urarta lite sedan jag var inne sist. Anledningen till att jag ville tipsa dig om embryoadoption är att du skrev att din läkare på IVF kliniken har givit dig/er rådet att överväga äggdonation. Du skrev också att ditt förhållande är i kris och du inte vet om det kommer att hålla. Från min sida var det bara välmenat, med tanke på att fruktsamheten sjunker med åren (som du redan vet) och att det kostar ganska mycket pengar med IVF.

Av egen erfarenhet vet jag att det kan vara en svårt att ge upp tanken på biologiskt barn när man kör IVF men som adoptivmamma vet jag att det inte spelar någon roll. Däremot hade jag givit allt för att ha fått bära mina egna barn och själv föda fram dem, oavsett gener. De är helt ljuvligt underbara.

Vanlig adoption är i dag inget alternativ för den som är ensamstående, oavsett ålder. Även åldern har blivit en faktor som blir mer och mer avgörande för medgivande eller inte, är man över 40 och inte har gjort hemutredning eller stått i kö i flera år hos en organisation är det helt enkelt kört på den fronten, oavsett om man är gift och allt annat i ordning... Som sagt, mitt råd till dig var enbart av välmening.

Nu åter till din fråga: Vad säger din läkare där du gjort IVF? han/hon bör ha någon slags statistik att visa dig, både nationell och internationell.

Väl mött! och misströsta inte.

Hej så länge.

Förstår att det var därför du tipsade. Jag slukar det mesta i informationsväg så det är klart jag läst en hel del om kanske främst ÄD men också embryodonation eftersom min sambo eller exsambo har dåligt med spermier och defekta.

Detta med adoption har jag sökt i och lagt ner ganska raskt.

Läkaren på Sophiahemmet har inte sagt en siffra i procent, bara att det är tufft men att han inte nekar oss fler försök med resultaten vi fått. Han anser att det är så individuellt vilka chanser man har. Jag vet de är hårda mot oss äldre på SH, flera de nekat och då de inte säger nej vill ja hoppas det kan fungera med ivf.