Min fru har tappat intresset för mig.

Hellu!

Jag tror det kan bero på fler orsaker.
En är att man är trött.
Mycket på jobbet, mycker tankar på ekonomi kanske. Osv.
Det kan bero på att man är deprimerad.

Du skriver att du inte vill be om komplimanger.
Säg att du behövre bekräftelse.
Att du behöver höra bra saker om dig själv.

Det är oki att säga så. I ett förhållande så är det en av byggstenarna.Att man pratar och berättar hur man vill ha det. Ingen av er är ju tankeläsare.

Om jag känner mig trött eller nere så kan jag gå till min man och säga att jag behöver bekräftelse.
Han brukar då köpa blommor, godis, underkläder eller smycken eller bara ge mig en kram.

Jag tror att när det kommer till perioder när det känns så här är det dags att lära känna varandra igen.

Påminna varandra om när man träffades och varför man är tillsammans.

Ett alternativ är att du går till henne och ber henne berätta om när ni träffades.
Då kommer hon kanske minnas hur allt kändes när det började för er, det kan väcka de känslorna till liv (om de nu börjar mattas av).

Har ni möjlighet att resa bort tillsammans? Bli kära i varandra igen? (om det har mattats av).

Jag anser att det ÄR jätteviktigt att prata med varandra utan att man tex lägger skuld på varandra. Tänker efter innan du tar upp det, så att dina formuleringar inte får henne att känna sig pressad.

lämna barnen hos mor el farföräldrar en helg och bjud med henne på en romantisk helg på ett mysigt hotell.. ska väl inte göra reklam men kan verkligen föreslå detta ställe de har ju såååå otoligt trevlig nattportier hahahaha www.vann.se men finns ju självklart andra trevliga ställen där ni bara får rå om varann...

För att vara helt ärligt så tror jag att det är kört med sexet. Det är ingenting som, efter så lång tid, kan komma tillbaka bara för att du bjuder henne på en spa-weekend med trerättersmiddag, massage och en bädd med rosor. För mig är lusten någonting mycket primitivt som hunger och sömn, som man inte kan tvinga fram om man inte känner det själv.

Det som är oroande är ju att hon inte ger dig bekärftelse genom att tala om hur fin du ät, spontana smekningar, en lång kyss osv, mitt i vardagen. Någonstans får man stätta ner foten och berätta att man inte känner sig sedd men vill få det att fungera om båda är med på det.

Det sista du vill bli är en toffel som uppvaktar i evigheter. Sen sitter du är 55 år gammal, barnen utflugna och har separata sovrum med din så kallade livskamrat till hagga och du har gått miste på ett sexliv som kunnat nå oanade höjde om du hade varit smartare och bytt partner till någon som verkligen uppskattar DIG.

Att ta någon för givet är att gräva sin egen grav, vilket din partner verkar göra.

Jag håller inte med. Jag vet inte vilket kön det sitter på myndighetschef.

Men som kvinna så säger jag att det är aldrig försent för att lappa ihop en relation. Om båda vill. Och om en man anstränger sig har han/du alla chanser i världen att lyckas. Så det så.

Jag håller med myndighetschefen, och jag är tjej.

Jag har varit som TS partner i två förhållanden och när det har varit så har det varit kört. Prioritera ditt liv och dina högre, TS. Kompromissa inte bort lycka för att det är "stabilt och praktiskt". Då kommer du att ångra dig.

Jag håller inte med någon!

Prata med din fru! hur ska vi veta om det är kört liksom?

Först och främst måste ni jobba med pratet...annars blir det svårt att lösa problem!

(säger jag! lever i stormväder jag med efter 10 års äktenskap!!! hhahaha)

det behövs nog en kick i rätt riktning.skylla på ont jämt håller inte i längden.hon kanske blivit bekväm av sig.det är alltid enklast att låta bli saker.hon kan inte skylla på att hon har en liten,eftersom yngsta är 2 år.hon måste ju kunna säga vad som gör att hon inte vill.....mer än värk ibland.kanske även hon tröttnat och tycker du är lite tråkig.ni får försöka innan ni helt ger upp tycker jag.

Har du visat henne tillräcklig uppskattning? Har du gett henne hennes önskemål i sängen? Vet du vilka dessa är?

Om du svarat ja på dessa så tror jag att det är något som tynger henne. Stress, oro etc.

Går det kanske att lösa stressen/oron?

Om hon tog svalnat i känslorna tycker jag att du ska prata med henne om att du inte tycker att det håller och fråga vad hon tycker ni ska göra. Ge henne även tid att tänka och pressa inte, då blir det bara värre.

Låter lite som att hon tar dig för given. Jag kan känna igen mig lite i hur din fru är, för jag är inte heller bra på att ge uppskattning och komplimanger till min sambo (varit ett par i tio år och och har ett litet barn).

För mig är nog det som krävs att han inte ska vara så otroligt tillgänglig hela tiden. Han är hemma jämt och jag kan knappt peta på honom utan att han bli heltänd. Jag känner att jag inte hänger med i hans tempo (när det gäller att gå igång) och då väljer jag hellre att inte peta på honom. Haha. Låter väl sjukt men så är det. Han ger mig komplimanger jämt, nyper mig i rumpan om jag går förbi, kramas så fort han får chansen osv, så det är verkligen inte brist på uppskattning här, snarare tvärtom. Jag bli nästan kvävd och får aldrig känna efter själv när jag VILL och jag får aldrig sukta efter honom på något sätt. Det kan inte vara detta som är problemet i erat fall också? Överlag verkar det som att alla tänker att vi kvinnor vill ha komplimanger dagarna i ända och att det alltid är BRIST på uppskattning som är roten till det onda. Men för mig har det aldrig varit så.