Utredning efter upprepade missfall osv... Del 11

Irriterande jävla tråd. Satans miffon:
www.familjeliv.se/Forum-5-98/m45041709.html
Så jäkla respektlöst...

Nu får jag väl en varning också... *muttermutter*

Bettan: Jag tycker vi har all rätt att lipa. Vad fan vet dom? Har dom fått genomlida missfall efter missfall? Första gången jag gick igenom allt tyckte jag det var jobbigt att gråta "offentligt" och bland främlingar. har svårt för det annars också. Men nu är det liksom normalt. Hur sjukt det än låter. Men det är våran rätt. Jag började lipa idag när jag skulle berätta för läkaren om dom tidigare missfallen. Och det var så skönt när det kändes okej också från hennes sida. Det är jobbigt när folk inte kan hantera att man gråter, som vissa läkare. Det finns faktiskt en tjej på repro som genomgått 6 missfall. Det är en syster till min sambos arbetskamrat. Det kanske var hon som tog lite extra hand om dig. En stor kram till dig iallafall som genomlidigt denna hemska dag!

Irma: Ja, man förändras under resan. Mitt första missfall reagerade jag knappt över. Hade läst att i stort sett alla är med om ett, så jag skakade på mig och tänkte att det var skönt att ha det avklarat. Nummer två var rätt kämpigt, men inte "gråta offentligt" kämpigt. Nummer tre var kaos och rent helvete; då bröt jag ihop helt. Nummer fyra var ett "skaka av sig fort" och nu (nummer) fem är det tufft som fan, men inte så tufft som jag hade trott. Vilket får mig att bli orolig och undra om det kommer surt efter. Har dock helt kommit över det där med att lipa öppet (på sjukhuset iaf; i övrigt gråter jag aldrig någonsin. Hård som flinta).

Skönt att höra att läkaren var bra idag. Iaf kunde ta emot dina tårar på ett bra sätt. Det är det tyvärr få som kan. De flesta verkar tycka att det är jobbigt; ofta med följden att de stänger av helt. Var hon bra i övrigt?

BM idag var en lite "äldre" kvinna (40+).

Irma: Ett jätte stort grattis till dig!

Bettan: Klart att man får grina, stor kram till dig.

Ja blev uppmuntrad att skriva min bakgrund och så här ser det ut lite kort. Jag har även en del skrivet på min profil.
Jag 40 år gammal bor i Göteborg och har försökt skaffa barn sedan 06 och haft 2ma och 2 mf. Vi har nu i mars startat med IVF och gjorde ET i mars och negativt på stickan och nu i 2 juni ett FET med en blastocyst som sattes in. Och här börjar jag för några veckor sedan blöda och Under TD så visar gravtestetet ändå positivt. Jag har blött och haft bruna flyttningar i två veckor mer eller mindre. Torsdagen innan midsommar åker jag in och gör VUL och det kan inte se något och då gör jag ett blodprov HCG och gjorde ett nytt i måndags och det visade att värdet steg men inte tillräckligt. Kliniken kunde inte säga något ännu och nu väntar jag på att det ska bli måndag och jag få komma dit och göra VUL. Tyvärr så har jag upplevt för många missfall och tänker givetvis att detta hänt igen. Så just nu lever jag i ovisshet. Sköterskan sade att det kan vara normalt med lite stegring men med min bakgrund så vet man aldrig. Ja så set det ut!
Är det någon som vet något om det här? Tacksam för svar.
Jag har inte hunnit läsa allt ni skrivit så jag har inte hängt med tillräckligt. Ni är ganska aktiva här och det rullar på snabbt. Jag sätter mig en stund och kollar bakåt. Nu har jag läst lite och förstår litegrann. Det tar alltid en tid innan man sätter in sig. många nya namn och öden.

Bettan: Jag beklagar verkligen. Vad jobbigt! Det här resan kostar på alla sätt och vis.

Sen har jag sett att det gått bättre för andra och några är lite i samma situation som jag. Ni verkar vara ett kanongäng. Kul att få vara med här.
Ha det så länge ALLA!

sushikatten: Vad kämpigt. *kramar-om*
Man kan ju inte låta bli att hoppas lite ändå då, men jag förstår om det känns hopplöst.

Bettan: ja, jag fick en bra känsla för läkaren. Hon pratade om att det var mest synd om oss patienter med upprepade missfall. Jämfört med IVF. Att med oss hade dom inte kunskapen. Sen blev jag jätteförvånad när vi pratade kortison. Jag undrade hur bra min eksem-salva egentligen var att ta under graviditeten. Då sa hon att "vi behandlar faktiskt med kortison ibland". fattade inte om hon menade IVF patienter eller såna som oss. men hon kanske är bra?

Bettan: Jag efter 4 så vet man inte längre hur man ska ta det? Och hoppet finns mycket långt borta. Men klart att jag hoppas. Och jag kommer att kämpa vidare och förhoppningsvis så blir ett barn snart. Jaghar tyvärr åldern mot mig. Även om jag känner mig som en fräsch 30 åring. HAHA! Ta det lugnt och börja igen när du känner att du är mogen och jag har efter varje missfall börjat mensen efter. Så samla kraft och ta nya tag. Jag har försökt kolla din profil och vet inte hur gammal du är? men det kanske finns under behandlingstråden kommer att gå in där snart också. Massor av styrkekramar för det behöver man när man nyss genomgått op.

Bettan - förstår att det är skönt att det är över *kram* och att det gick förhållandevis bra.

Irma - grattis, så underbart för er!

mb - jag har letat igenom hela tidningen men inte hittat ngt brudpar, är det jag som är vimsig?

cia - *vinkar tebax*

Nyss har min mf blödning verkligen startat, blöder som bara den. På ett sätt känns det jätte jobbigt men samtidigt så känns det skönt att allt är på väg ut...
Har jätte ont i magen så jag har tagit 2 panodil och en starkare tablett så nu börjar smärtan att släppa.