5 min metoden fungerar!!!

Som sagt sa har ajg inte last Eckerberg ( last Ferbers), men jag trodde han sjalv har forskat och gjort en PHD i barns somnbehov? Sa da ar ju hans forskning vard mycket?? Och om inte nagon annan forskare inte ens tycker det ar vart modan att forska i detta sa antar jag att det inte ar skadligt da?? Det borde ju finnas hur mycket forskningar som helst sa stryker att det ar skadligt om det nu skulle vara det ( vilket jag inte tror).

Samma här min kille e 1 snart o nu väger han 13-14 kg så de e en stabil liten kille och har varit de hela tiden... Men de e konstigt hur alla dessa trådar spårar ut, varför man hela tiden tror att man inte vill ha närhet med sitt barn och varför man inte kan förstå si och så.... Absolut gör man de bästa man kan som förälder men man ska ju inte glömma sig själva och sin kropp, för de kan ta hårt både psykiskt och fyskiskt på en.... Sen att man provar olika saker för att underlätta ens vardag verkar ju vara en synd här ibland många föräldrar på fl, men jag antar väl att de e kanske dom som har haft de lätt som en plätt med sina barn och aldrig fått känna på hur jobbigt de kan vara på olika sätt......

Det finns en mängd barnläkare i Sverige som är kritiska mot bla. Eckerbergs metod, det innebär INTE att de har medel att lägga på vetenskaplig forskning kring hans metod.

Däremot finns det en forskning som hanterar den behandling barn ofta utsätts för (att bli ignorerad, att tillåtas skrika i ensamnhet längre stunder osv.) när man följer Eckerbergs metod och där finns absolut indikationer på att metoden kan vara skadlig.

Däremot är det ju ett området som är in i det närmsta omöjligt att göra långtidsstudier på och de som anser att metoden är grym lär knappast utsätta barn för den i syfte att stödja sin hypotes.

Det är inte heller säkert att metoden ger någon bestående skada, men innebär det att metoden är bra att använda? Är "tillfällig skada" som kan repareras acceptabel?

Jag tror att det är så mycket annat som kan göra barnen otrygga och inte vågar visa sin personlighet. Vi har mycket trygga barn och vi har provat 5 min metoden med båda. Funkade direkt nästan.
Tror att det är farligt att hoppa på andra människor utan att veta bakgrund eller hur deras barn är. Omöjligt för oss som bara läser inlägg att veta vad som är bäst för era barn.

Nu kommer det säkert att skrivas om att jag inte vet om mina barn är trygga, men se det vet jag. Känner mina barn lika bra som ni andra känner era.

varför är du ironisk?

jag tycker att det du skrivit är självklart. skaffar man barn så får man faktiskt ta och vara lite självuppoffrande. du pajar inte din rygg av att bära ett barn, inte ens en 14-kilosklump. inte om du bär på rätt sätt.

Kritiska...visst, men som du sjalv sager sa finns det ingen vetskap i det. Har dar jag bor ar dom flesta barnlakare valdigt positiva for sovmetoder (om du ser mina inlagg fran igar eller om det var iforrgar dar jag skriver om hur det funkar med barnlakare i USA). Sen som vi alla haller med om sa visst skadar det om du konstant ignorerar ditt barns behov, men det ar det val ingen har pa traden som inte har sagt eller??
Det ar inte omojligt att gora langtidsstudier och det ar just vad Dr Ferber har gjort. Han har forskat i sin metod i 20 ar (efter 20 ar sa borde barnet visa om det har blivit otryggt eller inte) och hans forskningsresultat visar pa att barnet inte tar nagon skada.
Sa summan av all pajkastning pa denna trad ar att NEJ, somnmetoder forstor inte ditt barn (om du foljer hanvisningarna vill saga) och JA, ditt barn kan bli en otrygg individ om du konstant ignorerar ditt barn ( men vilken foraldrar med alla hastar hemma gor det??)!!

Tyckte de va ganska korkat skrivit faktiskt, vem säger att man inte kan ge sitt barn kärlek och trygghet utan att bära hela tiden bara för att barnet kräver de, och de e väl KLART man gör uppoffringar för sitt/sina barn (inte alla då men dom flesta)... Jag hade absolut inte kunnat bara min son hela tiden då min rygg verkligen inte hade pallat de, och eftersom han väger så mycke så måste man ha båda armarna till hjälp (för att bära rätt) och de betyder att man inte kan göra ngt annat än o bära han?!,... Nu funkar inte min son så att han behöver bli buren alltid men dom stunderna han vill bli buren hit o dit sdå gör man ju självklart sitt bästa menb tyvär min kropp e ingen superkvinnokropp.... Anledningen till att jag var ironisk va för att jag anser att de e viktigt o inte glömma sig själv och sina egna behov för att kunna vara en bra mamma, har man sen inte de behovet så e de en annan femma, men de finns dom som har de och dom e inga tortyrföräldrar för de.....

ah, så det är okej att ignorera vissa av barnens behov, bara för att man själv tycker att de är jobbiga? vem är det man sätter i främsta rummet då? sig själv eller barnet?

och nej, man behöver inte använda någon av armarna för att bära korrekt. blir det mkt bärande kan man skaffa bärsele eller bärsjäl. då fördelas vikten ordentligt, och båda armarna blir fria.
tycker det är lite konstigt resonemang, att din rygg inte klarar av det. om du är en frisk människa så innebär att bära på barnet att man orkar bära ännu mer. ryggmusklerna stärks av att påfrestas. som vilka muskler som helst i kroppen.

Och människan har i alla tider burit sina barn, det är de här allra sista åren som vi börjat släppa ner dom på golvet. hur sjutton gjorde mammor innan dess? gick deras ryggar av innan de hade fyllt 25? knappast. de hade starka ryggar för att de tränade ryggarna.

Och jo, det är viktigt att inte glömma sig själv, men man ska ALLTID sätta barnets bästa i främsta rummet. inte sitt egna.

Ok jag ville inte använda detta som en ursäkt eftersom de säkerligen finns andra anledningar till att man inte kan bära sitt barn hela tiden, men min e iallafall att jag e gravid och har början till foglossning.... Och visst ska man sätta sitt barn i främsta men man ska som sagt inte glömma sig själv, jag tror inte de gör en till en bättre förälder... Men alla barn e olika och alla föräldrar e olika men jag har inte tagit skada av att min mamma inte kunde bära runt på mig överallt... Som jag har skrivit innan så va min son VÄLDIGT svår o somna när han va mindre och skrek oavsett vilket gjorde att jag till sist gav upp alla mina knep jag hade för att han skulle somna, vilket blev att vi båda låg i sängen han grät ja men de gjorde han ändå så vad skulle jag göra mer än de, han somnar fint ida och mår hur bra som helst.. Där fick jag sätta han åt sidan några kvällar och de funkar galant nu...

Att det av någon anledning inte är fysiskt möjligt att göra det barnet behöver, är ju inte samma sak som att man inte gör det för att man bara inte känner för det.
det är ju vad jag pratar om, att om det är fysiskt möjligt ska man sätta barnet före ens egna intressen. att inte bära sitt barn bara för att man tycker att det är tungt - det är att sätta sina egna intressen först.

samma sak som att lära barnen att sova. bara för att man själv inte är sugen på en läggning som tar 1-1,5 timmar så lägger man istället barnet i sin egna säng och låter det skrika sig till sömns, samtidigt som man själv ser på desperate housewives. ser du vart jag vill komma?

så förstår jag inte alls vad du menar nu. du pratar om att din pojke visserligen grät när han skulle sova, men att ni båda låg i sängen till han somnat? det är ju ingen 5-mm, och jag gör ofta så med min pojke. är han övertrött så grinar han jättemkt när han sova, och jag ligger bredvid, håller om han och pratar lugnt tills han lugnat ner sig och somnat.
har du använt 5-mm eller inte? *förvirrad*