5 min metoden fungerar!!!

?? du måste skoja.

man ska vara precis så snabb man kan på att ge barnen tröst, när de behöver det. att neka barnen tröst när de är ledsna av någon anledning är att förstöra dom i grunden.

och man ska bära på barnet så mkt barnet vill. blir det en himla massa bärande så kan man skaffa bärsele eller bärsjal, så underlättar det. det är oerhört viktigt att lyssna på barnets signaler, och vill barnet bli buret så ska det inte vara så jävla svårt att lyfta upp det.
förr eller senare kommer barnet att vilja ner på golvet själv, och börja krypa, gå och springa runt. så man bär inte runt barnet tills det är 15.

Jag är så less den här attityden att man skaffar barn, och sen ska de klara sig själva samtidigt som man själv hittar på det man känner för. vafan, vi går hemma åtminstone ett halvår, och ska inte göra nåt annat än tillgodose barnets behov. varför är det så svårt att sköta det jobbet?!

Om ditt barn inte behövde bli buren jämt så behöver man inte göra det heller. Men om ett barn behöver det för att må bra, så har inte behoven blivit tillgodosedda om man inte bär barnet. så dina meningar går inte alls ihop, om det är så att du har ett barn som vill bli buret.
och så måste jag få fråga: vad är fel med att bära sitt barn, eftersom du tycker att man inte ska göra det?

sådärja, paranoida hjärna? nu pratar du som att du känner mig, och vet hur jag är och resonerar. det är oerhört dumt gjort av dig.

--

Och jag anser definitivt inte att du har "hängivit dig totalt" åt din son om han har fått skrika sig till sömns, som du har beskrivit i något svar här efteråt.

varför är du ironisk?

jag tycker att det du skrivit är självklart. skaffar man barn så får man faktiskt ta och vara lite självuppoffrande. du pajar inte din rygg av att bära ett barn, inte ens en 14-kilosklump. inte om du bär på rätt sätt.

ah, så det är okej att ignorera vissa av barnens behov, bara för att man själv tycker att de är jobbiga? vem är det man sätter i främsta rummet då? sig själv eller barnet?

och nej, man behöver inte använda någon av armarna för att bära korrekt. blir det mkt bärande kan man skaffa bärsele eller bärsjäl. då fördelas vikten ordentligt, och båda armarna blir fria.
tycker det är lite konstigt resonemang, att din rygg inte klarar av det. om du är en frisk människa så innebär att bära på barnet att man orkar bära ännu mer. ryggmusklerna stärks av att påfrestas. som vilka muskler som helst i kroppen.

Och människan har i alla tider burit sina barn, det är de här allra sista åren som vi börjat släppa ner dom på golvet. hur sjutton gjorde mammor innan dess? gick deras ryggar av innan de hade fyllt 25? knappast. de hade starka ryggar för att de tränade ryggarna.

Och jo, det är viktigt att inte glömma sig själv, men man ska ALLTID sätta barnets bästa i främsta rummet. inte sitt egna.

Att det av någon anledning inte är fysiskt möjligt att göra det barnet behöver, är ju inte samma sak som att man inte gör det för att man bara inte känner för det.
det är ju vad jag pratar om, att om det är fysiskt möjligt ska man sätta barnet före ens egna intressen. att inte bära sitt barn bara för att man tycker att det är tungt - det är att sätta sina egna intressen först.

samma sak som att lära barnen att sova. bara för att man själv inte är sugen på en läggning som tar 1-1,5 timmar så lägger man istället barnet i sin egna säng och låter det skrika sig till sömns, samtidigt som man själv ser på desperate housewives. ser du vart jag vill komma?

så förstår jag inte alls vad du menar nu. du pratar om att din pojke visserligen grät när han skulle sova, men att ni båda låg i sängen till han somnat? det är ju ingen 5-mm, och jag gör ofta så med min pojke. är han övertrött så grinar han jättemkt när han sova, och jag ligger bredvid, håller om han och pratar lugnt tills han lugnat ner sig och somnat.
har du använt 5-mm eller inte? *förvirrad*

jo, du har ju inte använt någon variant alls på 5-mm. du gör samma sak som jag gör. ibland vill inte barnen sova, pga att de är överstimulerade, eller övertrötta eller liknande. då gråter dom. att man ligger bredvid dom och lugnar dom, tröstar dom och myser med dom tills dom somnat är absolut ingen variant av 5-mm, jag lovar.

Jag gör också så, ofta somnar min pojke efter några minuters mysande, men ibland gråter han och vill upp igen. att då visa att det är läggdags och att man stannar i sängen är inte fel. det är helt rätt gjort.

3 månader?! fruktansvärt. man ska inte utsätta barn under 6 månader för några metoder, och man ska absolut inte försöka rota i och styra barnets sömnmönster.

illa.

Jävligt ledsamt med de föräldrarna som använder sig av de här metoderna på barn som är yngre än 6 månader. fram till barnet är 6 månader är det enbart behovsstyrt. äta, sova, bajsa. och allt det i tryggheten från mamma. gärna pappa också.

ett barn under 6 månader har ingen som helst tidsuppfattning, och att skrika i 5 minuter kan lika gärna vara densamma som att skrika i en hel natt, de vet inte skillnaden. och visst - tillslut slutar barnet att skrika. vet du varför? för instinkten skjuter in. lämnar man ett barn ensam i skogen så skriker det, och kan skrika i flera timmar, tom. men när barnet inser att ingen kommer att hämta det, så tystnar skriken för överlevnadsinstinkten sätter in. det är mindre risk att vargarna eller nåt annat rovdjur hittar ett tyst barn, än ett som skriker.

fy vad ledsamt.