Pumpning

Hej! Jag fick min dotter i v 27. Jag kom igång lite segt med pumpningen. Men sedan pumpade jag som en galning i 7 veckor! Det tog fruktansvärt mkt på mitt psyke, och önskar att någon sagt åt mig att sluta! jag var helt knäckt! Man blev helt tokig när det bara kom en skvätt på botten. Jag testade allt, drack lättöl, drack ett te som ska hjälpa, Luzern tee. Men 12 dagar är inte så mkt, pumpa var 3-4 timme någon vecka till, annarsa hade jag gett upp. Ju mer man pumpar ju mer tror kroppen den behöver producera. Så testa ett tag till, men gå inte ner dej, dom växer på ersättning oxå, min tös är 4 idag och mår superbra! Även lilla syster idag 6 mån har fått ersättning och har inte haft immun problem eller så!
Lycka till

fick aldrig igång min mjölk någe bra, jag pumpade i 3 månader men fick högst ut 20ml per gång så lilleman är uppväxt på ersättning.

Jag fixade inte handmjölkningen alls, men så fort jag fick prova med pumpen gick det bra. I början pumpade jag var 3-4 timme dygnet runt, men sedan kände jag att jag mådde bättre av att sova, visst hände det att jag vaknade för att jag hade läckt i sängen.

Jag märkte också att de flesta andra hade det betydligt svårare. Mår man inte bra själv så reagerar kroppen. När min dotter blev väldigt sjuk fck jag mindra mjölk och den fick en annan färg. När hon sedan mådde bättre så gick det bättre för mig med.

Tänk på att även många som får barn i "normal tid" har svårt för att pumpa. När man då dessutom mår sämre själv är det inte lätt. De som vet säger att det är lättare att amma än att pumpa så om du lyckas pumpa ut 10 ml varje gång så gör du ett bra jobb. Orkar du inte längre så finns det ju andra lösningar. Och din dotter har hunnit få ganska många mål mat med din mjölk, så känn dig stolt!

Lycka till med både bebis och pumpning.

sätt aldrig press på dig själv, det är absolut viktigt att du mår bra. (så bra man kan må när man är mitt uppe i vårdtiden)

Jag själv pumpade i 3½ månad var tredje timme oavbrutet (förutom då jag sov) det var mitt sätt att hålla kontrollen över mig själv. Men det var inte smärtfritt. Varje gång mjölken minskade blev jag ledsen, men gav inte upp. Det var i mitt fall värt varenda sekund med pumpen. Sonen började helamma TROTS sin svåra BPD, trots respiratorvård och trots 12 veckor i CPAP. Både han och jag kämpade in i det sista. Därför är amningen mig guld värt idag.

Jag tror inte på att man ska köra över sig själv om man mår dåligt. Men belöningen är desto bättre om man känner att man orkar.

Och varje droppe mjölk ditt barn får av dig är värt så mycket. Ta hand om dig själv!

Hej! Grattis till lillan!
Jag fick min lille son i v 28+3 och hade som du väldigt lite, i mitt tycke, mjölk från början. Ungefär som du...10 ml. Jag fortsatte dock och försökte tänka att detta är mitt bidrag till min bebis när nu så många andra är inblandad i hans skötsel...för att han ska växa och hålla sig frisk! trots att jag tyckte det var lite så räckte det för att förse honom med mat under hela tiden på Neo + att vi fick med oss nerfryst mjölk hem vid utskrivningen! Med tiden blev det mer, men aldrig så mycket som full flaska.Som mest kanske 50 ml med pumpningen. Ammandet kom i gång väldigt bra för oss och att amma är något helt annat än pumpning. Nu drygt 6 månader senare så ammar jag fortfarande. Lycka till och tänk inte så mycket att det är lite utan att det lilla är bättre än inget.

Det är lätt för mig att säga att du inte ska ge upp eftersom jag hade lättsamt med pumpningen (pumpade i 3½ månad och donerade 27 lite mjölk på två av de månaderna). MEN jag vet (jag har sett) hur fruktansvärt tärande det kan vara att inte få ut "tillräckligt" med mjölk.

Några funderingar bara: får du stöd av omgivningen när du ska pumpa?
Vi hade en "mjölkträff" på neo med en underbar barnmorska som tyckte att den viktigaste personen för amningen egentligen var pappan. Får inte mamman stöd av pappan (eller någon annan närstående) blir det ytterligare en tyngd att bära när man redan är nere av den svåra situationen.
Sedan var den första frågan hon ställde "Hur har ni beslutat att föda upp ert barn?" Hon menade att det var ett val man gjorde, ville man inte amma så skulle man inte tvingas göra det heller.
Be gärna om hjälp av en barnmorska (ett samtal, pumpningsteknik, något annat som just du känner att du skulle vilja veta).

Be någon om hjälp (kräv )när du ska pumpa;
*någon som hämtar dryck åt dig (jag blev alltid tvärtörstig när jag pumpade/ammade) och "städar"/bär pumpgrejor efteråt,
*kanske någon kan ge dig fotmassage för att du ska kunna slappna av,
*försök se ditt barn framför dig när du pumpar (ett foto kanske hjälper till),
*gör dig en målbild t.ex. att när ni kommer hem från sjukhuset vill du helamma och föreställ dig då en amningsstund om några månader hemma i en skön fåtölj ,
*föreställ dig hur du ser ditt barn sondas med din livgivande mjölk och blir piggare tack vare det du har gett henne,
*lyssna på avslappnande musik när du pumpar,
*drick mycket vatten (inte bara när du pumpar, kängurusittning kan vara nog så fysiskt ansträngande)
Om du istället för att bli uppåt av dessa "målbilder" så skippa dem och testa något annat istället.

Sedan vill jag säga att ditt barn klarar sig även utan att du sliter ut dig för att ge henne det som kanske känns som enda alternativet just nu. Det finns ju sådana som jag som hade alldeles för mycket mjölk, som gärna delar med oss av de livgivande dropparna!

Välkommen till vår EPT-tråd om du ännu inte har hittat dit:
www.familjeliv.se/Forum-3-142/m43335403.html
Kram

Tack så mkt för tipsen, har nu fått ett nässpray som ska hjälpa utdrivningen, får se om det hjälper.

Hej
Hoppas att sprejen har hjälpt.

Det viktigaste rådet jag kan ge, förutom att dricka mycket, är att försöka att inte stressa upp dig över hur mycket du pumpar. Jag vet att det inte är lätt men försök, det blir annars lätt en ond spiral eftersom stressen och oron i sig gör att productionen kan minska. Jag försökte hela tiden tänka på att lite är bättre än inget och på att det inte är hela världen om mitt bidrag måste drygas ut med ersättning.

Att pumpa på natten är bra eftersom det stimulerar productionen men gå inte upp mer än en gång max innan det är dags att börja ta hand om den lilla också på nätterna. Sömn är viktigt, passa på att sova medans du kan.

Glömm inte att torrpumpa. Det är inte skönt men barnet torrsuger för att tala om att det vill ha mer mat så att productionen går upp. Så torrpumpa alltid en liten stund efter att det inte kommer mer.

Prova handmjölka om du inte redan provat. Jag tyckte att det ibland kunde vara lättare att få mjölken att rinna till om jag använde händerna istället för pumpen. Det mekaniska i pumpen kan störa. Jag brukade mjölka för hand efter att jag inte fick ut mer med pumpen och kunde då få ut några ml till. Eller prova att starta för hand för att sen använda pumpen.

Lycka till

Jag fick min son i 27+5 pga havandeskapsförgiftning. Det var inte lätt att pumpa. Var ständigt "efter" hans behov. Jag pumpade ut för 22ml/mål och han låg på 25ml. Pumpade enl. Lund instruktionerna 5 gånger per dag och när jag skulle öka 6 ggr per dag. De tyckte inte man skulle pumpa på nätterna då man behöver sin sömn också.

Men vändningen kom när han ÄNTLIGEN sög från mitt bröst. Jag fick värsta dollyparton brösten . Jag kunde helamma när han blev fullgången och har nu ammat sista gången på hans 1-års dag.

Mitt råd är försök att inte hetsa upp dig över mjölkproduktionen. Jag höll på att ge upp många gånger, dessutom var jag ju svårt sjuk i början. Men det är nu i efterhand helt klart värt att fortsätta att pumpa och övningsamma. Från att han slickade på bröstet första gången till att jag kunde helamma tog det 1,5 månader.

Var beredd på att det tar tid, hetsa inte upp dig men försök att ha i åttanke att sitta på en parkbänk på ett mysigt torg i skuggan och kunna amma. Det är väldigt mycket enklare och nyttigare för barnet att ammas än att äta ersättning. Men skulle det inte gå så mår ju flaskbarnen också ypperligt .

Min dotter är född i v 28+4 och jag pumpade i fem veckor, sedan orkade jag inte fortsätta. 20 ml vid en pumpning var en bra pumpning. Det kunde lika gärna bli 10 ml. Mjölken räckte aldrig till för att täcka hela dotterns behov. Jag pumpade var tredje timma, gick även upp en gång på natten. Eftersom jag aldrig fick mer än kanske 80 ml per dygn fick jag ofta frågan av personalen hur jag pumpade och hur ofta jag pumpade. Trots att jag pumpade var tredje timma och under flera dagars tid intensivpumpade varannan timma, drack mycket när jag var hemma (inte när jag skulle sitta kängeru), provade lättöl, massage, titta på en bild av dottern mm så fungerade det inte. Jag har aldrig mått så bra som när jag beslutade mig för att sluta pumpa. Dottern fick ju ändå mjölk från mjölkbanken. När hon blev 7 veckor började de blanda in lite ersättning och det gick jättebra och hon äter sedan 3½ månad bara ersättning.

Jag önskar att någon berättat för mig att det var vanligt med svårigheter att få igång mjölkproduktion med en prematur bebis. Då hade jag nog mått betydligt mycket bättre.

Jag pumpade bara under neo tiden 6 dagar.Andra dagen vaknade jag med blött säng,full med bröstmjölk.Jag var jätte nära att få mjölkstockning men pga pumpningen så blev det inte det.

Jag läste inte igenom svaren så noga nu, så många har nog redan sagt samma sak. Annars så får du höra det för första gången nu.

Känns det rätt att pumpa, så gör det. Det kan dröja länge innan mjölken kommer igång såpass att du kan helamma ditt barn när hon väl börjar ta bröstet. Det kan också vara så att mjölken kommer igång redan om nån vecka, och att du pumpar fulla måltider var tredje timma.

Jag födde i v. 33+5 och sonen var alldeles för svag för att kunna amma, så jag fick sitta i det där j*vla pumprummet var tredje timma. Bara ljudet av maskinen kunde få ens mjölk att sina. Från början var det 15-20 ml per gång. Men när Lilleman blev stark nog att söka sig till bröstet och snutta lite, lite, lite, så ökade mjölkproduktionen enormt. Jag pumpade 50-60 per gång och gjorde det ett par dagar. Sen blev Lilleman matt, orkeslös och ville inte alls hjälpa mamma. Då sinade också mjölken, men istället för att sätta mig i pumprummet och bara få ut 10-15 ml igen så gav jag upp. Försökte med handpump när vi kommit hem från sjukhuset, men utan resultat. Nu växer han och går spikrakt uppåt på tillväxtkurvorna, och det tack vare ersättning.