Pladderbebisarna Del 7

Heja Thezz! Det drar nog igång på riktigt snart!
Det var segt för mig också när Polly föddes. Jag trodde det skulle gå racerfort eftersom det var andra barnet, men jag hade ju småvärkar från typ 10-11 på förmiddagen och sen satte det igång på riktigt vid 20.30 på kvällen.

zago: Nej vad tråkigt! Hoppas ni får det till slut även fast ni inte har mycket spelrum kvar!

zago: Det är bra tänkt, ni måste ha en bestämd gräns och hålla er till den, annars är det lätt att det drar iväg som sagt.

Här är jag. Gick hem från jobbet, hade världens huvud- och nackvärk. Har sovit lite men känner mig helt dimmig i skallen.
Det har varit mycket nu ett tag, jag mår inte jättebra igen. De flesta dagar känns det som om jag sitter bakom en glasruta liksom. Huvudet hänger inte med. Det är trötthet och stress och allt möjligt som ligger bakom. Trotsiga barn. Min ångest. Lite blandat med andra ord.

Jag vet ju att jag är i en svacka, har varit det en period nu. Sen tror jag att en del av problemet är att jag har så svårt att slappna av, jag hoppar högt så fort något låter, även nattetid. Jag kan inte koppla bort huvudet liksom.
Jag vet ju också att det blir bättre och jag jobbar massor med mig själv, men ibland trillar jag igenom. Det är så energikrävande att hela tiden skälla på sig själv och "tänka om, tänka rätt" liksom. För det är mitt problem, jag är "programmerad" att tänka fel.

Jag känner mig iaf grundligt slutkörd och jag har ingen jättebra lösning på det heller. Barnen tar ju mycket energi, men samtidigt vill jag inte vara utan de för länge heller. Just idag tror jag att mycket handlar om det här med husköpet. Efter flera månaders funderande och väntan och räknande så är allt påskrivet och klart och då liksom kollapsar mitt huvud.

Hanna: Jag går ju i KBT fortfarande. Men inte så ofta längre. Jag vet ju att jag måste lära mig tänka från början liksom, bygga upp helt nya tankebanor och det är skitsvårt.

Jag ska lägga mig och vila igen tror jag.

Hanna: Nej så ofta har jag aldrig fått gå! Nu har jag 1,5 månad till nästa besök, vilket är väldigt långt iofs. Egentligen var förra besöket mitt sista, det är bara korttidsterapi som erbjuds via vc. Max 10 besök, vilket jag har överskridit. Men jag har fått gå mer eftersom jag dels hade akuta problem och dels mycket problem bakåt.
Det som känns synd är att det är min uppväxt som gjort att jag mår som jag gör idag. Många förstår nog inte hur lätt det är att påverka barnen genom uppväxten, min mamma skulle aldrig kunna hantera det om hon fick veta sanningen bakom hur jag mår.
Nu har jag iaf legat i sängen och klappat diverse katter en stund och snart kommer J hem, vi ska åka  till banken och sälja fonder så att vi har kontantinsatsen på  huset i nästa vecka.

Tillbaka efter en kväll med fotboll. Tyvärr inte något roligt resultat men det var väldigt trevligt att komma ut och iväg.

Jag mår ju inte så dåligt att psykakuten är aktuellt. Det jag måste jobba på när jag mår så här är dels att komma ihåg hur jag ska tänka och dels att försöka vara rationell och dessutom sysselsätta mig med annat. Jag vill gärna sätta mig i lugn och ro och grotta ner mig i mina destruktiva tankar men det ska jag verkligen inte göra.
Nu känns det bättre igen, ska lägga mig eftersom jag är trött.
Och det är inte så konstigt, det är bara det att med min hypokondri tror jag att jag är allvarligt sjuk varje gång det är något fullkomligt normalt. Dessutom frammanar jag det mesta själv.

Hanna: Vad trist att det har avtagit igen! Hon kommer säkert idag ändå!

Nu måste väl Thezz ha fått iaf?!

Ny dag, nya tag! Sovit okej i natt (lite jobbigt igår en stund, vaknade flera gånger och det var lite jobbigt) och idag blir det full fart. Laban ska på kalas på lekslottet och dessutom är det jättefint väder så vi hittar förhoppningsvis på något roligt även efter.

Vad händer? Ingenting, eller?

Hanna: Ett tips för att skydda sätet är att köpa sånt där sätesskydd som finns på bl.a Babyland. Vi har det i bilen och det är jättebra måste jag säga.