Kajolajo skrev 2009-02-07 21:29:15 följande:
De två bästa låtarna gick vidare! Jippi Yeah Af Ugglas var också bra förstås, men hon får ju två chanser till. 
Menar du Alcazar? En av de två som gick vidare? Jag gillade just de två som gick vidare samt Caroline Af Ugglas. Resten var ganska sunkiga... Alcazar gillade jag förvisso inte så mkt som låt - däremot var jag barnsligt förtjust i outfiten! 80-talet möter 2000-talet - me like!
DND, jag förstår att det känns jobbigt, men jag håller med, ofta känns det jobbigare när vännerna är gravida än när de fött sina barn. Fast visst fortsätter det vara jobbigt till en början ändå, att möta en nyfödd när man själv inte har ngt barn i famnen är inte alltid så lätt. Mycket beror dock på hur föräldrarna hanterar det, hur mkt de vet om ens egen sorg och så där. Kan du prata med din vän om din sorg och att du också samtidigt är glad för hennes skull?
Själv tycker jag att det är lättast att umgås med småbarn om föräldrarna låter en få möta barnet utan att de övervakar som hökar. Om jag själv kan få gosa med barnet utan att de kontrollerar varenda rörelse. Då tycker jag t.o.m. att det är riktigt mysigt och glömmer faktiskt lite för ett ögonblick min egen situation. Men är föräldrarna riktiga "curling"föräldrar då tycker jag det är jättejobbigt. Ungefär som när gravida sitter och klappar sin mage och man måste sitta och titta på. *yack*
Just nu har jag dock typ samma beteende själv i drömmarna. Jag drömmer sedan någon vecka tillbaks om mitt barn varenda natt. Vi kramas och kramas och kramas. I natt lät jag inte sköterskan få hålla i barnet över huvud taget efter att jag fött fram det. Jag sa till henne "Jag har väntat så länge på det här barnet att nu vill jag inte släppa det ifrån mig. Du får gå och kontrollera ngt annat barn." 
Jisses. Snacka om att jag inte lever som jag lär.
Hej Tjejer! Har idag varit och sett det mest ljuvliga jag någonsin sett - min bebis! Vi var på Tittut och fick se bilder i 3D - så häftigt!!! Vi kunde så lätt se ansiktsdragen, mest verkar han (vi tror att det är en han att döma av utseendet fast vi vet inte) vara lik sin far dock (hittade inte mkt av mig i den bebisen). Jag är så kär... Vill ni se några bilder finns de i mitt galleri. Fick också reda på att bebisen var en riktig fetknopp(!) . Han låg 9 dagar före sin viktkurva.
Hej alla nya förresten! Ett snabbt svar till adlit också. Albyl eller Trombyl (samma sak) kan man äta av lite olika anledningar. Som BettanB skriver är det blodförtunnande, så dels är det bra om missfallen beror på att man lätt bildar blodproppar som stryper näringstillförseln till bebisen. Dels är det bra om det är immunologiska orsaker som ligger bakom missfallen. Hur det fungerar rent konkret i det senare fallet kan jag dock inte svara på för jag har ingen medicinsk utbildning what so ever.
Nu drar jag på Teambuilding i två dagar tyvärr. Vi ses igen onsdag kväll! God natt alla söta!
Tillbaks igen! Verkar som att jag missat ngt i inställningarna vilket gjort att ni inte kommit in i mitt bildgalleri. Nu har jag gjort de nödvändiga inställningarna hoppas jag. Kan ngn gå in och titta och se om ni kan se bilderna?
Nu verkar det funka va?
Lycka, sd har inte lagt sig, dock har det blivit väldigt mkt bättre, men jag har nog mellan 20-30 sd/dag, fast nu ger de sig efter 20 sek så det känns helt ok.
BP, nej vi fick inte se ngt flöde men Tittut menade på att om bebisen ligger på sin kurva så behöver man inte oroa sig för flödet eftersom då får bebisen den näring den behöver. Och min är ju tydligen lite för stor och fet för sin "ålder" så då kände jag mig lugn.
Cia, eller hur? Vilken j-kla snok! Jag skyller omedelbart på pappan 
, men Tittut menade också på att den kan bli lite överförstorad vid UL och att det beror på UL, inte på att näsan är gigantisk. Men på pappans sida finns faktiskt lite bredare potatisnäsor så vem vet... hoppas inte dock.
Cia o krabaten skrev 2009-02-10 09:46:58 följande:
även om det kan vara sjukt svårt att leva efter ibland. Håller även med Lycka om att det är lättare nu att vara lycklig över graviditeten när man kommit så långt att man kan känna sparkarna dagligen. Men visst, samtidigt är det som Finesssan skriver att man riskerar ju på ngt sätt att förlora mer ju längre man kommer. Tycker dock att mitt besök på Tittut hjälpt jättemycket för att börja glädjas på riktigt! När jag fick se min bebis var det kärlek vid första ögonkastet och för första gången förstod jag på riktigt(!) att jag faktiskt har en bebis, min bebis(!), i magen. Och att även om det skulle hända ngt nu så har jag faktiskt ett barn, ett riktigt barn, och den känslan är fantastisk. Jag hoppas så att vi alla här inne kommer att få känna den känslan en dag, gärna snart!
Gick just in och läste i Snozies blogg och hon har fått en liten Lowa!!!
Har ni läst Birros blogg de senaste dagarna? Jag ryser så vackert är det...