Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Poppy: Skönt ändå att livmodern var fin! Alla dumma läkare kan dra åt skogen. Klart du ska hitta någon som skriver ut F! Jag tror mig ha hört att hon du ska till nästa vecka gör det. I annat fall finns ju alltid plastikdoktorn som Kajolajo var hos. Nån som hört nåt från henne, förresten?

Ego: Var på rutin-ul idag och allt var bra! det bor en liten akrobat i min mage - huvudet upp och fötterna likaså! Nu måste det gå vägen.

Vinkar till er andra!

Lycka: Tack! Mycket intressant blogg du har hittat.

mamarazzi: Grattis i efterskott!

LillaD: Inte så konstigt att du är nere ändå med tanke på allt som har hänt. Och hormoner och oro för nya bebisen gör väl knappast saken bättre. Men snart är våren här, kanske vänder det? Kramar

LillaD: Jo, jag har nog landat... Men som alltid känns det ändå overkligt efteråt. Finns det verkligen ett pyre därinne? Eller har jag bara inbillat mig alltihop, för att jag så gärna vill? Och lurat alla... Jag tror att det är lite som Lycka skrev, att det är därför jag inte velat visa magen. Känner mig mest uppblåst! Men nu finns det faktiskt en ganska stor kula där (måste vara mer än mat i den!), som kanske får synas på måndag även om det tar emot... Har svårt att känna mig "naturlig" på nåt sätt. Men nej, vi frågade inte om könet! Känns det nåt bättre nu, vännen?

Bettan: Vissa hormonprover ska ju tas på särskilda dagar i cykeln. Får du komma dit nästa cykel?

Fröken Joper: Vet du hur man kan behandla bristen?

Babblar: Jobbigt...

Kajo: Hej på dig!

Bettan: Trist inställning! Men man hittar ju nästan aldrig något "fel" i de vanligaste proverna. Bara att få det överstökat och sen hitta någon som vill behandla ändå.

Lite mer ego nu, måste skriva av mig lite... Läs ni som orkar.

Jag är verkligen jätteglad för att det gick bra på ul igår. Ändå känner jag mig så deppig idag. Ensam. Mina gamla kompisar är i princip antingen gräddfilare eller singlar. Gräddfilarna har jag glidit ifrån, de vet inget om mina mf och skulle nog inte förstå heller. Singlarna umgås jag med ibland, men de har ofta så mycket för sig och vill ut och festa och träffa NYTT folk. Dessutom tycker de att det är lite jobbigt varje gång någon blir gravid, så jag är väl inte drömsällskapet heller. Jag känner verkligen inte för att ta upp bekantskapen med gräddfilarna, vi är så olika på många sätt och har egentligen inget gemensamt mer än att vi känt varandra länge. Och hänga på krogen med singlarna orkar jag inte. Känner mig bara tråkig. Så det känns inte som att jag nästan har nån att dela graviditeten med (nu när jag ska börja NJUTA ). Förutom mannen och den närmaste familjen förstås... Vet inte om det är hormoner som ställer till det men jag känner mig plötsligt helt ensam...

Intressant att läsa om protein C. Fy sjutton vad tufft att gå igenom 15 mf! Men vilken lycka att det gick vägen sen. Ska kolla mina prover om jag tagit det, men det verkar ju vara ungefär samma blodförtunnande behandling som mot immunologiska problem?

Tack alla rara tjejer som läste mitt inlägg när jag var så nere. Jag har ju själv valt att inte träffa mina f d vänner när allt kändes så hopplöst med mf osv. Men nu när jag äntligen börjar våga tro på bebis blir det ändå fel... Fast det finns ju folk omkring mig som jag kan prata med och som känner till allt, bara det att det är främst mannens vänner och inte mina. Förmodligen det som känns jobbigt också, jag har alltid haft mycket vänner omkring mig och varit väldigt självständig i förhållandet. Men är man två ska man väl kunna dela på vänner också... Och sen finns ju hela den underbara tråden förstås!

LillaD: Hu vilken hemsk reaktion från din väninna! Som om det vore ditt eget fel! Jag är ganska säker på att jag skulle få liknande reaktioner av gräddfilarna. Vissa kan helt enkelt inte förstå. Hur mår du idag?

Det är inte bara graviditeter och mf som har fått mig att dra mig undan från "mina gräddfilare", mycket annat som viktiga värderingar i livet etc. blir tydligare med åren och varför umgås med folk som man inte kan vara sig själv med? Sist vi sågs ojade de sig över hur korkade de hade varit som velat vänta med att berätta om graviditet nr. 1 pga oro för mf. Inför graviditet nr. 2 visste de bättre - "klart man vill berätta för alla om man får mf!" Förutsatt att man blir gravid igen direkt efteråt och får en ny bebis 9 månader senare... Kan lova att de skulle ha skruvat besvärat på sig om jag berättat om mina mf.

Poppy: När är det du ska till nya gyn?

Idun: Välkommen hem! Hur har du haft det i fjällen? Hur mår Lill-Idun? (Eller Lill-Idude? ) Jag tror som du att det är lättare att umgås med andra som har haft det tufft, oavsett vad. Eller som åtminstone inte har en sån perfekt fasad och ser ner på andra som inte gör allt i deras ordning (först stor bostadsrätt/hus, sen förlovning, stort bröllop, två barn med två års mellanrum osv.) Förmodligen därför jag trivs bättre men mannens vänner.

DND: Jag förstod inte riktigt hur du menade, var mannens spermaprov dåligt? Jag har plussat innan bim med mina mf, men det säger ju inget om graviditeten och är verkligen inget att skryta med. Senast testade jag inte innan bim och är fortfarande gravid. Kram

Trådträff vore kul!

Vad roligt om vi kan ha flera olika trådträffar runt om i landet, så att alla kan vara med! Jag satsar på Stockholm och kan nog både i april och maj, vad jag vet nu. Men när i maj är Iduns BF?!

DND: Jag tror som Lycka, att det bara behövs bildas en ny fräsch "armé" vilket tar 3 månader. Ang. proggen så vet jag inte alls, för mig var det ju tvärtom att tempen var hög i ytterligare tre dagar efter att jag tagit sista. Men kanske är din termometer inte helt tillförlitlig? Hur stor sänkning handlar det om?

mamarazzi: Känner så igen mig i hur du känner ang. att sluta med proggen. Men inget hände, förutom en minimal blödning ca 2-3 veckor efteråt så det hade nog inget samband. Dina blödningar beror säkert på sköra slemhinnor eller lättblödande tapp. Ignorera och lyckligt gravid låter bra!

Poppy: Tack vännen, jag mår bara fint! Börjar känna lite mer bestämda rörelser nu så jag är ganska säker på att det är bebis. Tom mannen kunde känna en liten buff häromdagen. Hur mår du själv? När ska du till dr A?

Idun: Skönt att du mår bra igen! Idude får se till att hålla igen helt enkelt!

Kollade in mini-mama - mycket stilig!

Idun: ...hålla igång skulle det ju stå...

Underbart med trådträff i april, med trippelt finbesök från Skåne och Uppsala!

DND: Kunde inte uttryckt det bättre än Bettan. Oroa dig inte för din mamma! Kram

Hella: Glömde säga lycka till igår, hoppas bebis snart är ute!

LillaD: Ingen har sagt nåt till mig, men några har smygikat och en frågade kollegan om det var nåt på g... Spännande med textmässan, ska kolla in länken!

Idag har jag varit och lyssnat på hjärtat, det lät SÅ fint tyckte bm! Och nu är jag halvvägs. Jag är lycklig!

Kram till alla!

Lycka: Vilken akrobat!

Idag träffade jag en kollega som varit sjukskriven en tid. Hon berättade att hon hade fått missfall efter flera IVF-försök. Det kändes helskumt att vara på "andra sidan" och nu gruvar jag mig för om jag sa rätt saker... Hon vet inte att jag är gravid och jag ville inte säga nåt heller, eftersom jag vet hur jobbigt det kan vara att tvingas gratulera till andras graviditeter när man just har haft mf. Dessutom stod vi ganska öppet i korridoren. Men hon kommer ju snart att få veta ändå. Funderar på att berätta för henne om min historia. Vad tror ni?

Vinkar till alla!

Jag sprang på kollegan igen senare samma dag och berättade för henne om mina mf. Hon hade såklart redan misstänkt att jag var gravid, så det var bra att jag berättade! Som flera av er skriver så är det ju lättare att glädjas med andra som har haft det svårt, kanske för att man förstår varandra bättre? Så nu hoppas jag att kollegan inte behöver känna sig lika avis på mig och att hon känner sig mindre ensam när hon känner någon annan som har fått mf.

Mom: Jag har nästan tyckt att det har varit svårare att träffa bebisarna, ju mindre desto jobbigare. Mammorna kan man ju liksom känna agg (avundsjuka) emot, men bebisen själv är ju alldeles oskyldig och försvarslös. Dessutom kan det vara väldigt jobbigt med fysisk kontakt med bebisen, att känna det lilla livet i famnen - då går det liksom inte att värja sig mot känslorna...

Poppy: Jippi att dr AS var bra! Förstår att du är ivrig, men snart är det din tur!

LillaD: Nämen hallå din stackare att må så dåligt fortfarande!

Babblar: Jag har också som svag mensvärk ibland, men antar att det är växvärk?

Vinkar till er andra!