RÄDD!!!

Hej TS!

En sak som måste klargöras är att ingen upplevelse är den andre lik oavsett vem du är eller hur många förlossningar du har gått igenom, vare sig det är vaginalt eller KS. Jag förstår din rädsla och vad du är rädd för, men är det inte lite "självplågeri" att läsa om vad andra hade så svårt med? Vad som kanske gjorde jätteont för ngn blir en baggis för dig eller tvärtom. Försök istället att cleara dina tankar och prata med en profissionell aurora så att du får hjälp/stöd med precis det du behöver.
Läste ovan att ngn hade haft en aurora som bara romantiserade det hela, är du rädd för detta så ställ krav! När du träffar din kommande aurora så säg det; jag VILL inte att du ska romantisera, bortförklara eller vad det nu kan vara. Det är man skyldig sig själv.

kram

Jag var iofs inte förlossningsrädd innan, men jag kanske får skriva i denna tråd ändå?

Visst gör det ont med värkar, men det finns ju bedövning att få! Jag hade jätteont när jag kom in till förlossningen och tog därför en EDA. Efter det kände jag inte av värkarna alls. Jag låg i 4 timmar och småpratade med min man och undersköterskan och tittade på kurvan när värkarna kom. Men kände inget av dem. BM fyllde på dosen när värkarna började smyga sig på igen. Jag var fortfarande bedövad när jag krystande, så det gjorde inte heller ont. Jag sprack en del (Det tog bara 15 minuter att krysta fram bebisen). Jag var mkt rädd för att spricka innan förlossningen. Men jag märkte inte när jag sprack. Jag kände inget när jag blev sydd efteråt, jag fick ytterligare bedövning då. Och jag läkte ihop snabbt och har inga besvär alls av att jag sprack. Åt värktabletter den första tiden efter förlossningen när jag hade lite ont. Fantasierna om att spricka var liksom värre än verkligheten. Jag vill absolut inte bagatelisera din rädsla, men bara säga att det finns smärtlindring som fungerar.
Hoppas att du kan prata med din BM om dina känslor! Lycka till med förlossningen!

Hej alla Tack för era svar ser att många av er har haft en bra förlossning hoppas jag oxå får en bra förlossning =). Blir lättat av att höra att det inte är så farligt som man tror. Men jag kommer ändå vara rädd oavsätt vem jag pratar med, Men ska prata med min BM om att få prata med en aurora. Sen så undrar jag vilken smärtlindring är bäst att ta? Hur fungerar EDA? Kram!!

Här kan du läsa om EDA. (finns även info om andra typer av smärtlindring på denna sajten).

www.vardguiden.se/templates/Article.aspx

För mig har det gjort ondast då huvudet ska ut, riktigt vidrigt. Men det är så olika, endel tycker att värkarna är värst. Ta upp det med din bm så hon kan stötta dig.

Jag är precis likadan.. Är i v 19 o kan inte njuta av graviditeten mer än de korta stunder då jag "glömmer" att den ju ska ut oxå. Är inte heller rädd för smärtan utan för panikångesten, har det sen innan även om det var läääänge sen jag ahde något "anfall" men det är en känsla man vill unvika till 100% .

Att säga till mig att de flesta förlossningar går bra bryr jag mig inte om, även om det skulle vara 1 på 1000 000 så skulle jag iaf vara lika rädd för att den där enda är jag :/

Väntar på remiss till Aurora..

Jag har oxå fått panikångest några ggr.. var lite orolig för det innan min förlossning oxå.. men hade inte en enda tanke på det under själva värkarbetet eller förlossningen. Har en positiv berättelse i min blogg om ni vill läsa.

Hej,

Jag hade en grymt jobbig första förlossning och jag drabbades utav panikångest/depression efter den. Men för 10 veckor sen födde jag en dotter. Jag va fruktansvärt rädd hela denna graviditet. Fick hjälp utav min barnmorska och utav en Aurora barnmorska, första gången hade vi ett långt samtal där jag fick beskriva min rädsla andra gången gick hon med mig upp på ett förlossningsrum och vi gick igenom allt som fanns där inne. Samt att vi samtidigt gick igenom mins sons förlossning detta hjälpte mig att bearbeta. Inför min första förlossning visste jag ju ingenting självklart visste man att det skulle göra fruktansvärt ont men man hade ju ingen aning. Bara allt man hade hört. Jag tror att min förlossning blev som den blev för att jag blev såf ruktansvärt rädd jag spännde mig hela tiden. Detta gjorde att allt låste sig.
Nu den andra förlossningen hade jag faktiskt med mig min mamma, gud vilket stöd det va. Försök att få hjälp utav din barnmorska att skicka en remiss till Aurora. Kände aldrig av min panikångest under den andra förlossningen allt bara flöt på så fint.
Hoppas vännen att det kommer att gå bra för dig, det finns inget grymmare än att föda barn det är en sådan mäktig upplevelse klart det gör ont men så fort lillen/lillan är ute så glömmer man den!!!

Är det något du undrar fråga bara så hoppas att jag kan hjälpa
dig!!

Kram

Jag var helt övertygad att min förlossning skulle ta typ tre dygn och vara otroligt smärtsam, men istället så satte allt igång 2 veckor i förtid och gick väldigt snabbt.

Visst gjorde det ont, men inte på långa vägar så ont som jag hade föreställt mej. Värst var det när huvudet skulle ut, men det var inte för att det gjorde ont utan för att det kändes som att det var för stort för att komma ut, och detta trots att hon inte var så stor - men man brukar ju inte få ut saker av den storleken den vägen i vanliga fall så därav känslan

Som andra redan sagt så prata med din bm om hur du känner så att du kan få hjälp.

Det är värkarna som gör ont, själva utdrivningsskedet kan bränna och spänna lite grann men man är så inne i att krysta så man tänker inte speciellt mycket på det.

Läs gärna min förlossningsberättelse!

Jag måste prata med min BM om detta men det känns ändå att även om jag ratar med Aura och alla andra så kommer jag fortfarande vara rädd och det är jobbigt =( hoppas jag får en bra förlossning

Smärtan kommer inte pang tjong utan gradvis. Det blir ingen panikartad överraskning utan du hinner komma in i det och bli fokuserad. Jag tror inte du kommer att vara rädd för du kommer vara fullt upptagen av att hantera värkarna att det inte finns plats för negativa tankar eller att hetsa upp sig. Sedan finns det bedövning. Jag hade EDA och lustgas. EDA:n tog bort det allra värsta och lustgasen gjorde en härligt full. När du är riktigt full (på ett skönt sätt) får du inte panik för smärtan. Jag upplevde krystvärkarna som jobbigast éftsrom EDA inte biter på dem. När krystvärkarna kommer går det inte att fokusera på annat än just dem. Du blir som ett djur som frustar och har dig, inte pga själva smärtan utan pga att kroppen tar över och vill krysta. Häftigt ! Det som jag minns som jobbigast med hela förlossningen var att det var så oerhört ansträngande, värre än det hårdaste träningspass du någonsin kommer pröva på. Jag var så slut i kroppen att jag inte ens kunde stå på huk, benen bar inte. Men man orkar för man måste. Inte meningen att skrämma upp dig utan tvärtom. Jag tycker du ska se framemot din förlossning med spänning. Herregud vilken upplevelse det är att föda och den stolthet du kommer känna sedan när liten har kommit ut är obeskrivlig. Jag känner mig fortfarande väldigt mallig över att ha fött barn!

Sedan skulle jag tillägga att du blir så bedövad av trycket från bebisens huvud att du inte känner det. Jag kände aldrig barnets kropp så att säga. Utan bara värkarna och krystvärkarna. Det kändes lite då huvudet stod i öppningen och pressade innan sista värken kom och jag kunde krysta. Men det sved och spände bara, inget märkvärdigt tyckte jag!

det känns skönt när ni skriver så positiva grejer om förlossningen =D Jag längtar till den men är rädd som f*n. Det är smärtan som skrämmer mig mest och att Barmorskorna inte ska lyssna på vad jag känner osv. Alla har ju klarat av att föda så varför skulle inte jag göra det? men jag har aldrig varit med om något sånt innan och den smärtan som kommer så det skrämmer mig mkt.

Vill bara säga först att jag förstår din rädsla! Alla har olika upplevelser av en förlossning och jag vill dela med mig av min: Jag trodde att det skulle vara MYCKET MYCKET värre än var det var, var inte alls så farligt som jag föreställt mig. Hade kanske tre fyra värkar som var jobbiga, resten var helt ok. Hade lustgas och ryggbedövning. Ryggbedövningen tog bort all smärta, både var det gäller värkar och krystskedet. När det var dags för själva krystandet låg jag med benen i vädret och undrade när nästa krystvärk kom, för de kändes inte. När det sedan var dags kände jag inte huvudet, hur långt ut det var osv. Kände när huvudet kommit ut, men hur konstigt det än låter så gjorde det inte ont! Sade direkt efter att detta skulle jag kunna göra utan problem igen! Så det behöver inte vara så illa, det är långt i från alla som ligger och kvider i flera dygn. Jag öppnade mig från 5-10cm på 45 min och krystade i 20 min. Helt ok.

Lycka till!