RÄDD!!!

Smärtan kommer inte pang tjong utan gradvis. Det blir ingen panikartad överraskning utan du hinner komma in i det och bli fokuserad. Jag tror inte du kommer att vara rädd för du kommer vara fullt upptagen av att hantera värkarna att det inte finns plats för negativa tankar eller att hetsa upp sig. Sedan finns det bedövning. Jag hade EDA och lustgas. EDA:n tog bort det allra värsta och lustgasen gjorde en härligt full. När du är riktigt full (på ett skönt sätt) får du inte panik för smärtan. Jag upplevde krystvärkarna som jobbigast éftsrom EDA inte biter på dem. När krystvärkarna kommer går det inte att fokusera på annat än just dem. Du blir som ett djur som frustar och har dig, inte pga själva smärtan utan pga att kroppen tar över och vill krysta. Häftigt ! Det som jag minns som jobbigast med hela förlossningen var att det var så oerhört ansträngande, värre än det hårdaste träningspass du någonsin kommer pröva på. Jag var så slut i kroppen att jag inte ens kunde stå på huk, benen bar inte. Men man orkar för man måste. Inte meningen att skrämma upp dig utan tvärtom. Jag tycker du ska se framemot din förlossning med spänning. Herregud vilken upplevelse det är att föda och den stolthet du kommer känna sedan när liten har kommit ut är obeskrivlig. Jag känner mig fortfarande väldigt mallig över att ha fött barn!

Sedan skulle jag tillägga att du blir så bedövad av trycket från bebisens huvud att du inte känner det. Jag kände aldrig barnets kropp så att säga. Utan bara värkarna och krystvärkarna. Det kändes lite då huvudet stod i öppningen och pressade innan sista värken kom och jag kunde krysta. Men det sved och spände bara, inget märkvärdigt tyckte jag!