Hej jag är LIVRÄDD för att föda är i vecka 27 har en bit kvar men jag tänker på förlossningen varje dag, Jag är rädd för smärtan vet inte hur jag kommer hantera smärtan och jag får lätt panikångestattacker! Jag är rädd att få panik attack under förlossningen, Och villket gör ondast värkarna eller när bebisens huvud ska ut? Kram!
Jag hade extrem förlossningsskräck och det spelar ingen roll vad jag el ngn annan säger till dig, för en förlossning/upplevelse är inte den andre lik.
Jag fick otrolig hjälp av en aurora, en barnmorska som är specialiserad på just såna som oss. Jag fick hjälp med att sätta ord på vad det var jag var rädd för, bara det i sig har hjälpt mig mkt i även i andra saker. Asså, jag kan skriva i en vecka om vad hon hjälpte mig med...
Prata med din BM och be om att få en remiss till en aurora, för det hjälper och behövs.
Jag kan bara säga att när jag kände bebisens huvud blev jag jätteglad, det gjorde inte alls ont! Äntligen skulle han komma :)
hej.självklart gör en förlossning ont men jag tror inte du behöver oroa dig att få panik under tiden.kroppen vet instinktivt vad den ska göra.
jag upplevde atrr de gjorde ondast när huvudet skulle ut men du kommer greja detta galant.
lycka till.
kram
Du borde få tid hos en Maria Aurora-barnmorska och börja prata och förbereda dig på förlossningen redan nu... din bm kan skriva remiss!
Jag har gjort det och det var jättebra!!
ja som alla skriver det e olika.. jag hade ingen smärtlindring så jag tyckte värkarna va värst men ta sån EDA så mår du toppen.. enligt många... alltså visst när huvudet ska ut så gör det lite ont.. bränner nog till lite men man får iallafall krysta o det är helt underbart skönt tyckte jag...
tror inte man ska gå runder o tänka så mkt på det.. då blir man bara orolig o nojig.. men har du jätte rädsla får du ju prata med din BM så hon kan lugna dig
Jag trodde att det skulle göra jätteont och var beredd på att ta de bedövningar som behövdes. Döm om min förvåning då jag inte ens ville ha lustgas utan kände att det gick fint att bara andas profylaxandning. Det gjorde inte ont att föda utan var som att kroppen arbetade hårt. Jag är en person som gnäller över ett litet skoskav så min man var mållös över att jag inte sa aj ens 
Hejsan.
Beerätta för din barnmorska att du är rädd!! Jag sjalv var jätte rädd. Det är bra att ta tag i det nu. Ju tidigare ju bättre. Jag fick gå på Aurora och det var en bra hjälp! Jag hade inte klarat deet så bra utan!
Jag lånade böcker innan jag blev gravid, då jag alltid har varit rädd för förlossningen! Jag svimmade nästan, då jag upptäckte att jag var gravid. Det finns en bok som heter Rädd att föda. Jag kommer inte ihåg, vem som har skrivit den, men den var en stor hjälp. Det var skönt att se att jag inte var ensam.
Jag tror inte att det var en enda i min omgivning som förstod mig. Dom var mere typ: "Skärp till dig, det är naturligt att föda. Du är ju löjlig! Det har alltid fötts barn" Men jag var inte löjlig. Det var ju något helt nytt för mig.
Skit i vad folk säger och tycker om räddsla. Den är mycket verklig för dig, men det finns hjälp att få!!
Min dotter är 5 veckor, och förlossningen var det finaste jag har varit med om. Självklart gjorde det ont, men det gick att hantera. Öppningsskedet var ju det mest smärtsamma. Som mensvärk typ, fast kraftigare. Krystvärken gjorde inte ont, kändes som man var jätte bajsnödig. Ville bare krysta.. Ascoolt, egentligen.. Det gjorde inte ont när huvudet kom ut, det sved lite typ. Tyckte nästen det gjorde mera ont att bli sydd efter..
Jag använde bare TENS och lustgas..
Så se till att prata med din bm om det! Lycka till och det kommer att gå bra!!
Suck. Alla skriver om hur härligt det var att föda. Jag var förlossningsrädd. Grät och grät hela graviditeten. Fick gå till aurora som mystifierade och romantiserade. Jag trodde henne. Födde vaginalt. Kroppen vet fan inte instinktivt vad den ska göra. Inte min iaf. Det var det värsta, vidrigaste jag gjort. Hade ångest över ett år efteråt. Det tog meg 3 dygn att föda min första son. Det var fruktansvärt. Smärtan var hemsk, men den bidrog inte till min ångest. Jag sprack ingenting.
Min andra son föddes med planerat snitt och DET var härligt, underbart, häftigt och det är så barn ska komma till världen enl. mig.
Bor utomlands. Har försökt få hjälp genom att prata med min läkare för rädslan jag har. Han har varit bra på mycket men just den grejen har han inte velat bemöta alls. Har bf på lördag.
Som tur är har jag lyckats lugna ner mig genom att ha läst oerhört mycket info.
I Sverige finns det hjälp & Doulor! Skulle jag använt mig av om jag bodde där.
Lycka till!
Jo, det har faktiskt hjälpt mig att läsa olika förlossnings historier här på fl =)
För mig var det nog lika illa, fast värkarna varade ju längre än krystvärkarna och därför får jag nog säga att de vanliga värkarna var värre.
Det finns smärtlindring som kan hjälpa och var inte rädd för att be om det. Försök vara så tydlig som möjlig med dina önskemål annars kanske du har samma otur som mig.
Om jag hade fått mer hjälp så kanske jag inte hade upplevt förlossningen så som jag gjorde.
Lycka till
Öppningsvärkarna gjorde ondast. Men inte alls så ont som jag hade trott!! När huvudet kom ut kändes ingenting.