Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 8

Känslorna är en stor plåga att kämpa mot i allt det här vi utsätts för. Jag har fått min äldre manlig kollega att torka upp några tårar när jag i en lång laddad monolog besvarade hans enkla "by the way"-fråga: Är det jobbigt för dig när man pratar om barn?

Jag mådde dåligt efteråt, tyckte synd om mig själv, men vill folk se vad som döljer sig bakom masken får man väl bjuda dem på det. Sedan är det upp till dem att hantera sina känslor- jag tror inte att han tyckte synd om mig snarare kände jag enorm respekt för min smärta. Skönt att åtminstone någon på jobbet vet hur det egentligen är.

Härligt att dr M fick uppmärksamhet i media, härlig intervju. Tack Poppy att du tipsade om den. Jag fick glädjetårar. På sett och vis behandlas jag ju av honom.

Krus, det är svårt att ta emot råd och tänka positivt när man är mitt i trubel. Den ovissheten blandad med så smärtsam längtan gör en fullständigt irrationell. Man vill höra: det kommer att gå bra, det är ingen fara men det som är faktum och underlättar faktiskt lite är: det lilla livet eller livets mirakel bestämmer, inte vi. Därför är det ingen idé att plåga sig med rädslor. Man kan önska och hoppas att önskan går i uppfyllelse. Vi är många här som önskar och hoppas åt dina vägnar.

MW, vi finns här för varandra. De gäller dig med det jag skrev till krus. Hur är det med dig? Skickar varma kramar från andra sidan stan.

Mikes bride, du är en frisk vind här...

När det gäller mina prover, tack alla ni som har skrivit och tyckt. Jag lämnade prover i dag och nervöst väntar på svar. JAg fick veta att min TSH ligger på 2,6 igen fast jag äter 50 mikrog levaxin. Börjar med 75 på egen bevåg i kväll. Jag brukar reagera så starkt på hormoner annars. Fattar inte varför TSH varierar mellan provtagningar?!
Vilka prover hade ni lämnat dag 21.

Poppy det låter precis som samtal mellan mig och min kurator.

Tack poppy, ja, väldigt konstigt för en månad sedan låg den på 1,4 och dr B sa "graviditetsvärde", men nu är den nästan lika hög om innan jag började med behandlingen. Jag tar levaxin precis innan jag går och lägger mig. Kanske ska jag byta och ta den på morgonen i stället. Fast jag brukar ha lite ost på makan på morgonen eller äta gröt med mjölk. Man bör inta kalcim när man tar heparin så jag vet inte riktigt vad som är bäst. På kvällar äter jag sällan mjölkprodukter.

NU är vi inte riktigt i fas poppy men jag har också blivit så förbannat på läkare, och ännu mer förbannad när de eller andra skyddar dem. De har inte tid. Vad fasan tid, det är deras jobb att ta hänsyn till våra kroppar och psyket.

jag menar att vi inte skriver i fas i kväll...

BP, förstår din förtvivlan. Jag tycker personligen att utom att acceptera mf, det näst svåraste är att förlita sig på EN läkare och hans/henens behandling. Jag har initialt börjat med dr B's behandling men har kompletterat den med dr M's och DR H's. Jag tror på dr B och han har hjälpt så många av oss. Jag tror att han vet vad han gör och varför: vem om inte han. Men JAG är beredd att utsätta min kropp för extra (även om onödig) pina och pest bara det betyder en potentiell chans att barnet klara sig. Läkarnas uppgift är att väga av det goda för båda liv. Berätta om din rädsla för honom och be honom förklara varför han tyckte att du skulle sluta med sprutorna. hans kanske överväger att behandla dig emd dem hela graviditeten om inte för annat då för att stila din oro. Lycka till. Kram.
PS//Tyckte det var sött det där med näsa! Mysigt!

Bp tack för ditt inlägg, började få panik här då jag har fått en strikt fingervisning av min ordinarie gyn att inte ta mer än 1T. Däremot är hon (på inrådan av dr M) väldigt frikostig vad gäller heparin.

Finesssan jag tror att visa läkare håller nog hårt på sin läkaretik och vill inte ge medicin preventivt då varje medicin ger biverkningar. I Sverige där benskörhet är ett vanligt problem hos befolkningen är man försiktig med heparin då den leder till benskörhet. Det finns dock läkare som förstår hur stark vår längtan och rädslan er, hur tufft det är att genomgå ett missfall och ger oss det som kan ges för att förhindra det. Vad betyder lite benskörhet när jag inte kan tänka mig ett liv utan barn, när mitt liv och hälsa påverkas så mycket av missfallet.
Jag vände ryggen till min föra gyn då hon bl.a. slängde en kommentar att 6-7 missfall är ff normalt. Undrar om hon hade i sitt liv fått ett ända. Jag är alltid förvånad när jag får ett sådant bemötande typ: Äsch, hakan upp det var bara ett missfall. BAAAAAAAAAAARA!
Jag har inte (och kommer nog aldrig) att hela efter mitt första.
Det måste vara nytt att kvinnor pratar öppet om sin längtan och sorg efter det förlorade hoppet om ett barn. Kvinnorna skämdes förut och man pratade snarare med präster än psykolog/psykiater. Man fick väl höra att det var ett synd eller Guds vilja. Idag forskas det så mycket om livskvalitet, om stressrelaterade hälsoproblem och jag hoppas att missfallsproblematiken får allt större plats i media och forskningen.

Nitha1, jag läste en del av din dagbok. Tack! Det inspirerar och kastar lite ljus på mina tankar som är ofta ganska gråa.

Bra initiativ Finesssan!

Vinkar tillbaka Idun 78.

FSH och LH proverna är inte klara än men jag har nu i två kvällar tagit 75 µg Levaxin (i stället för 50 µg) på gen bevåg då mitt TSH gick upp från 1,4 till 2,6. Idag mår jag så illa. Jätte trött, har huvudvärk, och har svårt att andas samt är varm men ingen feber. Undrar om det är av levaxinet eller är förkylning på G. Känner inte igen symptomen...Dessutom äter jag Apiforce (bidrottninggelé men den har jag tagit föra cykle med och varit super pigg ocg fräsch av den). Iofs har jag haft lit tufft och mycket på jobbet sista dagarna, så det kanske är bara läget att gå hem tidigare idag.

När ni pratar om TNF alfa, jag fick 4,8. Den ska visst vara max 4 men dr B sa inget om mitt värde. Räknas jag som normal?

Vad gäller behandling med intravenöst immuglobin så min ex läkare på RMC har skrivit sin avhandling i ämnet och hon sa att hon inte kunde påvisa att intravenöst immuglobin kan hjälpa mot upprepade mf. iofs hon verkade inte tro att det finns något att göra alls om man inte har påvisbara fel.

Här är några arbete:

"Blocking antibodies in blood from patients with recurrent spontaneous abortion in relation to pregnancy outcome and intravenous immunoglobulin treatment."
Abstract:
PROBLEM: To study whether the occurrence of mixed lymphocyte culture (MLC) blocking antibodies is associated with pregnancy outcome in women with unexplained recurrent spontaneous abortion (RSA) and the in vivo effect of intravenous immunoglobulin (IVIG) treatment on MLC blocking effect. METHOD OF STUDY: Blood samples from 41 RSA patients were obtained before and after pregnancy, and blocking antibodies were estimated by one-way MLC assay. The patients received IVIG or placebo (saline) during pregnancy. Additionally, prepregnancy blood samples from 31 RSA women and 10 controls were obtained. RESULTS: We found no correlation between blocking antibodies before pregnancy and the pregnancy outcome. The occurrence of blocking antibodies was not affected by pregnancy or IVIG treatment. CONCLUSIONS: Blocking antibodies have no predictive value for the pregnancy outcome in RSA patients, and their production seems not to be affected by IVIG.

"T and B lymphocyte subsets in patients with unexplained recurrent spontaneous abortion: IVIG versus placebo treatment."
Abstract:
PROBLEM: To investigate circulating lymphocyte subsets in women with recurrent spontaneous abortion (RSA) in relation to pregnancy outcome and to treatment with intravenous immunoglobulin (IVIG). METHOD OF STUDY: Forty-one women with a history of unexplained RSA were examined during first trimester of pregnancy before IVIG or placebo treatment and after pregnancy. The results were compared with five healthy, non-pregnant women and five women in the first trimester of normal pregnancy. Circulating lymphocyte subsets with focus on T-cell subpopulations were determined by flow cytometry. RESULTS: The proportions of human leukocyte antigen (HLA)-DR positive T cells (CD3+ HLA-DR+), T-killer/effector cells (CD8+ S6F1+) and B cells (CD19+) were increased, whereas the proportion of T-suppressor/inducer cells (CD4+ CD45RA+) was decreased during first trimester pregnancy of RSA women compared with pregnant normal controls. T and B lymphocyte subsets did not correlate with pregnancy outcome on either IVIG or placebo group. CONCLUSIONS: In RSA patients, the immune system seems to be activated in contrast to the suppression noted in normal pregnancy.

"Prevention of recurrent spontaneous abortion by intravenous immunoglobulin: a double-blind placebo-controlled study."
Abstract:
The aim of this study was to evaluate the therapeutic efficacy of intravenous immunoglobulin (IVIG) in the prevention of recurrent spontaneous abortion (RSA). In a double-blind, randomized, placebo-controlled study, 41 women with a history of unexplained recurrent spontaneous abortion were treated with IVIG or saline infusions during pregnancy. The birth of a child was considered a successful outcome. The overall success rate was 77% in the IVIG group compared with 79% in the placebo group. For women with primary RSA the success rates were 82 (IVIG) and 89% (placebo), and for women with secondary RSA the rates were 73 (IVIG) and 70% (placebo). We found no statistically significant difference in treatment results between IVIG and placebo.