Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 8

Nämen har BI fått en pojke? GRATTIS!

Idun, jag känner igen det där massor. Precis som du så hade jag svårt med andras graviditeter FAST jag var gravid själv. Tyckte det var jobbigt att jag kanske skulle förlora mitt barn och de andra stå som vinnare i slutänden med en bebis. Reagerade själv på att jag kände så här när jag var gravid. Trodde det hörde till den ogravida tiden. Och då ska vi inte talaom hur det kändes med andra gravida och barnbesked.

Mikes, det var väl fan då att det inte gick vägen. Nästa sticka fixar det dock.

DND, skit. Hoppet är det sista så ta du det sista testet innan du kan vara säker.

Krus, attans då. Hoppas att det är en ofarlig blödning som så många andra har haft. Precis som Cia säger, immunologiskt. Då kan det skita sig redan vid infästning. TNF är bara en av massor. Det finns mängder av prover som har att göra med immunologiska orsaker.

Fin mage MizzT!

Kajo, det är helt ok att känna sig grön av avund. Bitter, arg, missunsam, whatever. Vi har alla varit där och det går inte att komma ifrån. Tror det är lättare med dessa äckliga känslor om man accepterar dem.

Och jag som tänkte kila in här med länken till Mathisens studie. Jag var några timmar sen. Applåder till honom! Jag blir så glad att det i alla fall finns någon som vill titta mer på vår situation.

MWB, tog du Trombyl med Fragminet den här gången? Mitt minne sviker...

Jag tor ju mycket på det här med immunologiska orsaker till upprepade missfall. Därför tror jag också på en kombination av T och fragmin. Vanligt i exempelvis USA där immunologiska orsaker verkligen ses som en orsak till upprepade missfall. Kortison tror jag också kan hjälpa.

Bling, jag tog ju kortison för klådan i slutet av graviditeten. V var inte hårig och såg ytterst tjejig ut.

Poppy, skönt att det kändes bra med kuratorn. Sånt är viktigt.

Krus, ajabaja, låt bli tappen.

Jag tog kortison mot klådan och jag hatade det! Mådde skit, men det var tvunget annars hade jag gått under av klådan. Jag blev hyperaktiv. Gick upp i vikt och mådde allmänt piss. Tyckte också att det var läskigt att ta så sent i grav med tanke på biverkningarna. Det tog även bort den egna kortiosonproduktionen för både mig och Vida. Därför var jag tvungen att trappa ner uner några veckor, inte sluta tvärt. Fick lämna sockerprover eftersom det även kan ge diabetes när man knaprar en längre tid. Jag misstänker dock att min dos var annat än vad som ges mot mf.

MWB, nix, jag kollade inte varje dag. Lät det som så?  Ungefär varannan vecka gjorde jag det.

För egen del så fungerade det inte med 1 T, jag fick mf. När jag tog 2 så satt det. Men det är svårt det där. Kanske hade det räckt med 1 och att det missfallet var ett missfall som skulle ha blivit ändå? Fast jag tror på mina T. Jag tror att det ffa var T som hjälpte mig att få lilla V. Och Fragminet också så klart, men jag är tveksam till att jag behövde så hög dos. OM det blir några fler bebisförsök för mig så kommer jag gå på 2 T hela cykeln och från plus 1 T och 5000 IE Fragmin. Då kanske jag slipper blödningskomplikationerna också. Jag tog ju 15000 IE som mest.

Bling, vilket helvete ni går igenom. Varma tankar skickas er väg.

Jag puffar lite igen för forumet på Yahoo - SIS. Om reproduktionsimmunologi. Inte jätteaktivt, men det finns massor av info och kunskap. Frågar man något brukar man dessutom få svar. Det var där jag hittade Dr B för länge sedan.

Flera där har även skickat prover för analys till Dr Beers klinik i USA.

Pip till om ni vill gå med så lägger jag ut kontaktinfo.