Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?

Min stora flicka hade en period när hon var 3½ då hon stammade under en månad, eller hur länge det nu var. Jag läste på om hur man skulle bete sig (som föräldraråden här) och ringde bvc som tyckte att vi kunde avvakta med logopedremiss eftersom det ofta brukade lösa sig av sig själv. Det gjorde det också. Jag tror inte att hon stammade på riktigt (om det finns något sådant!) - hon lät i alla fall inte likadan som en vuxen stammare jag känner. Men kul var det inte när hon grät och sa - utan att haka upp sig - "jag kan inte prata".

Jag läste på lite igår kväll ur boken jag har om stamning och jag kan återge några utdrag som jag tycker var bra.

"När bör man söka hjälp?"
En vanlig inställning har varit att man inte ska låtsas om stamning hos barn-man var rädd för att göra barnet medvetet om problemet och att det skulle leda till att stamningen förvärrades och permanentades. Men detta synsätt stämmer troligtvis inte. Om stamningen har blivit ett problem så är nog barnet redan medveten om det. Och om föräldrar då inte låtsas om den kan barnet dra slutsatsen att stamning är så hemskt och tabu att man inte ens kan tala om den. Istället bör man tala om stamning på ett lugnt och odramatiskt sätt.

Med bra och tidig terpai kan risten för fortsatt stamning minskas, och om den inte försvinner helt så kan den göras lätare. Ju längre stamningen har pågått, desto mer arbete krävs för att förändra beteendet.

När bör man dåsöka hjälp? Många barn ahr perioder då de upprepar ord och fraser, särskilt när de är ivriga, t ex: "jag skulle- jag skulle- jag skulle" eller ska-ska-ska-ska vi..." Om barnet inte visar tecken på spänning eller ansträngning av talet så behöver man inte oroa sig, denna typ av talproblem brukar räknas som normala upprepningar och är ned största sannolikhet en fas i barnets utveckling. Däremot så finns det riktiga varningstecken som kan tyda på att barnet har riktig stamning:

-Mer än 3 upprepningar av delar av ord.
"Si-si-si-si-simmma", särskilt om den upprepande stavelsen är kort avhuggen och fel ljud upprepas "söh-söh-söh-söh-simma".
-Förlängningar och blockeringar
Fffffförlängningar och_ _ _ Blockeringar (med eftertryck på B:et)
-Om barnet kämpar med orden.
Barnet ancänder kraft och spänning istället för att göra mjuka omtagningar. Ibland kan man se darrnignar på läppen eller käken.
-att brnet visar talrädsla och undviker talsituationer.
Barnet verkar besvärat och undviker vissa ord och situationer.

Om något av ovanstående varningstecken finns bör man konstakta logoped så snart som möjligt. Föräldrar kan i första hand vända sig till BVC eller läkare för remiss. Tyvärr så har sjukvårdspersonal i allmänhet bristande kunskaper om stamning och alltför ofta får föräldrarna rådet att avvakta och se om inte stamningen försvinner. Stå på er och kräv remiss om ni är oroliga. Man kan även kontakta logoped direkt.

Vad akn du göra som förälder?
För att underlätta för ditt stammande barn så finns det några saker du kan göra. Avsikten är att skapa förutsättningar som gör barnets tal så flytande som möjligt. Om pressen på barnets tal minskar kan talförmågan få mer tid att utvecklas i egen takt.

-Försök att sänka talhastigheten.
Om barnet har en tendens att tala fort är det bra om det kan sänka sin talhastighet och här är färäldrarna viktiga förebilder. Tradiotennlt brukar man rekommendera att inte säga till barnet att tala saktare. Man är rädd för att barnet ska känna sig ännu mer pressat om det inte klarar av att följa rådet. Istället brukar man rekommendera att föräldrarna agerar förebilder och sänker sitt eget taltempo och gör längre pauser, inte bara när det talar med barnet utan i alla situationer.
-Undvik att fylla i vad barnet försöker säga
-Ställ inte krav på barnet att det ska tala på ett visst sätt
-Pressa inte barnet att tala om det inte vill
-Försök att hitta tillfällen då du kan prata med barnet pået lugnt och avspänt sätt
.Försök att anpassa aktiviteter efter barnets tal (lugna aktiviteter där man inte behöver samtala så mkt som svampplockning, fiska, högläsning, för att minska kravet på barnets tal.
-Tala med syskonen
Gärna med det stammande barnet närvarande.Förklara att det inte är något kostigt att stamma.

Som avslutning så vill jag också framhålla vikten av att ge stamninen rimliga proportioner. stamning är ett talproblem, men det är ingetting att skämmas för, lika lite som man ska skämmas om ens barn är närsynt. Stamning är bara en apekt av en människa -en människa är så mkt mer."

Utdrag ur boken Stamning av Per Alm

Nu har jag fått lite skrivkramp efter att ha kopierat så mkt, men jag hoppas att informationen hjälper lite. Till slut så jag bara berätta att det finns många som har stammat genom tiderna. Exempel är: Winston Churchill, Marilyn Monroe, Beppe Wolgers, Charles Darwin, Alexander den Store, och så min egen son då!

Ursäkta om jag har slagit om boktsäverna nångång. JAg har skrivit med ögona i boken och inte på tangentbordet.

Pizan det är guld värt..Lite stavfel står jag lätt ut med.. Verka vara en bra bok det där.. TAck för att du orkar skriva lite ur den utan att storkna!

någon mer? jag vill gärna ha massor med tankar så kan jag veta mer..

Jag har inte läst hela tråden, men jag vill ändå bara berätta om mit dotter. Hon är, precis som din son, framåt, glad, självsäker och framförallt pratglad med ett rikt ordförråd. Pladdrar JÄMT! Hon fyllde tre i februari och i våras började hon stamma. I början tänkte jag inte så mycket på det, men efter ett tag började jag bli orolig. Pratade med personalen på dagis, och ringde till vår BVC-dam. De sa att hon troligen hade så mycket viktigt att säga att hon inte riktigt hann med. Efter ett par månader avtrappade det, och idag stammar hon inte alls.
Hoppas att det lossnar för er med, men även om det inte skulle göra det är det inte hela världen!

Har inte heller läst hela tråden men precis så gjorde min glada och verbala dotter när hon var två år. Började helt plötsligt stamma en dag. Maken blev orolig efter en tid men jag tog det med ro, trodde att det bara var en grej som skulle släppa. Och det gjorde det! Hon stammade ordentligt i några månader och sedan försvann det lika plötsligt som det dök upp!

Annars finns det ju jättemycket hjälp att få idag om man vill ha det

Lycka till!

Pizan: Visst är Per Alms bok om stamning bra! Jag vill också rekommendera den. Det finns ett bra självhjälpskapitel för vuxna som stammar. Boken brukar finnas att låna på bibliotek. Finns också att köpa på t ex www.adlibris.se eller www.bokus.se .

Jag stammade när jag var liten, men var mycket verbal och tidig med talet. Men mina föräldrar skulle inte låtsas om det, och efter en period försvann det.

Numera är jag verbal och mycket duktig på att prata:)

Karinda! Ja, den är jätte bra. Jag fick den rekommenderad av stamingsföreningars Riksförbund. De har förövrigt hjälpt mig jätte mkt med att få kontakt med logoped åt min son. I den kommun vi bodde i så hade de inte råd att skicka barn till logopeden så de sponsrade bara behandling för vuxna, trots att man vet att terapin gör mer nytta ju tidigare den sätts in. Men jag fick min vilja igenom till slut (eft mkt tjafsande) och sonen fick sin terapi. Idag stammar han inte alls mkt och bara ibland.