• Frannyfine

    Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?

    Min son är 3 år. Han är en glad pratkvarn. Pratar och tjatar hål i skallen på mig från det att han slår upp ögonen tills han somnar. Han pratar i sömnen med...
    Hans ordförråd är rikt och han är framåt och självsäker till sättet.. Glad och påhittig. Det är MYCKET fart i honom han är inte still mer än han måste under dagen. "
    Han går i förskola har gjort sen han var ett år.
    Han håller på och byter tillbaka till sin gamla avdelning just nu..Kan det vara något sånt? Han är ju överlycklig för att få vara där.Inget ängslig eller orolig så jag tror inte det är det heller..
    Nu undrar jag. Jag har själv inte en blekaste..
    De sista två veckorna har han börjat stamma??
    Helt ur det blå.. Bara denna helgen har det tilltagit..

    Han stammar länge..Tycker jag.. det kan ta upp till 20-30 sek innan han får fram saker.
    Inte hela tiden men kanske var tionde mening eller så..
    Vet någon av er varför?
    Jag har ingen erfarenhet av detta alls så jag gissar för mig själv tills jag vet..
    Men dela gärna med er om vad ni tror orsaken är.
    Ska prata med BVC imorgon men dom har inte alltid svar på saker och jag känner att jag vill bemöta problemet på rätt sätt..

    Jag blir kanonglad för alla råd,tips och erfarenheter om era barn har stammat kortvarigt eller långvarigt och hur ni gjort och om det försvunnit och om ni vet orsaker..
    Jag blir jätte bekymrad..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-08-31 23:07:07:
    Jag vill tacka och bocka till alla som supportat mig i denna tråd!
    Jag tänke bara tala om att problemet är nästan borta.. Vi märker att det kommer då och då när sonen är under stress och när han har bråttom och är ivrig men annar shar det nästan försvunnit. Vad som var lite annorlunda märkte vi i somras att varje gång vi åkte till Öland så tilltog det och försvann lika fort vi kom hem igen.. Kanske nåt i luften..hihi

    Men iallafall så tack till er som var här och hjälpte en nervös mamma!

  • Svar på tråden Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?
  • iah

    Har din son nån kompis på dagis som stammar mycket? Jag kan ingenting om stamning i sig, men ett syskonbarn till mig kan börja stamma ibland när han varit mycket tillsammans med sin "bästis" som stammar. Har dom inte träffats på länge finns inga tendenser till stamning men så fort dom umgåtts kommer det. Som om han vill prata som kompisen.

    Som sagt, jag kan ingenting om stamning i sig och har inga egna barn än och vet inte alls hur pass vanligt det är med att barn "härmar" stamning, det var bara en tanke...

  • Frannyfine

    som sagt jag har för bråttom för jag "glömmer" hela tiden läsa igenom det jag skrivit innan jag klickar in det.Därav alla stavfel..Hopplös..

    Det med dyslexi var en intressant tanke för det har en av mina bröder.Svår sån och min sambo,sonens pappa har också en rejäl sån variant så det kanske kan vara ett observandum..

    Gudars va bra med att ni är så många som vet och kan lite..

  • Frannyfine

    Min son har inga som jag känner till som stammar som han umgås med.. Men visst härmar han.. Hade Pippi gått i overall på sommaren så hade nog han det med..

  • karinda

    Frannyfine: Jag är logoped, så jag kan svara lite (även om jag är mammaledig just nu):

    Du undrar om man kan träffa logoped utan att barnet är med. Du kan ju ringa och fråga om det är okej, jag vet att på vissa ställen gör man så att man träffar föräldrarna först och barnet sen. Jag träffar helst barnet först och har föräldrasamtal vid nästa tillfälle, för jag vill veta vem jag pratar om. Men om någon bad mig skulle jag säkert kunna ändra det.

    Men: Det är inte farligt för barnet att man pratar om stamningen. Tvärtom kan det vara bra att sätta ord på det, för även om de inte verkar vara medvetna om det så är de nog oftast det ändå. Och smyger man då med det kan de ju tro att det är något fult och dåligt eftersom mamma och pappa inte ens törs prata om det...

    Apropå iahs inlägg om hur barn härmar andra barn: Stamning smittar inte, men lite härmning sker nog då och då utan att det är något farligt. Om jag träffat många stammande patienter en dag märker jag att jag pratar lite mer oflytande än vanligt.

  • Frannyfine

    tackar karinda.. lite kul sagt att du efter en dag pratar lite mer oflytande..hehe

    Du har rätt i att man inte ska smyga runt problemet heller.. Min tanke är också men det kan inte ni veta att min svärmor är lite dramaqueen så det var hon som "uppmärksammade" oss på detta genom att oja sig..Sucka pusta.Prata om att oj hur ska det bli i skolan. Nu kanske han hamnar utanför..bla bla tjöt och mera tjöt..Gäll högljudd röst som om han hade medvetet hoppat i hennes rabatt.. Allt när lillputte står bredvid och tittar och lyssnar.Jag blev skitarg!! Så min sambo och jag har bestämt att för hennes del så är det inga kommentarer alls som gäller.Däremot är vi som sagt lite osäkra på oss själv och hur vi ska göra.. Tror du som logoped att jag behöver sansa mitt sätt att tala och vara för att inte försämra?

  • Miss Daisy

    Frannyfine! Jag vet inte att det betyder nått att ni har dyslexi i släkten, det kan ju göra det. Men man vet att set finns en ärftlig genetisk faktor vid stamning; stamning följer ofta vissa släkter.

    Jag skulle inte vara rädd för att ta med din son till logopeden, det var jätte bra för min son att få gå dit. Däremot så tror jag inte man ska skynda på när de pratar genom att fylla i ord eller avsluta meningar. Det kan göra dem stressade att veta att folk inte orkar vänta.

  • karinda

    Hu, jag förstår att du blev arg! Ja, det är väl inte det bästa sättet att prata om stamning på... Och det är ju inte alls säkert att det finns kvar när han börjar skolan, och det behöver inte ens vara ett problem OM det finns kvar då. Stamning är en sak, stamningsproblem en helt annan sak.

    Det är ju alltid bra att fundera lite på hur man själv talar och beter sig, även om det kan vara svårt att ändra något. Kika på föräldraråden i den första länken! Om du vill prova att vara modell för ditt barn och försöka prata långsammare t ex, tänk då inte att du ska göra det jämt från och med nu utan försök göra det under korta stunder - det är tillräckligt svårt det. Att prata långsamt i fem minuter känns helbizarrt om man är van att prata i 100 km/h...

  • Frannyfine

    Det är ju svårt också när jag själv inte har dierkt känt någon som stammat och jag inget kan eller vet för man vill ju inte göra "fel". Och man vill inte göra saker som förvärrar.. och sen har jag inte vant mig än så nästan varje gång så står jag nästan och tänker vad hände nu? för det har ju inte varit så länge och man är ju van vid att hans svada är lika rapp som min..

  • Frannyfine

    karinda tro mig att bara 30 sek blir svårt för moi i början..men ok lite i taget..
    Sambon blir nog int eledsen han heller.Han är en ganska tystlåten typ från norrland som gärna nickar och ummar medans jag babblar för han säger alltid att han inte får in något emellan
    och mina vänner kan säga till mig att "nu får du lugna ner dig lite för ingen fattar ändå vad du säger"
    Sicken utmaning...Men om jag klarar att prata tydligt och långsammare till dom gamla när jag jobbade med det så borde det gå nu..

  • Frannyfine

    fler med erfarenhet eller tankar i ämnet?

Svar på tråden Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?