Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?

Oftast då dom stammar så har d o göra med att dom vill få allt sagt på en gång o så snabbt som möjligt. Tror att d går över med tiden! :)

Stammar ditt barn?
Upprepa gör vi väl alla, inte minst barn. De är ivriga, vill gärna berätta vad de har gjort på dagis eller i skolan och vill ha din uppmärksamhet. Detta brukar gå över efter ett tag. Stamning däremot är inte detsamma. 4% av alla barn stammar, oftast börjar det i 3-7 årsåldern. Att pojkar stammar är 4 gånger vanligare än flickor. När ett barn får tydliga svårigheter att säga vissa ord, tittar bort, avbryter sin mening och inte gärna berättar något, ska man inte avvakta för att se om stamning "växer bort", eller tiga ihjäl problemet för att inte "väcka björnen som sover". Sifforna visar tydligt: 1% av alla barn stammar även i vuxen ålder! Och björnen? Den har väckts för länge sedan av blickar, ord och handlingar av omgivningen.

När ska man söka hjälp? Svaret är enkelt. Om ditt barn börjar halta, vad gör du då? Just det. Du söker hjälp av en expert, i detta fall av en logoped. Om inte den finns eller om väntetider är för långa kan en talpedagog överbrygga väntetiden. Tyvärr behövs på vissa ställen remiss av en läkare, som i många fall inte har kunskap om stamning och även om du får remiss är väntetiderna långa. Ge inte upp!!! Ditt barn, men även ni som föräldrar, har rätt att få information om stamning, personlig stöd och övningar.

Vad kan ni göra? Ge ditt barn tid att prata. Om du inte har tid just då, tala om det, men ge barnet då en pratstund senare, där du sitter lugnt, lyssnar, behåller ögonkontakt och väntar. Sakta ner ditt eget och familjens taltempo. Ställ inte bara frågor. Berätta istället, så börjar barnet fylla på senare. Använd inte för svåra ord. Kritisera inte talet, men beröm inte heller "flytet". Avbryt inte och fyll inte i. Då tar du bort talet ifrån barnet och lyssnar på hur barnet pratar och inte VAD det har att säga. Det viktigaste är att barnet vågar säga det det vill säga, med eller utan stamning. Det kanske låter enkelt, men för den som stammar är det absolut ingen självklarhet!

Jag kan rekommendera en bok som heter Stamning och är skriven av Per Alm. Det fanns i varje fall förut att köpa via Sveriges stamningsföreningars riksförbund, SSR.

Den fanns... ska det sjävklart stå, inte det fanns.

Förlåt.......

Källan som jag tog texten ur kommer här:

www.anita.se/stamning.htm%20ditt%20barn?

Läs här om stamning, klicka vidare på "föräldraråd" för lite mer tips:

www.ltv.se/LTVTemplates/LTVPage.asp

Sveriges stamningsföreningars riksförbunds hemsida har massor med bra länkar:

www.stamning.se

Be BVC om remiss till logoped! Det är aldrig fel att söka tidigt. Hoppas att det ordnar sig!
/karinda

Jag kopierar här en liten text ur boken med Per Alm's förklaring över om stamningens biologiska grund:

" Stamning är ett talproblem med biologisk grund: hjärnans styrning av talet är instabil, vilket ger en tendens till avbrott i talet. Den grundläggande tendensen till avbrott i talet påverkas i viss mån av miljö och psykologiska faktorer."
Jag tror att stamning kan ses som en parallell till dyslexi. Vid både dyslexi och stamning finns grundorsaken i hjärnan, men vid dyslexi så påverkas läs-och skrivförmågan, medan det är styrningen av talet som påverka vid stamning. Eventuella psykologiska problem som talrädsla är i förstsa hand en följd av stamningen, inte en orsak till den- man börjar inte stamma för att man är nervöst lagd. Men tidspress, talrädsla och osäkerhet i sociala situationer gör stamningen värre.

Och senare skriver han:
" Talet styrs normalt av den vänstra hjänrhalvan. Om hjärnans talfunktion störs av andra delar av hjärnan kan resultatet bli avbrott i talet. I en del fall kan det vara en konflikt mellan talcentra i vänstra hjänrhalvan och det i höger hjärnhalva-att den högra "hjärnhalvan lägger sig i " uppgifter som den högra hjärnhalvan normalt ska sköta. Man kan säga att det blir som två kaptener på ett skepp"

Så är det precis med min busunge, men han är så ivrig att det kan ta en halv- till en min innan han får fram vad han vill.
Speciellt om det är något som han verkligen vill att man lyssnar på..
Men det är väl bra att titta upp om du är orolig för honom..
Hoppas det går bra..

Man kan också förenklat säga att när det handlar om barnstamning och inte en bestående stamning, så kan man tänka sig att i barnets hjärna finns mer prat och ett större ordförråd än vad barnet klarar av att uttrycka. Effekten blir då en viss stamning. Jagar man inte upp sig och stressar barnet så går det över av sig själv.

Sedan finns psykologiska orsaker också, men då brukar stamningen oftast uppträda i andra åldrar än de här typiska åldrarna (Oftast mellan 3-6 år).

Jag bockar och niger och tackar alla er som hittills svarat för jag har fått massor att reflektera över..

Tex pratar jag själv oerhört fort och det blir jag ofta tillsagd om.Flera gånger per dag.. Det kan ju bidra.Jag är en stressad person och det kan ju bidra till att han försöker anpassa sig till mitttempo.
OCh sen händer det en hel del just nu iofs..Avdelningsbyte.Vi väntar syskon och detgrunnar han på en del och frågar..
Och jag har märkt att hans språk förändrats sista tiden..Han utvecklas samtidigt som han stammar märker jag. det kan ju var aför mycket "inlärning" på gång..

Angående logoped så känner jag attdet ska jag be om att få träffa.. Frågan är om man kan träffa en sån utan att barnet är med för jag vill inte dra uppmärksamhet till det han gör. Jag skulle tycka att det vore större chans att det försvinner om han själv inte blir för medveten..Ett besök hos en "doktor" som pratar om detta kanske inet är bra att börja med.. hm