• Frannyfine

    Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?

    Min son är 3 år. Han är en glad pratkvarn. Pratar och tjatar hål i skallen på mig från det att han slår upp ögonen tills han somnar. Han pratar i sömnen med...
    Hans ordförråd är rikt och han är framåt och självsäker till sättet.. Glad och påhittig. Det är MYCKET fart i honom han är inte still mer än han måste under dagen. "
    Han går i förskola har gjort sen han var ett år.
    Han håller på och byter tillbaka till sin gamla avdelning just nu..Kan det vara något sånt? Han är ju överlycklig för att få vara där.Inget ängslig eller orolig så jag tror inte det är det heller..
    Nu undrar jag. Jag har själv inte en blekaste..
    De sista två veckorna har han börjat stamma??
    Helt ur det blå.. Bara denna helgen har det tilltagit..

    Han stammar länge..Tycker jag.. det kan ta upp till 20-30 sek innan han får fram saker.
    Inte hela tiden men kanske var tionde mening eller så..
    Vet någon av er varför?
    Jag har ingen erfarenhet av detta alls så jag gissar för mig själv tills jag vet..
    Men dela gärna med er om vad ni tror orsaken är.
    Ska prata med BVC imorgon men dom har inte alltid svar på saker och jag känner att jag vill bemöta problemet på rätt sätt..

    Jag blir kanonglad för alla råd,tips och erfarenheter om era barn har stammat kortvarigt eller långvarigt och hur ni gjort och om det försvunnit och om ni vet orsaker..
    Jag blir jätte bekymrad..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-08-31 23:07:07:
    Jag vill tacka och bocka till alla som supportat mig i denna tråd!
    Jag tänke bara tala om att problemet är nästan borta.. Vi märker att det kommer då och då när sonen är under stress och när han har bråttom och är ivrig men annar shar det nästan försvunnit. Vad som var lite annorlunda märkte vi i somras att varje gång vi åkte till Öland så tilltog det och försvann lika fort vi kom hem igen.. Kanske nåt i luften..hihi

    Men iallafall så tack till er som var här och hjälpte en nervös mamma!

  • Svar på tråden Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?
  • Frannyfine

    tack bast och vombell för att ni delar med er av det..Jag hoppas och tror också att det säkert komemr att försvinna men man får sig en tankeställare..Jag lyssnar redan mer uppmärksamt på vad han säger för att han ska få prata i lugn och ro och det borde jag ju alltid ha gjort egentligen.. men ni vet hur det är..Man är lite disträ och stressad ibland..

    Pizan det är konstigt att det ska behöva tjafsas om sånt? Borde vara självklara grejer tycker jag..

  • Madden

    Har inte läst hela Tråden. Men vill säga att stamma är normalt i den åldern...

  • Frannyfine

    i eftermiddag var vi hos sonens farmor..Sylvester började stamma rejät när han skulle säga en sak till henne när vi skulle åka..Hon skrattade och sa nej nu larvar han sig bara och backade från bilen..Nej! det gör han inte sa jag och då hade sambon redan sagt till henne TRE gånger ikväll att inte göra såna stuntsaker..Jäkla kärring)ursäkta)
    När vi förklarade sitsen för henne och sambons storebror ikväll så sa hon emot min sambo TRE gånger att det kan INTE ha någonting med dyslexi eller något liknande att göra..Vart hade jag hört det undrade hon. Han säger att jag pratade med en på nätet.Då säger hon att "jaja det är just en snygg källa att lita på" (återigen kärring)
    Då sa han att en av de på nätet var logoped så det kan visst stämma.. Det vet jag inet om jag tror på säger hon då?! Vad använder hon skallen til. Hon är jäklar inte lätt att tass med..Jag blir tokig..

  • Miss Daisy

    Jag vet hur det är. Vi hade en barnflicka (vi bodde i USA när sonen var liten) som jag tog på bar gärning när han skrek åt sonen att han skulle prata ordentligt. Tror du hon fick kicken eller? Du kanske borde skaffa hem lite böcker som svärmor kan få att läsa eller säga åt henne att ni inte kommer på besök förrän hon respekterar ert beslut.

    Sen är det många här som säger att barn ofta stammar i den åldern och det går över, Om det är riktig stamning eller inte kan ju bara du bedömma, men hursomhelst så ska svärmor (och andra) ta er på allvar. Är det riktig stamning, så är det ju bra att få hjälp tidigt. Passar han in på nått av varningstecken jag skrev ner till dig?

    Jag har lyssnat lite på min son idag, annars så är jag så van vid hans stamning att jag knappt hör det längre, men han stammar faktiskt knappt längre. Det är om han blir upprörd eller nått, men jag tror inte han hade blivit så bra som han är idag utan logopeden.

  • Nana 24

    Vår son började en kort tid att stamma, vi gjorde som så att vi hade hört att man inte skulle avbryta en som stammar utan låta dem prata till punkt, även om det tar tid.
    Sedan fick vi höra att det var en annan kille på dagis som stammade som han lekte mycket med och då förstod vi att han tagit efter honom.
    Vi sa att man inte skulle prata så utan att han skulle försöka prata "vanligt" som han gjort tidigare, utan att säga att det var fel att stamma som den andra killen gjorde.
    Vid tillfällen när han då inte stammade.
    Jag vet inte vilket som hjälpte men han slutade att stamma ivarje fall.
    Jag tror att de brukar göra det en ålder i småbarnsåren utav någon anledning...du behöver alldeles säkert inte vara orolig

  • Frannyfine

    Tack Nana24...

    PIzan jag tycker inte attdet verkar som att han passar in på något av det du skrev..JAg pratade med min sambo och han tycker inte heller det..Dagispersonalen sa efter igår att dom tycker attdet sker mest när han är ivrig och har bråttom nrä han är där iallafall.. Så det är nog nåt övergående..
    Det med din banrflicka är ju hur kass som helst! En fot i arslet är det som gäller på sånt! Precis som du gjorde..
    Ang min svärmor så hjälper det inte att säga som du föreslog. Hon får inte komma hir förrän hon respekterar en sak för hon fattar inte det ändå. Hon går omkring och spelar förorättad och utsatt. Det är synd om henne.VI förstår inte henne och sån skit.. Jag har ända sen sonen var liten sagt till henne att SYLVESTER BEHÖVER INTE "SKYNDA SIG" NÄR HAN ÄTER. låt honom äta färdigt i sin takt. För hon tycker att barnen ska skyffla in mat hela tiden. Jag tycker att man redan från början kan lära sig att njuta av tex god mat och vill mat äta lunch på tjugo min så får man det. Vi har varit rejält osams om det. Senast igår kväll sa hon så igen. Jag sa till henne återigen att han inte måste skynda sig och nu var min sambos bror nere med hans fruoch barn så så svarade hon istälet" jag tänkte bara så han kan komma utoch leka nån gång"...
    Då hade han käkat middag med de andra barnen i TIO min!? Hur kan det vara för långsamt..Ibland du vet så har jag lust att vrida na.....

  • karinda

    Många pratar om "riktig stamning" och "inte riktig stamning". Tidigare har man skilt på barnstamning och vuxenstamning, men numera räknar man all stamning som just _stamning_, och för många försvinner den men för andra inte. Därför ska all stamning tas på allvar oavsett ålder.

    Usch, tråkigt som för Pizan att råka ut för att man inte har resurser att ta hand om stammare. Tidigare fick vi på vår mottagning inte ta emot stammande skolbarn i vilken utsträckning som helst pga detta vilket kändes helt absurt - bara några per år fick komma. Det har som tur är ändrats nu så att alla kan få hjälp. Det borde vara en självklarhet tycker man ju.

    Frannyfine, jag hängde inte riktigt med på din fundering över dyslexi? Har du lust att förtydliga lite så kanske jag kan komma med något vettigt. Jag är osäker på om det finns någon vetenskapligt belagd koppling mellan stamning och dyslexi, men ibland kan respektive fenomen sammanfalla med en svaghet i tal- och språkutvecklingen. Det gäller dock absolut inte alltid - det finns ju både många superverbala stammare och dito dyslektiker! Men det kanske inte var det du var orolig för?

  • Frannyfine

    karinda De var PIzan som skrev om det i mitten av sida 2 i denan tråden.. Jag är väl egentligen inte direkt orolig för min sambo har dyslexi och minst en av mina bröder så oddsen för att mina barn ska få det finns ju där och då blir det väl så antar jag.. Jag vet att oavsett hur det blir för min son om några år i livet så kommer han oavsett stammning elelr annat vara en glad pratkvarn om inget annat händer..Men sånt vet manju inte.. Hans natur är sådan och det kan nog ingen stammning eller dyslexi för den delen i världen ändra på tror jag..

    Mer skräck från barnets farmor..Ikväll var jag inte med så min sambo berättade detta. Sonen stammade när dom allihop satt och åt middag ikväll och då härmar hon honom! Ohc gör narr av honom..Henens eget barnbarn som är tre år när hon har både två av sina vuxna barn sitter bredvid, en vuxen kvinna och deras tre tonårs barn. hon är nog vetenskapligt bevisat pantad from idag.. Jag frågade min sambo på skarpen vad han sa då men han hade inte funnit sig sa han för att han blev så chockad så han hade inget sagt.. Jag sa till honom att oavsett hur mycket han tycker om sin mamma så ska vi omedelbart göra klart för henne att hon får ALDRIG under några omständigheter kränka mina barn! Nu känenr jag att det är krig..
    Nu har jag fått nog nu tänker jag inte vara en trevlig svärdotter längre för nog är det raka rör som gäller..

    Sorry för att gnäll om henne jag skriver här men hon komplicerar saker så hemskt som man funderar över så det räcker.. Hoppas ni har överseende..

  • clara02

    Jag såg nå program på tv4 förut då man fick ringa in å fråga om barn å då var de en mamma som ringde om sitt barn som hade börjat stamma och då förklarade hon som svarade på frågorna att barnets hjärna kan fler ord än vad munnen kan uttala och därför kan de börja stamma.

  • Frannyfine

    clara02 det är just så majoriteten har svarat så jag hoppas på attdet är så..

Svar på tråden Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?