När fick ni ordning på livet efter förlossningen? Vi vill bli glada, pigga och vara en lycklig familj.

Det allra viktigaste tycker jag är att släppa alla måsten som inte är helt supernödvändiga. Köp färdigmat, sov så mycket det går, hetsa inte över städningen, be alla som vill komma på besök att ta med sig fika eller mat, be om hjälp av vänner och släktingar om de finns till hands och släpp alla drömbilder om "lilla idylliska familjen" - det är sällan rosenröd lycka med spädbarn men man har den drömmen!

Du kommer att må mycket bättre när du slipper ha ont och även om din sambo ska upp till jobbet så försök dela på nätterna - gå och lägg dig vid 8 - 9 tiden så du får sova ett par timmar på kvällen när han kan ta hand om bebisen. Försök lära dig att amma liggande så du kan ha bebisen hos dig i sängen och slipper gå upp när h*n vaknar på natten.

Och som sagt - det går över, jag lovar, det är inte så här för evigt! Bebisen blir större och "roligare"!

Låter jobbigt, men jag känner igen mig i mycket du skriver.
Livet med en nyfödd tog för oss en helomvändning.
Hon skrek mycket i tre månader och konstaterades ha kolik orsakad av komjölk. Våra kvällar var ändlösa vaggandes och vyssjande. Var mycket deprimerad i och med egen allvarlig sjd o väntan på operation och det ena bekymret avlöste det andra. Vår flicka tog napp och den tröstade många stunder. Ungefär när hon var tre månader tyckte jag mig kunna skönja att hon fick en rytm i ätande o sovande, men det var först när hon blev runt sex månader som hon gick att söva tidigare än 22.
Tveka inte att sök hjälp på bvc, de har psykologer att samtala med om tiden som nybliven förälder.
Lycka till!

För oss/mig funkade det bäst om jag gav tillägg FÖRE amningen, annars ville han inte ha det, precis som du säger. Blir det inte bättre måste ni börja sova i skift, så att en av er är lite mer utvilad, det var det som räddade oss i början. Vi turades om att sova några nätter i sträck i gästrummet med öronproppar (det funkade ju i och med att vi gav ersättning också). Man MÅSTE sova även om man inte jobbar, för man blir verkligen deprimerad annars (det har du helt rätt i), och då är man inte lämplig att ta hand om barn på dagarna! Och fortsätt med nappen, för det tar inte så lång tid innan den trillar ut färre gånger, och det kan hjälpa jättemycket ifall han har stort sugbehov.

hej! Tack för alla nya inlägg... skriver till alla i ett inlägg...

Jag är nästan rädd iblan när man skall ta hand om Liam på nätterna då jag är så trött att jag inte vågar hålla han...

Vi använder nu semper magdroppar skall man byta till minifon eller skall vi ge både och?

Ja vi får nog ta och testa att ge ersättning före amning på kvällen... låter smart.

Fortsätter jag må som jag gör nu så får jag nog ta och prata med någon...

TS: Jag förstår precis hur du känner det. De första nätterna efter dottern hade fötts så sov jag i snitt 3 timmar per natt. Jag var helt slut! Hade dessutom ett hb på 90. Varje eftermiddag fick jag ångest över hur kvällen/natten skulle bli och grät hejdlöst. När min sambos pappadagar var över så gruvade jag för att vara ensam med bebisen och räknade ner tiden tills han kom hem. Mitt tips är att prata med någon om du mår dåligt. Finns det någon i omgivningen som kan avlasta er? Ni kanske kan låta bebisen vara med mormor (eller annan nära släkting) en natt så att ni får sova. Du kan pumpa ur mat till bebisen innan och ta med ersättning. Visst är det tufft att få en bebis men man ska inte tveka om att be om hjälp!

Mitt äldsta barn blev "normalt" eller hur man nu ska uttrycka det, när hon var 1 1/2 år. Innan dess var det kaos i vardagen. Då kom lillebror till världen och cirkusen var i gång igen... Han blev lugnare runt året, men är än väldigt aktiv.

Jobbigt! Vår första baby-tid var inte lika extrem men här kommer en del tips som funkade för oss - en del kanske går att låna:

- Undvik sympativak på nätterna. Om du ändå är vaken för att du måste amma är det meningslöst att pappan också ska vara vaken. Bättre att han sover på soffan/extrarummet med öronproppar. Då får han sin sömn och orkar ta morgon- och kvällspassen så att du får sova då.

- Vad funkar mot skrikkvällarna? För oss funkade bärande och att lägga henne i vagnen och dra fram och tillbaka över en tröskel så att det skumpade rejält eller ta en promenad på hyfsat ojämnt underlag. Funkar det för er också kan pappa göra det så att du får sova någon timme.

- Håll näsan över vattnet, inte mer. Om du inte får sova behöver du inte städa, tvätta, laga mat eller annat ALLS. Det kan pappan göra, han får ju sova på nätterna. Acceptera att en person inte hinner göra vad två brukar klara av utan lev med lite skit i hörnen, stök och hämtpizza.

- Ha det bekvämt när du nattammar. Ligg ner om du kan. Vår dotter ammade bara om jag satt upp så jag fick tillskuret ett skumgummistöd som tillsammans med kuddar gjorde att jag satt bekvämt i sängen när jag ammade. Ofta somnade jag sittande med dottern i famnen (även hon på en kudde så att hon inte kunde glida ur mina armar).

- Minifom!

- Försök göra något bara för dig varje dag. Ät en bakelse, lyssna på en ljudbok, köp en DVD-box med favvo-tvserien och slöa i soffan, luncha med kompisar eller åk till IKEA... Utifrån vad just du gillar och orkar med. Deppigheten är svinjobbig, tro mig jag vet. Jag höll min stången just genom att försöka göra så mycket "roliga" saker som möjligt (utifrån förutsättningarna) så att babyperioden inte BARA blev självuppoffring.

Det går över, även om det inte riktigt känns så när man är mitt uppe i det. Lycka till!

Du kan ge både Sempers magdroppar och Minifom. Minifom ges dock före VARJE måltid så det blir ju bökigare än att ge Sempers en gång om dagen! Du får prova dig fram!
Lycka till!

hur går det för er ts?