Varför skaffa barn???

Jodu! Om ändå fler vore/gjorde så!

Nytta och nöje förenas helt enkelt. Det naturligaste som finns är att ett nytt liv kommer till, evolution... <-- det var mitt svar til det där. Att det är ingen fel att vara självisk. Det är det naturligaste som finns att vi vill ha barn, det går inte att hindra. Jag är gärna självisk när jag vet att jag väntar ett under.

ja, varför skaffar man barn egentligen..
om jag utgår ifrån mig själv så kan jag säg att jag alltid velat ha barn, alltid älskat barn. Ett liv utan barn vore inget liv alls för min del. Hela grejen med livet är att dela det/uppleva det med någon. Jag vill dela mitt liv med min sambo o våra barn och innan man fick barn ville man skaffa dem för att uppleva saker med dem och det är en underbar känsla att betyda så mycket för någon samt att ha någon som betyder så mycket för en själv.
Det är när man får barn man verkligen börjar leva... meningen med livet. Man får se livet ur ett barns perspektiv. Jag älskar livet nu och jag ser fram emot att få dela mina barns liv och sedan få bli farmor och se mina barn växa upp.

så... vet inte om svaret på frågan blir helt egosistisk.... att man skaffar barn för sin egen skull... man kan ju inte säga att man gör det för barnens skull då barnen inte fanns då... hmm..

men ett liv utan barn var helt enkelt otänkbart.

Jag kände en stark längtan efter att vara gravid och efter att ha en egen familj och någon att älska villkorslöst. Att se min man och mig i ett barn längtade jag efter. Att få slösa med kärlek. Så visst, det är väl egoistiskt ur en synvinkel.

Rent filosofiskt skulle man ju dessutom kunna se det som en osjälvisk handling oxå; för att säkra människans fortbestånd? Det är väl troligtvis därför vi får dessa känslor som är så svårt att förklara, längtan efter barn. Jag tror det finns en fysiologisk och praktisk förklaring till alla känslor och reaktioner vi har, så det kan nog vara en förklaring. Sen är det ju osjälviskt på det viset att man ger liv åt någon annan, som Ammi skrev ovanför, så jag håller inte med om att det är enbart själviskt.

Jag får erkänna att jag skaffade barn av egoistiska skäl.

Att sambon var överlycklig att bli pappa var bara en bonus - ingen direkt anledning till mitt egna beslut

Att mormor o farmor blev överlyckliga var även det bara bonus - jag hade skaffat barn även om de (mot förmodan) hade protesterat.

Men det själviska tar slut i och med att bebben är just bebis och inte längre en graviditet. Jag gör ALLT för mitt barn och jag tror flertalet föräldrar instämmer i det.

En aning högmod är också en del av kakan. Vi är övertygade att vi är riktigt bra föräldrar - så vi bör vara med i föräldraskaran pga våra fantastiska egenskaper. För just VÅRA barn (uppfostrade av oss) kommer att bidra positivt till världen.

Låter sjukt - men det är ju så. Om vi inte trodde att våra barn skulle bli fantastiska människor skulle vi inte ha satt dem till världen.

PERSONLIG LYCKA, HÖGMOD och BIOLOGISK INSTINKT

Wilmer var planerad, han kom bara lite tidigare än vi trodde Men tja, varför skaffar man barn? Jag ser personligen inte att man "skaffar" barn, barn är en gåva som inte alla kan få. Tyvärr finns det många som inte tar hand om det underbara mirakel som ett barn faktiskt är, och många som skulle göra allt för att ta väl hand om ett barn, men som inte kan få något. Världen är orättvis.

Men varför har jag barn? För att bilda en egen familj, se barnet växa upp, ge barnet kärlek och omsorg, ja jag antar att det i begynnelsen är av egoistiska skäl.

"personlig lycka, högmod och biologisk instinkt" tummen upp för självinsikt, i like! :-d