Varför skaffa barn???

För egen del, så hade jag inte någon barnlängtan alls förrän vid 27-28.

När jag var strax över 30 träffade jag x:et, som jag trodde mig skulle få barn med. Han gjorde slut för snart ett år sen.

Nu är jag 33 och singel.

Jag pratade en del me den klasskompis om det...hon och hennes sambo planerar giftemål och barn- inom några år.

Hon har "fiskat" lite om mig, mina tankar kring att träffa ny kille och ev barn...och detta med att jag trots allt kanske inte har alltför många fertila år framöver.

Sa till henne...att barn är inte det jag absolut helst vill ha. För vissa kvinnor är det annorlunda- av flera anl, att de vill/måste ha barn.

Hon sa bl.a till mig om att ev inte ha partner på "många år" (vem vet när jag träffa nästa man?) "det blir ju ensamt".

Nej... det måste inte bli det.

Jag kan tänka mig barn för att det är fantastiskt att se dom utvecklas, deras syn på det mesta...leka...umgås...ja. Men, jag måste inte ha egna barn. Ev att jag träffar någon som har barn sen innan- helt ok.

Några tankar från mig...

För egen del vill jag inte ha barn nu...dels pluggar jag, vill jobba nåt år...och förhoppningsvis träffa en man jag vill ha barn med- om jag vill ha egna barn.

Det är fler o fler kvinnor som får barn själva- jag är inte insatt i allt runt det...men, jag kommer vänta ett tag med att forska i det.

För egen del ligger det närmare till hands (nu i tanken iaf) att bli "bonusmamma" igen, istället för att bli ensam förälder. Jag var det under några år med xx:et.

Men, man vet aldrig!

Det var inte den tanken jag tänkte, rent spontant.

Jodu! Om ändå fler vore/gjorde så!

Det är intressant.

Enl en del på FL...lever inte jag, mitt liv är inte utvecklande, inte meningsfullt...osv osv osv. Undrar vad min familj säger..! De älskar mig med eller utan att jag ev får barn eller inte. Fascinerande va?!

Jupp!

Precis! Jag tar vara på allt det bra jag har- och jobbar på att få "det dåliga" till det bättre!

"Tror att många inte ens tänker på varför de väljer att skaffa barn, det är så naturligt och bara "är så"."

Xx:et är/var (han lever vad jag vet...) 16,5 år äldre än mig- och växte upp liite i annat samhälle- dock i Sthlm som jag. (Han är född 58).

Han berättade att när han och hans fd fru och en del andra runt dom fick barn i 17-25 års åldern...var det några som egentligen inte ville ha barn...de hade ingen större lust...men- de gjorde barn ändå- för att de hade för stark press på sig från andra. Kan det ha med "vår tid" att göra nu, att det ev är "lättare" att välja att inte ha?

Skulle det ev vara svårare på (ex.vis) 40-50 talet att säga att man "inte ville"? Mina föräldrar är födda 39 och 46- och jag tvivlar lite på att om de varit gifta utan barn...så hade andra ev "undrat"? Min faster (född innan 39) har inga egna, men, hon har inte varit gift- minns inte om hon haft sambo el likn heller. Men, det var ingen som "ifrågasatte" heller.

Det som är "normalt" för dig...kanske inte är det för andra.

Och...vad är "normalt"? Men, det kanske blir lite för OT.

bebbe made in italy skrev 2008-01-06 14:45:40 följande:

Ibland känner jag att jag inte vill leva i vår värld...krig, rasism, svält, naturen mår dåligt...osv.

Men, jag tänker fortsätta leva MITT LIV iaf.

bebbe made in italy skrev 2008-01-06 15:28:01 följande:

Ja...jag gissar att jag förstår en del vad du menar. För mig är inte mycket "normalt"...

Dorian Ertymexx skrev 2008-01-06 15:31:04 följande:

Jaherregud...alla ser olika på "normalt"...det jag menar är att du och jag har antagligen inte alls samma syn på det.

..."tjing"...

bebbe made in italy skrev 2008-01-06 15:31:32 följande:

"Kan man inte ge barnet trygghet, kärlek och stabilitet så är det enormt egoistiskt och i mina ögon rent förkastligt."

Jag förstår vad du menar...men, "dessvärre" vet man inte alltid hur livet blir. De som blivit utsatta för ex.vis incest...trodde nog inte ena föräldern att det skulle hända osv.

Ingen neg kritik om hur du menar.

Sant.

Det är ba att kunna vara överens om att man inte är överens.

"bra" såklart...