2008

Nork: nja,jag ock mitt ex försökte ett par år utan resultat. o jag åt prego. jag o min nuvarande pojkvän hade försökt i ett halvår,o vi lyckades.men det slutade i v20 nu 19/12 för att jag fick eninfektion i blodet. det är det som känns värst, att det inte var något fel på min pojke utan mig..

Tea80:hej, får man fråga vad det är för sjukdom?
hur gick det idag? var det Äl? håller tummarna!!

Nikithea:hej välkomen. urs kan blindtarmen påverka sånt? förståe att det känns jobbigt när du har så många syskon barn omkring dig, själv har jag inga syskonbarn men typ alla mina kompisar har barn,o alla jobba kompisar har det. så vart man än är så pratas det barn..

Hej alla!

Vi har försökt bli gravida i 2 år nu i januari, vi får hjälp med hormon sprutor (gonal-f) just nu. Har aldrig varit gravid, men efter alla undersökningar så visar det att jag borde kunna bli.
Så snälla låt 2008 vara vårt år

.Har 14 syskonbarn (på 5 systrar) och ytterligare en på väg, och även om man är jätteglad för deras skull så känns det...Men det behöver de inte veta, det kan vi beklaga oss om för varandra här på tråden;)
[/citatförbä]

Min syrra har hållt på hela dan via sms och mail och frågat om jag blev ledsen, det är ju inte så hon förbättrar det hela direkt. Men bara jag får smälta det lite, så kan jag nog glädjas lika mycket som henne åt det lilla i magen!

Idag känns det i alla fall bättre än igår och det är ju positivt. Sen har jag faktiskt inte fått mensen idag som jag skulle, men det känns som den är på väg, så det är nog inget att hoppas på ens. Testade mig igår, men det var neg.

hahaha jag försökte göra ett citat för fösta gången men misslyckades! men, men, bättre lycka nästa gång!

Tack för ditt stöd och omtanke! Självklart får du fråga om sjukdomen. I mitt fall var det den jävulska anorexin som höll mig i ett järngrepp under hela min tonår. Sedan fem-sex år är jag nu helt frisk (dvs så frisk man nu blir från den anorketiska jävulen?) men jag var så ung när jag insjuknade att jag aldrig hann få någon ÄL och mens. Idag är jag mest tacksam över att jag lever, kan arbeta och mestadels mår strålande bra. Jag är glad över styrkan som sjukdomskampen har gett mig, men självklart är längtan och sorgen över barnlösheten ändå ofrånkomlig?

Jag och min sambo försöker dock se positivt på behandlingar och bebisproduktion! Idag lämnade jag blodprov igen för att se om äggen har tagit sig nåt under senaste pergokuren. Svar om en vecka? hoppas hoppas!!

Hur går det annars för dig? Vart i behandlings- och förhoppningsträsket befinner du dig?

Är så glad att jag funnit den här sidan, att slippa vara ensam med tankar och tårar och förhoppningar!

Hejsan på er!

Kan jag få vara med i erat gäng??
Är uppe i ca 2 1/2 år nu utan att blivit gravid en endaste gång
Sambon är inte redo för utredning ännu och eftersom jag är utan jobb är det väl kanske ingen brådska.
Båda måste ju vara redo för nästa steg.

Tea: Min barndomsvän fick anorexia och de(sjukpersonalen) trodde inte hon skulle kunna få barn i framtiden.
Idag har hon två barn och planerar för en tredje.
Det finns hopp ännu!

Hej på er!

Nyköpingsbo; nej, det var väl inte blindtarmsinfl. i sig, utan alla komplikationerna som kom av att den brast under operationen, tror jag. Det blev ytterligare 3 op. för att fixa till allt det ställde til med och efter det så sa de att jag skulle ha detta i åtanke om jag fick svårt att få barn:(

Nork; ja det lägger sig, och man vet ju att oavsett om de får barn så är det ju inte mitt barn. Och jag vill ju ha mitt barn;)

Tea80; Helt underbar inställning! Och jag håller tummarna för ditt ägg;)

godmorgon alla kämpare!
vad glad jag blir att vi är så många som vill dela tankar o fundiringar o stöta varan genom det här..

Tea80:fy vad jobbigt,vad bra att det fins så mycket bra hjälp o få.hoppas att provsvaret är posetivt..jag åt hormoner,var inne på andra kuren då vi fick ett+ men det slutade i v20 nu den19/12. pga en infektion o blodet :( så ska till baka den 22 o träffa en docktor så vi kan börja försöka igen. jag har jätte oregelbunde mens, så jag behöver hjälp med ÄL.

82Viola:du är så välkommen så..
man måste ju vara redo,det är ju ett ganska stort steg o ta.
vet du om du har ÄL?

Nikithea:ok då hänger jag med, men dom sa svårt, inte omöjligt.
så jag håller tummarna för dig!

hejsan, får man vara med på ett hörn? Jag och min man har försökt i 18 månader nu. Eller ja, vi har ju inte ens kommit till försök 1 eftersom jag inte fått igång min mens sedan jag slutade p piller ännu. Väntan känns hemsk, 18 månader nu och fortfarande inga tecken. Har varit till läkarn otaliga ggr, blivit igång startad 3 ggr(vilket jag inte räknar som riktig mens eftersom det inte är på naturlig väg), ätit enkel och dubbel kur clomid(amerikanska varianten på pergo), vul och misslyckad spolning. Efter det tog jag en paus för jag fick nytt jobb, men återgick aldrig på p piller i och med det, vi bestämde oss att vart vi gravida var det ju bara bra! Men nu är vi på bettet igen. Har tagit en massa nya blodprover, och skall till läkarn på måndag. Lite nervöst för sist när dem tog proverna så sade dem att det kan antingen vara pcos eller så är jag redan i klimakteriet! det vill jag inte ens tänka på!!!